Fall ? ringer 10 över 3 på lördagsnatten. Men sånt är dödfött här.

I överjagets värld är det då knappast hennes uppgift att höra av sig till fall ? när söndagens kranka blekhet råder. Någon anständighet får det ändå vara.

Freitag!

Överjaget hurrade över att första kursen nu är avklarad, 7,5 HP! Nu är det bara 272,5 HP kvar! Hepphepp!

Firas skulle det definitivt. Med fallgupp 5 gick färden mot Skarre, hipsterklubben i stan som finner sin motsvariget i en blanding av Debaser slussen /Spybar i Fjollträsket, otroligt men sant. På ett förhållandevis trångt ställe där den mesta publik var teddybjörnar med skägg och ölkagge var det svårt för detet att finna tillhörighet. Gruppen hade det trevligt och detet utmanade fall S om att utmana någon på klubben på en svärdduell med de små coctailsvärden gruppen fått till att äta ostkuber med. Denne Arn såg detta som en definitiv invit och satte sig genast med gruppen och började försklara sin kärlek till fall S.

”Att du dödade mig är det bästa som någonsin hänt mig...”

Detet flydde ur skituationen och ner till bakfikan där de två kvarstående fallen L och S bestämt sig för att bilda raggpakt på de arma hipsterpojkarna. Efter runtminglande med diverse trevliga DJ:s med förfärande gammalmodiga namn som Ulf, Alfred, Jan och Lars blev de tre musketörerna inbjudna på efterfest av Umes mest udda killgäng. En 18 åring och fyra andra killar i åldrarna upp till 26 år, alla med kanske skeva världsbilder.

Gåendes på bron långt bort från civilisationen börjar jaget undra om detta verkligen var en så bra idé, men staden flöt bort allt längre ur ögonvrån och snart låg ett snöigt teg i förgrunden. Killarna hade börjat kasta snöbollar på varandra och jaget kände sig trött.

In kommer jaget i den värsta ungkarlslyan någonsin skådad. På 14 m2 trängs en årsförbrukning av tomma ölburkar, halvätna chipspåsar, cigarettfimpar överallt på golvet, en madrass så smutsig att den börjat dra sig själv ut över golvet. Antagligen var madrassen suicidal och tänkte att om den lyckades ta sig er på golvet skulle den kunna bli fimpad på och i bästa fall brinna upp och slippa detta avskyvärda liv. Där sätter vi oss och fick antagligen både stifta bekantskap med skabb och bedbugs.

Fall S bestämmer sig för att haffa det 18-åriga lammstycket. Kompisgänget runt denne yngling hade dock bestämt sig för att nej, du borde haffa den där andra tjejen och pekar på jaget. Och aldrig någonsin kunde en situation bli mer awkward turtle.

Dessutom sitter samtliga ynglingar och kedjeröker ikapp i den lilla ettan och när överjaget ber om en öppnad balkongdörr (ja, det fanns balkong) så möts hon av oförstående blickar. Pyrotekniken var slående.

Killarn är trevliga med aningen skeva och värden för sammanhanget, en missförstådd filosof, börjar känna vittring på intelligens i rummet och sniffar i överjagets riktning som duckar snabbt för att ändå bliupptäckt. Synd bara att detta enbart kom från ett håll.

Film hamnar på tapeten och fyllosofen drar fram en dvd med Langs Metropolis, i ett försök att få omkull överjaget. Och här kommer vi till ett avgörande moment i att bedöma giltighetsgraden hos någon. Att kunna skilja på posör och verklig fascination. Vi kan börja vid insikten om att någon som inte vill posera inte heller lägger Lang-filmer i knät på arma flickor i alltför smutsiga sängar.

När överjaget i ren frustration över avsaknad av intelligent liv börjar förflytta sig runt i rummet för att hitta bästa tänkbara position så långt bort från posören som möjligt följer han henne hack i häl.

”Såå, har du sett nåt Daniel Lynch?..”

Där och då nådde överjaget överhettning och inte i positiv bemärkelse. Försöket att lyckas stänga ute frustrationen över denna kunskapens avgrund misslyckades och överjaget bestämde sig för att ta sitt pick och pack.

”Men ska du redan gå? Du får gärna stanna… Hand runt midja”

”Och vem sa att du fick lägga handen där?”.

”Så du tycker inte om Daniel Lynch?”

”Nej jag tycker inte om Daniel Lynch”

Där bestämmer även resterande sig för att gå. Den missförståda fyllosofen tränger sig fram i hallen mot ett kokande överjag,

”Så får jag ditt nummer? Det vore trevligt”

Överjaget rabblar något. Och fyllesofen provringer. Såklart. Och varför inte bara säga nej? Ett enkelt nej hade räckt.  Så han får överjagets nummer och hinner ringa innan hon ens hunnit hem. Och tre gånger nästa dag och så ett sms. ”Vill du se en film om människans utsatthet och ensamhet i världen, tänkte köra Melonkolia idag. Är du på lite Tryär?” Ja. Det kunde visst bli värre.

Väl ute skingras alla och överjaget blir kvar med den mest sympatiske av de fem killarna. Och hon misstänker starkt en övervägande del ADHD. Vilket gjorde det lättare att ta till sig denna hysteriska kille.

Den fallande snön utanför kylde av den överhettade överjaget och förbytte henne till en ganska så tillfreds pågränsen till det.

Snön faller intakt som i en snöglob denna morgon klockan 05.23.

Med denna ADHD-spoling blir plötsligt världen väldigt underlig.

”Snön anfaller oss!” och så börjar han springa runt och slå bort snöflingorna. Detet står nöjt och tittar på, tittar upp mot himlen och fångar en och annan långsam flinga på tungan.

Sedan slänger sig ADHD-spolingen och halvdetet ner i varsin snöhög och vevar snöänglar som blir till monster och demoner. Sedan lägger de sig och tittar upp mot skyn och låter snön bilda ett mjuktäcke över dem.

”Imorgon kanske apokalypsen inträffar”  ”Ja. Kanske det.”

Sedan bar det hemåt. Och staden som alltid sover blev genast lite bättre och ett par decimeter snöigare.

Läskigt tillfredställd blir jaget efter några spenderade några minuter i samtal med en kontaktsökande främling. Om de är pensionärer förstärks självbelåtenheten ytterligare. Trevlig, generös och som ett hyvens jaget!

Jaget får genast spänst i stegen, rosor på kind och solsken i blick. Jaget sitter och småler pedofilartat i flera minuter efter att vägarna skiljts åt.

”Vars ska vi?”

”Vi far till Freuds café!”

”Ä inte dä det där stället där allt ä frid å freud?”

”Schvuu.”

Kväll på norrlands göttaste bokcafé med föreläsning av f.d psykopatopeuten vad-hon-nu-hette som börjat engagera sig i drömtydning och liknande. Mycket intressant ämne, om det inte vore för att hon var bland det gaggigaste överjaget mött. ”Så gå hem nu och dyk i mänsklighetens hav…” (översättning: gå hem och hamna i REM-sömn). Tur att hon räddade kvällen med ett utdrag ur Tranströmers ”Det vilda torget”.

De anarkistiska inslagen i norrländsk vardag frodas som snöfrosten på rutan i jagets rum och får överjaget att bokstavligen gråta över mjölken som om den verkligen vore utspilld...

Mjölk. Inte så komplicerat. Eller?

I Fjollträsket följer mjölkpaketen det otroligt händiga färgschemat:

Fetast röd, lagom mullig grön, benig blå. ← (Sådär härligt logiskt nirvana-nära)

Men här, Ume!

Fetast grön, lagom mullig röd, benig gul.  ← (Emot universums fysiska lagar och skriver man det baklänges kan överjaget svära på att det är satans egna ord som refereras.)

Nu tänker kanske den lilla skara människor som fått för sig att googla ”Jaget. Norrland” och tyckte att något med versaler i titeln såg lite spännande ut att, ”Är hon en sån där som inte bara kan acceptera att vi lever i ett mångkulturellt samhälle där man ska acceptera varandras olikheter och upptäcka annat än fläskfilé på menyn?”

Men detta gäller mjölk! Mjölk! Inte moskéer eller svenska språkets förfall. Vem har prestationsförmåga nog att tala om moskéer när mjölkens färgschema är hotat!

Jaget går ständigt runt med bläckförgiftat blodsystem genom de anteckningar hon tvingas ha i handen för att hålla detta system i huvudet. Von Linné hade vridit sig i graven.

”Arter? Paah! Den här lungörten skulle kunna vara en havsabborre om man kisar riktigt noga. Så nog är det inte så noga. Havsabborre it is!”

Tur att jaget har 50 h egenterapi på sig att älta denna upplösning av samhällsordningen.

Trots inlämningshets av tentor, redovisningar och uppgifter var det enda som kunde höras i luften ett sus av de samlade bokstäverna (S-E-M-L-O-R) gärna uttryckt i plural. Som de post-kristna bakelsefanatiker svenska folket är svullar man gärna i sig flera, med legitima ursäkten (G-U-D).

Bara en dag att använda grädde på mer kreativa vis och hetväggen går från traditionell till högst levande koncept.

Om man nu går igång på det.

Grattis Kusselinan som är någonstans i ett bättre Uppsala supandes skallen av sig iförd lagerkrans! Livet skall dras som en slipsten, hårt! (Hälsar detet…)

Bara du kan vara så ambivalent när det kommer till korrekt/felfritt uppförande och samtidigt introducera detet för konceptet semla med gin. Starkvägg, här kommer detet farandes in i dig.

Idag är det söndag. I (g)år fyllde Rysserika år. Kusselinan likaså(®). Grattis till er båda!

Överjaget vill ta tillfället i akt att utnyttja denna nyvunna bloggmakt med den oförskämt breda läsarskaran hon hunnit skaffa sig med att sprida ett sanningens ord.

Och det är att jag saknar Rysserika väldigt mycket. Det är oförskämt illa att inte kunna krama om och säga grattisgrattisgrattis.

Hurrahurra-hurra för Rysserikan nu idag, som fyller år och alltid är så snäll och gla´!

Rysserika påminde jaget om hur otroliga och bra Japan är. Detta skall tas tillvara på, så nätterna igenom har jaget lyckats utveckla Japan-jetlag som håller i sig långt in i veckan. Sömnlösa nätter av finstämt steppande till Swing.

Denna är till dig.

Skruva upp basen därute nu va?!

När man är sådär härligt ung och dum är det lätt att glömma gårdagens förfall och sikta in sig mot nya berg att falleri-fallera:a över.

Legitimt denna gång. Arkitethögskolan hade svartklubb med tema Ryssland. Detet var inte sen med att plocka på sig sin babuschka-oufit. Med lösögonfransar och Ryssjalen käckt på svaj bar det av mot lite pubande med några av de väl utvalda dårarna.

Ute väntade apokalypsen. Kapsylöppnande bidrog till värmande väl inne på pub.

För att beskriva detta väderfenomen i Ume den kvällen kan vi börja med den absoluta motsatsen till myntandet av uttrycket ”mysumiskt”. Så långt ifrån som det bara går. Day after Tomorrow kunde slänga sig i väggen, och det var just vad vinden gjorde med det arma jaget. Lösgonfransarna slet i ögonlocken och vinden kombinerat med haglet blev som ett rejält skott med ett hagelgevär i bröstkorg/ansikte. Baklängesgång blev plötsligt ännu ett anarkistiskt inslag i Umevardagen. Går man som en grupp pingviner hjälper det. Lika förvånad blir jaget varje dag över hur mycket det finns att lära sig av pingvinlivet. Mer om det en annan gång.

På arkitekthögskolan befann sig detet i stormens öga. En tillflykt där vodka och pickles flödade. Whiterussians sveptes med välbehag och Pelmeni (typiskt ryskt saltat späck) svaldes med gullök till de många militanta veganernas stora förtret. Vad spelar det för roll att man kastar upp rent fett i halsen i ren äcklan över konsistensen likt ögonglob, när man har chansen att reta upp veganer på ett beundransvärt icke PK-vis?

I halvfärdigbyggd miljö i något som många stönade tillfredställt (Åhh, Berlineeer….) över dansades det till balkan-beatbox, talades ortodoxa kyrkan med imbecillska män och intogs toxida mängder vodka på äkta ryskt vis.

Hur många cornisions kan du få in i munnen samtidigt? (Detta är ingen retorisk fråga, utan ni får gärna knäcka detets rekord på 11 stycken (överjaget vill gärna stå utanför detta) ).

Sedan bar det hemåt. Ohysat sent för att vara Umekväll. Sällis en bit med fall N i 1,20 meter djup snö.

Detet drog en lättnadens suck över utringning till helg.

Efter etiska och moraliska dårdilemman under de senaste fem dagarna såg detet fram mot fredagsnattens stundande moraliska förfall.

Skymningen innehöll oväntat spännande På-Spåret-dryckeslek till finalen av programmet med samma namn. Ja, vad gör man inte när man är ung och dum och inte vet ett jotta om världen med lik förbannat har råd att vara blasé? Jo, detet drack på fall S inrådan kir på flaska som enligt fall S skulle utblandas med vitt vin (värre än tonårens trevande ciderförsök), men där gick även detets gräns för osmak.

Även detet kan ha en gräns och än så länge hade inte det moraliska förfallet infallit i fallet med fallet detet, men med det andra fallet J verkade så vara fallet.

Sedan bar det av mot skräckens borg, läkarvillan. Tandläkarna skulle ha klubb.

”Var god skölj!” skrek detet för full hals inför ett gäng tandläkare. ”Men du vet väl att vin fräter på tänderna, sånt vill du inte ha. Ta lite avslagen öl istället flicka lilla!”.

När detet och dess entourage fick veta att det inte alls var tandläkare det rörde sig om och låtit en besvärande del av folket i villan undersöka diverse tänkbara hål (Osmakligt. Och alldeles Osant), fick de veta att dessa krakar skulle föreställa tandhygienister (att temat var rivieran på klubben säger sitt). Utan en blick bakåt drog detet och entouraget mot köttmarknaden.

Väl på stället döpt efter den hemska ölen kunde det moraliska förfallet infinna sig. I en Trier-film skulle man kallat detta för Kapitel: Kaos råder.

Detet fick agera wingman och så var det med det. Efter diverse oförklarliga händelseförlopp flög fall L och detet sin kos.

40 minuter frysande vid busshållplatsen kunde få vilken snödriva som helst att se inbjudande ut. Genom några frenetiska knuffar i sidan av överjaget lyckades det trötta utdansade detet hålla totalt moraliskt förfall i schack.

(Har ni inte förfestat till My Old Piano har ni inte genomlevt ett moraliskt förfall.)

Finns det något sorgligare än en tappad vante?

Mitt i tappningsögonblicket.  Hur den svävar i tidlöshet för att sedan träffa den hårda marken. Särskilt vid ett övergångsställe. Det finns ingen värre plats att bli tappad på. Nertrampad och tillintetgjord i grå sörja.

Jaget har nu tappat en vante av båda sina par. Nu sitter dess partner ensamt på andra handen i sin värdelöshet. För vem behöver EN vante?.

Det är så sorgligt att jaget tar riktigt illa vid sig. Jaget kan nästan föreställa sig hur vanten ligger där i kylan. Hur snön täcker allt mer av vantekroppen och hur den kvider. Kvider i den bitande kylan och över att den aldrig fick uppfylla sin mening med vantelivet. Att värma en hand. Vantarna bara ger och ger och tappas och tappas som tack.

Nä, det här går inte längre. Nu ska jaget ge sig ut på vantejakt för tredje gången. Mirakel har skett. Bara inte i detta vanteliv.
.
.

.

Veckan har i ett svep gått över i offläge; helg.

(Hur länge sen var det inte man såg ett semikolon? Tänk på, ungdomar därute, att för 15 år sen hade det utrotas för att sedan införas i form av (åh, hata smileys... ;) <----Die + . ) Gulligt tecken. Totalt onödigt. Hör bara på när och hur man skall bruka tecknet. När punkt är för starkt och kommatecken för svagt. Jäklig ambivalent figur det där.

I onsdags var det Pipes of Scottland som gällde för detet, men det krävdes lite samarbete med överjaget eftersom det vankades PopQuiz. Omöjligen kunde det gå sämre än förra veckan. Det gjorde det heller inte tack vare tjeckiskt hjälpmedel. Innan var det 4 timmar av konstant vetenskapsteoriapplicering på fall av olika problematik.

Överjagets specialisering på 70/80-talet var dock inget övertag. Med riff från låtar av Bon Jovis och Bruce Springis hade överjaget förvånansvärt liten chans att vinna de åtråvärda fem ölen (I Fjollträsket är det minsann 8 drinkar på rebus man vinner.)

Nu har överjaget startat ett konstant lag på puben där alla var hand om varsitt decennium för maximalt kunskapsomfång. Gissa vad överjagets område är förlagd till?

Många riktade frågor här. Tycker publiken som bevittnar intagandet av scenen av alter-egonen att det plötsligt blivit jobbigt med denna personliga hållning får ni gärna känna er fria att betrakta detta som retoriska frågor.

Idé kom upp i den upproriska stämningen över förlusten. Överjaget tyckte att det vore en så otroligt bra idé att köpa en bar. ”Vilket unikt koncept! Hur kan ingen annan tänkt denna tanke förr?!”. Konceptet är enkelt men ack så komplext. 7 ägare. Alla får varsin dag i veckan att ha sin specifika temadag. Och så bor vi ovanpå baren i ett kollektiv.

Vi har än så länge: jazz-måndagar, emo-tisdagar (med deppyhour efter kl 23.00), brittpop-onsdagar med ölölöl och fritt inträde om i grön outfit, torsdagarna är överjagets och såklart är denna dag den bästa. Kulturimperietslår tillbaka med halva priset på rött vin i baren om man bär svart polo. Janne Josefsson, Leif Pagrotsky och andra mysiga kulturpersonligheter sjunger mot slutet av kvällen Bauhaus-låtar på scen och känslan i lokalen är industriell newwave. Pipa, gärna med körsbärsträdsinfattningar, ombedes. Tur att det inte finns en chans att en kulturarbetare jobbar en fredag…. Sedan är fredag och lördag fortfarande under uppbyggnad. Men på söndagar blir det 60-tals pop med psykedeliska cupcakes och brunch hela dagen.

Ett koncept att älska, eller hur?

(OBS retorisk fråga)

Vad händer när man stänger in ett gäng efterpubertala pojkar i ett garage med några instrument och lustiga scenkläder?

(OBS retorisk fråga)

Söndagen var menad att börjas med fika på Skogis. Men detet drog sig för det och drog istället ut och gick i strålande solsken längs med älven och lyssnade på Pixes och mindes barndomen framför brasan i Boängen.

Jaget gick i djupa tankar och med solsken i blick och råkade gå in i man med powerstavar.

"Kröst ihop döngpåsan dän, stenta! "  Utbrast mannen.

Då förstod jaget att det var något allvarligt fel på Umemålet. Genom efterforskningar får jaget senare veta att det som mannen försökte säga var liknande, ”Var inte oförskämd, flicka lilla!”

Bara det oförståeligt. I Fjollträsket hade det låtit något liknande ”Diggar dina tubbiga armbågar, vill´ru kan jag kirra jobb åt dig på Nöjesguiden. Belöningen väntar mig inne på Baba-toaletten...”

Mer om språkliga missöden längre fram när jaget utvecklat en evidensbaserad kunskapsnivå.

När umeborna slår på stort dricker de inte som många träskmonster tror en rejäl stor stark eller shotar mittu (det händer i och för sig ganska ofta dä mä). Nej, enligt observationer av överjaget beställs gärna drinken Rosa Pantern in till bordet.

Som den konnässör överjaget så gärna vill vara beställde hon in en av dessa vidundergastronomiska smakexplosioner.

För vad har man lärt sig i livet om inte att inget ser ut som det egentligen är. Kattguld, godispapper på trottoaren (Bounty kan vara väldigt likt Carl Von Linné på håll) eller för den delen filmer som gestaltar episka krigsdraman från mitten av 1900-talet som ser väldigt fint ut som film i teorin men i praktiken bara blir ett evinnerligt radande av stereotyper. Den högtravande befälhavaren, slusken som är lat och förtjänar att dö, mannen som saknar sin fru men ändå kan njuta av shower med kvinnor från fiendesidan, mannen som räddar slaget och håller på principerna eller varför inte den gamla godingen ateisten som blir omvänd i slutet och dör på korset med övertydliga kristna refereringar. (Suck säger överjaget som ibland inte borde tänka så mycket utan istället glädjas åt hur enkelt filmskaparna gjort det för tittarna, nu behöver man inte ens tänka när man ser på film, yeey..!)

Så, Rosa Pantern var det. Rosa Pantern var precis, vilket fick hela jagets verklighetsbild att krackelera, som det såg ut.

En rosa sörja, sorgligt dekorerat med ett kleggigt coctailkörsbär, liksom för att lite urskuldande poängtera drinkens utseende.

Och ännu värre var, det smakade precis som det såg ut. Som en luddig MylittlePonny-dröm. Inlindad i sockervadd. Men tittade överjaget riktigt nära kunde man se döda myror som lockats in i trasslet och nu gick en sockersöt död till mötes. Och att ponnysarna inte alls var så söta, utan bara arma husdjur som blivit uppimpade av sina ägare för att matcha deras outfits.

Men om någon nu skulle vara intresserad av en s(m)karrig Panter:

Rosa pantern

2cl vodka
2cl likör 43
2cl grenadine
6cl mjölk

Serveras i grogglas med mycket is. 

Drinken ska mixas

Rollspelsredovisningen gick som smort för jaget när hon spelade en sponsor med knarkknackigt söderslang. Passiv aggression mot handledaren tog sig uttryck i diverse överspelande och interniteter gruppen emellan.

Hem och byta om var det som gällde för jaget som redan vid halv 5 skulle bege sig mot episk förfest med resten av dårarna inför den stundande finsittningen.

Utan fall C skulle jaget aldrig hittat och efter genande genom skogen uppenbarade sig något som såg ut som ett antal ungdomsanstaltliknande hus dit festen var förlagd.

Norrländsk hemmafest enligt tradition med furumöbler, ölburkar i regnbågens alla färger och lysrörsbelysning.

En tjeck kommer ut från sitt rum och ansluter sig till festligheterna:

”I have some thing here for all of you. Homemade. Very good. Tested on people. 80% alcohol. Good for you!”

Viftandes med sin stora petflaska med oidentifierbar klar vätska börjar han fylla på i de frivilligas glas. Detet kunde helt enkelt inte stå emot. Alla tar shoten och grimaserar, något som detet är för hård för att göra. Tillsammans med fall A utgör hon de två som lyckas få ner denna förvånadsvärt välsmakande lite päron/mandellikör-liknande berusningsdryck. Detta uppmärksammans av tjecken som kommer fram till detet och ber att få fylla på en liten stänkare till. Denna gång säger han efter att ha observerat det följande pokerfacet.

”I like a woman who can take her liquor!”

Där går kvällen vidare mot Origo där finsittningen äger rum och tur är väl det. Överjaget placerar sig majestätiskt i sin stol med de äldre dårarna som snart är färdigtutredda runt bordet.

Halvdasig mat som de andra psykfallen tycks njuta av följs av det ena spexet bättre än det andra. Detet hängav sig åt underhållningen och deltog med entusiasm i några spex även hon.

Efter det började festen. Allt dukas bort och baren och dansgolvet tar plats. Efter mingel med kollegorna men också bonding med de äldre fallen började det närma sig stängning. Detet följer med några av de äldre fallen på spontan efterfest.

Det dricks schnappleshots ur små tyska rustika flaskor och leks sanningen eller konsekvensens turning torso. Detet träffade fyllesofer och andra spännande karaktärer. Detet tog sällskap med fall J hemåt och blev föreslagen att komma in på te som verkligen visade sig vara en kopp te. Kul att saker ibland faktiskt kan vara vad de utges för att vara. Mellan-raderna-livet kan bli oerhört tröttsamt emellanåt.

Föga anade detet att denna fall J skulle visa sig ha en LP-spelare med ett gäng av det bästa som någonsin gjorts i musikväg. Hon hade helt räknat bort att någonsin få möta någon som uppskattar James Chance, vad är chansen (!)? Exalterad över rummets karaktär gällande instrument, böcker och attiraljer och dess bara till hälften uppfyllande av ungkarlstecken förhöjde glädjen över att snart flytta in i studentrum själv. Och ett stenkast från fall J:s dörr dessutom. Vad är chansen att det skulle hända?

Fall J spelade Talking Heads för detet enda fram till klockan sju på morgonen och då var det dags att sätta sig på bussen som precis börjat gå.

(Episk musikvideo)

:

:
:

Vi äro psykologer

Melodi: Vi äro musikanter

Vi äro psykologer allt i från Umeå

Vi äro psykologer allt i från Umeå

Vi kan hjälpa dig att klara av ditt liv

Vi kan prata om dina problem

Och vi kan ta en massa pengar

Massa pengar, massa pengar

Vi kan ta en massa pengar,

För att bota dig

Vi kan prata om ditt oidipuskomplex

Vi kan hjälpa dig med din fobi

Och vi kan ge dig KBT och

PDT och DBT,

Ja, om du ger oss massa pengar

Ska vi bota dig

.

.

Psykologvisan

Melodi: Med en enkel tulipan

Jag är en lite psykolog

Som har så depressiv håg

För uti världen, ja uti världen

Finns bara dårar

Jag botar dem varenda da´

Men de blir alls inte bra

För KBT och PDT

Det funkar inte

Men jag vet vad, som biter bäst

Att med kollegor ha fest

Så höj nu glasen, ja höj nu glasen

Även psykologer tycker om att sjunga innan man sväljer och tar emot, precis som vanliga människor.

Överjaget ger er här de bästa snapsvisorna om fallet skulle vara att ni hamnar i sällskap med en psykolog som ännu inte blivit tillräckligt påverkad för att ni ska kunna åtnjuta en aning gratis terapi. Detta lönar sig alltså att ta med någonstans i det mentala bagaget.

Sången om Freud och Anna

Melodi: Mors lilla Olle

Mors lilla Anna i skogen gick

Mötte en gubbe med otukt i blick

Anna blev chockad

Men Freud han blev glad

En patient: Det var bra, se go´dag

Lägg dig på soffan och tala fritt,

Säg är du ledsen för du ej har pitt?

Älskar du far din,

Men hatar din mor?

Svårt är ditt fall

Och på dig jag mig skor.

För att fira in det nya rummet med inflyt, den första vårdagen då knopparna brister och lidelsen jublar från dess mörka ide (1/3, men mer poetiskt så), gick jaget med stor del av dårarna till Pipes of Scottland, en pub som antagligen skulle falla fall C i smaken.

Mindre inrökt sorgligt, mer mysumiskt mysterium än Fjollträskets motsvarigheter.

Eller egentligen inte så mycket mysterium. Mest ett gott koncept. All världens goda öl, trevlig lokal, snygg planlösning, livemusik och med livemusiken även ett popquiz. Där gällde det att gissa riff, eller bandet/artisten och låtens namn samt följdfrågor som rör alla möjliga ting, utifrån vad livebandet spelade. Allt ifrån Körberg till Rolling Stones (frånvaron av 70/80-tals musik blev dock en stor besvikelse för jaget). Väldigt opretentiöst men på liv och död.

Definitivt en keeper.

Detet blev riktigt ilsket under gårkvällen då hon fått studentrum och inte fick det förväntade stödet från Göken som jaget förväntade sig.

Utan att alls någonsin varit i närheten av de egenskaperna blev detet oansvarigt och impulsivt i Gökens ögon. Trots en närmast flipperbarnsaktig uppfostran tror ändå jaget när hon resonerar med sig själv att Göken bara har seperationsångest och att detta kommer lägga sig under den närmast kommande tiden.

Göken får dock gärna komma upp för hennes unge saknar henne redan. Så får Göken själv se hur bra allt blev.

En fågelsång till dig Göken. 

Ämnet denna onsdagskväll. Libido.

Jaget är tänd på idén att libido påverkar hela människans motivbild när det gäller det stora valet och handlingen.

Och hur kan man liksom inte uppskatta när de mest sexuellt frustrerade gubbarna i världshistorien, Freud och Darwin?

Huruvida den sexuella driften skulle vara undermedveten har jaget dock svårt att hålla med om. Bara för att någon håller agendan dold för omvärlden betyder det inte att det inte finns högst verkligt som idé i det medvetande.

En annan rätt kul drift är dödsdriften. Vem var man innan du vid 9 års ålder faktiskt förstår att allt har ett slut? Äntligen fick människan en legitim anledning till att vara pretentiös och mörk.

Det roliga börjar när libidot riktas mot sig själv. Detta leder till trevliga saker som narcissism och sexuella drömmar. Men för att uppnå det måste det till att ha ett osunt och hämmat libido, inte lika kul.

Å andra sidan. Den lidande konstnären, vad skulle denna vara utan sublimering? Och ännu intressantare. Innebär Umes färre lidande konstnärer i jämförelse med Fjollträskets att befolkningen har ett mer tillfredställt libido än träskmonstrens? Tål att tänkas på.

Kanske handlar det bara om att hitta en person i livet som är spongeworthy så att bitarna faller på plats och människan slipper lida för de sköna konsternas skull.

Hur kan ett koncept med mackor som snabbmat överhuvudtaget existera? Överjaget fnös högt över faktumet att kedjan Subway är den bland få närmast-till-hands-affärer i kvarteret, när hon kryssade över den öde snödrivan kallad centrum. Som att mackor inte gick tillräckligt fort att göra redan... Ingredienser: Bröd + vilket som helst valfritt. Raketforskning det där…

Av skyltförtretets text kan avläsas:

Nu kan du also get din Subway toasted!

Lucky det...

Måndag. Igen. Isberget håller sig flytande.

30 (minus) grader ute idag. Vädervärdigt. Blodkärlen imploderar och jaget ser härligt kavat ut när hon kommer in i korridorerna på dårhuset. Lite överflödigt att nämna att temperaturen ligger på minusskalan, ungefär som att fråga om det finns falafelbröd till falafeln på en Kebabnekajse i Ume.

Nytt fall inför veckan med fler 3x3 H föreläsningar. Tider som kan få det mest härdade överjaget att vackla.

Skuppy med fall M till att börja med. Knyta igen banden och testa lite teorier kring samtalsmetodik.

Skuppy med fall A, och senare tillkom även fall E. Jaget fick se henne för första gången på två och en halv vecka. Längre tid än så har inte jaget varit ifrån sin symbios på åtminstone 4 år. Det smärtade i jaget att få se det nattfixade krullsruffset med PopArt i bakgrunden.

Skuppy med fall A var ett lika kärt återseende. Hjärtat sitter dock inte lika hårt i skruvstädet eftersom det på något konstigt vis, antagligen med hjälpande hand från diverse försvarsmekanismer, känns som att han sitter i källarvåningen till villervillan i Limebluedalen med sina avantgardistiska filmexperiment. Och jaget är en våning upp spelandes, dun-Dun.dun.Dun-dun-dun- dun- dun- duuuun-(duun). Eller i bästa fall en sliten LP, iordninggörandes obligatoriska nattfösardrinken.

Högst uppe i villan finns fall E, skrattandes åt en grotesk zitpop-video.

Termosar har blivit en stor del i jagets liv.

Jaget lever för sina prassliga otympliga byxor. Och blir retad när hon säger termosar av Umeborna. Men allt som älskas förtjänar en ändelse på –sar/is. Det är så träskmonstren överbygger fullständig ironi. Det är det enda reella som människan kan luta sig bakåt mot i Fjollträsket. Säger någon sar/is kan det inte vara något annat än äkta kärlek. Mysisar. Sötis. Annars kan inte människan vara säker på att något som ett träskmonster säger är vad personen ifråga egentligen menar/tycker.

Det finns ett problem med termosar. Vid festiga tillfällen i glädjerusets hetta blir det plötsligt omöjligt att hitta sina älsklingar. När 50 par svarta termosar krälar i hallens ormgrop står det mycket på spel. Heder, ära etc.

Detet vaknade som ett litet kadaver i nybäddad säng. Tack kära överjag för det! Ibland är du inte fullt så stiff.

Jaget hade idag ett slags sociofobiskt beteende och fått för sig att alla människor utanför hennes egen sfär utvecklat ett slags spraydate-beteende och att alla går klädda i v-ringade Carlingströjor (så var givetvis inte fallet men detet hade bestämt sig för att hålla sig inne och försökte därmed rationalisera sitt irrationella beteende). Ungefär som i Zombiefilmer när huvudpersonen vaknar upp och resterande del av befolkningen ser ut som kringvandrande köttfärs. Så såg världen ut i detets kantiga filter denna dag.

Jaget hade inget inplanerat idag och låg mest hela dagen och stirrade upp i taket och analyserade föremål i rummet, mest för att det var suicidalt att ta sig utanför dörren pga kylan.

Termometerns silver faller mot botten och sätter sig i hårtestarna.

Gruppredovisningar om fallen. Tiden satt till 20 minuter som istället blev 1 timmes redovisning.

Det finns ett m­­­añanam­­­añana-vis som intendenterna på mottagningen lever efter. Omtentor kan göras men inga omfester. Överjaget kvävdes.

Jaget gjorde sällskap med fall M in mot stan för att besöka stadens vattenhål.

På vägen dit gick fall M och jaget in i den största secondhanden någonsin skådad. Kläder från golv till tak. Tydligen den enda second hand affär i Ume som inte ger pengar till välgörenhet. Den lustigaste lilla tant störtar fram bakom en klädhängare.

”Lämna väskorna i kassan, ni kommer riva ner stället med de där!”.

Hon måste ha samlat kläderna under flera år utan att lyckas sälja av ett enda plagg resulterande i bedrövliga överpriser och noppiga magtröjor från 80-talet. Detet botaniserade i pälsarna och hade bestämt sig för att köra på hardcore, gärna med en tvättbjörnspäls eller annat valfritt gulligt litet djur med mjuk päls. Alternativt att återkräva lite av hyran genom att kissarna får stå/utgöra modell. Mjao. Vi lämnar pälsmoralen där.

Butiken hade potential men raserade denna genom otaliga snatteriskyltar runt om i butiken, även fasthäftade i kläderna. Tydligen hade en blus försvunnit från en holländsk folkdräkt, detta följt av lappen i kragen:

”Jag har det onda ögat på er. Tro inte att ni kan återvända för att ta resten av dräkten. Jag vet att ni var två. Polisen är på er.”

Efter att jaget sympatihandlat en kofta gick färden in mot staden.

Runt vattenhålet hade däggdjuren flockats och de minsta kalvarna stod utanför i väntan på att äldre djuriska krafter skulle förse dem med eldvatten.

Fall M och jaget kom fram till att dagens examination förtjänade firas med mousserande.

Väl inom stängda dörrar var det dags för överjaget att ta hand om veckornas uppbyggnad av smutsig disk och kläder.

Sedan raka spåret mot den episka hemmafesten som utlovats av de äldre dårarna. Väl där var allt redan igång. Även om fjollträskets hemmafester kan urarta i något fint är det inget mot de fester som är sådär härligt umiska. Redan klockan 22.30 hoppar 20 personer i soffan till Everybody wants to rule the world. Härliga slakthusminnen från fjollträsket där. Men här skall skapas nya minnen och betingningar!

Det solidariska och överdrivet demokratiska systemet ”Alla-gör-gemensam-Spottylista-och-lägger-in-sina-favoriter-och-sen-LET`S-SHUFFLE!”. Som kommunismen är tanken fin men tillämpning i praktiken tenderar att leda till total anarki. Då gäller inte ens reglerna för att queue, eller som detet skulle sagt, Kwika. 

Jaget lyckades få Spotty på hennes sida och shuffles fulla sympati. Detta ledde till framväxten av idén Spotify Platina hos överjaget. Dessa arrangemang av demokratiskt spelande leder i många sammanhang, även i detta fall, till inläggandet av dängorna, ”Vill du ligga med mig” och icke att förglömma, åtskilliga Mendezlåtar. Hur vore det att för aningen fler kronor i hemlighet få övervägande del av shuffelsen? Tål att tänkas på. Mutor är fina. <3

Kvällen fortsatte med dans och bubbel för att sedan lyckas ta sista bussen med fall K.

Oron hos överjaget över att ha lyckats påsätta sig fel termosar eskalerade för att sedan försvinna när detet tog över sinnet och kastade sig ner i en snödriva jämte fall K för snöängelsmakande.

Sängen kallar och kallnar.

Idag var det ärtsoppa på Skogis.

Jaget sticker upp på en snöig kulle nära jordbruksuniversitetet, sätter sig i en freudiansk läderfotölj med en öl och två portioner soppa  ink. pannkakstallrik för reducerat pris med resterande dårar. Mysumiskt koncept. Jaget värmdes inifrån och ut och gjorde sig redo för sjunkande temperaturer. Det bästa är att med  -20 och ett hus förlagt till toppen av en jobbig kulle där övervägande del jordbruksnissar har skägg, är att det blir det en väldigt uppskattad Gandalf-effekt. I det ljuset blir till och med den mest ohyggligaste bonnapöjk attraktiv med sitt vita skägg, långa gnistrande ögonfransar och ögonbryn.

Annars vet träskmonstren om Nöjesguiden, tidningen som kan styra en hel stads åsikt. I Ume heter motsvarigheten ”City”. Ja, lite urbant och läckert sådär.

En kort sum up:

Chefredaktören har tatueringar, på BÅDA underarmar. Sådär lagom farliga. Arga svalor med knivar istället för fjädrar. Som sticker ut fint under den strukna skjortan. Lite läckert och urbant sådär. Ansiktet lätt bakåtlutat i en nonchalant nickning, den som säger, ”Vi i Ume vet vad vi gör, buckle up!”. Ledaren handlar om skidåkning och citerar Strage. Kontextualisering är A och O inom journalistik. Fint att han har koll på det. Veckans som chefisen rekommenderar är nykomlingen ”Tinker tailor soldier spy”.

Citat ”Jag har inte sett Thinker tailor soldier spy, men är redan såld på den!.”.

Tidningen inleds med Ingmar Stenmark citat. Innovativt.

Månadens mail. Består av två frågor. Den ena undrar var man kan hitta sjömanskniven som rekommenderades på modesidorna i förra numret. Nästa fråga är någon som vill ha tips på inomhusaktiviteter när det är kallt ute.

American idols Chris Medina gästar rådhuset. Det utlovas blöta ögon. Smaskigt.!

First Aid Kits nya platta får 5 citys. Innovativt.

Överviktig, långhårig och skäggig man som ser 20 år äldre ut än vad han egentligen är (33) skriver filmsidorna. Innovativt.

Tre underdog filmer som rekommenderas: Billy Elliot, Karate Kid, Rocky. (…) Innovativt. Tid för andhämtning.

Så vidare.

Tydlig produktplacering på modeguran. Fin är hon på bylinen med sina, vad står det här på fotot? (Kläder från MQ) Ja, Så var det!

Jaget ska verkligen gå och köpa en transparent kjol. Den värmer nog jättebra, tack 2010 för att du ville titta in igen.

Spelrecensenten är en 19 årig kille. Innovativt.

Lite onepiece-reklam. Innovativt.

Reportage ”Topp 6 vinteraktiviteter i Umeå enligt facebook”. Skönt med ett reportage så man slipper logga in där när man ändå är inloggad. Hatar när det händer.

Måndadens skönaste Umebo. Han ser skön ut. Innovativt.

Den koketta modeskibenten uppmanar oss att klä på oss och sluta tjura. Det ska jag verkligen ta till mig.

Och detta är särskilt riktat till fall A. Hennes topp tre favoriter. 1. Versace for H&M. 2. Finpjuck 3. Detaljer.

Reportage om mode i skidbacken “Koll I pisten”.

Väldigt häftiga vimmelbilder, så att man vet vad man missade.

Och en lång text om hur jobbigt det är när människor gör hjärttecken med fingrarna, eftersom de uppenbarligen inte har något att uttrycka.

Månadens kulturtips. Jaget letar efter en fortsättningssida, men guiden är verkligen totalt 300 tecken. På fredagkvällen i nästa vecka kan man gå och höra på en föreläsning om Hagamannen. Mysfredag.        ( <3  )

Bloggklimatet i staden som alltid sover tyckte överjaget tålde att analyseras. Konkurrensen kunde rentav vara stenhård. Jaget menar, hur kan jaget veta att inte alla Ume-bloggare skriver sådär härligt mys-umiskt om rullpizzor?

Efter lite spaning i cyberrymden bytes överjagets misstänksamhet och vinnarinstinkt mot förundran. Urin kan vara intressant. Om man är urolog, möjligen urofil…

Hämtat från en av de största bloggarna i Ume, exklusivt för er:

Citat:

” OKEJ!

Nu håller jag inne kisset igen, funderar på att snabbduscha, fixa mig, dra till ungdomsmottagningen,

sedan äntligen få kissa. Hade varit underbart att kissa nu dock. Men jag vill verligen testa mig nån gång,och då ska man ju kissa där. Så man får ge och ta lite. Och spara.

Sedan är jag ju lite osmart också, fortsätter dricka vatten även fast jag är kissnödig.”

Hatar när det händer. När man liksom måste ge och ta.

Tisdagsmorgonen ägnades åt samtalsmetodik. I äkta Carl Rodgers-anda var överjaget i sitt esse. Hur, var, när? Och känslan, ja hur känns det? Inners inne i russinet du kallar din själ?

Överjaget känner sig attraherad av the third force och existentiell psykoanalys, fränt som fall M skulle säga. När något kallas the third force kan det inte vara något annat än awesome. Den banan låter mer än lite lockande.

Sammanfattat handlar det om den fria viljan och det personliga ansvaret inom käre C.R:s humanistiska psykologi.  Mysfarbrorn Maslow hade också sina sidor, där psykologins försök att tränga sig upp för att stå sida vid sida med vetenskapen görs central. Ja, till och med smälta samman med den genom att stå tillräckligt nära och gnugga näsor. Men spelar det egentligen någon roll? Ja självklart. Men psykologin kommer alltid brottas med att det unika för varje individ inte passar in på det vi kallar vetenskap. Tur att man inte är helgjuten behaviorist, de sötnosarna har svåra komplex med det här med att psykologin inte skulle vara en vetenskap.

Efter hemkomst fortsatte utbildningen i samtalsmetodik.  En telefonförsäljare,. Då inte överjaget var anträffbar var det detet som fick svara. Hon var riktigt slipad och jaget befann sig för tillfället i en mental grop – anti-telefonförsäljarsystem var inte påslaget.  Var hon ens mänsklig?

Så nu sitter jaget här, utan att begripa hur det har gått till och väntar på att få hem informationsmaterial om något som jaget inte behöver och knappt ens vet vad det är. 

Jaget kan alltid glädja sig åt att hon har fjorton dagar på sig att bestämma huruvida hon vill returnera eller ej.

Nya miljöer kräver nya handslag. Exakt en vecka har gått sedan jaget togs in på dårhuset och hon fortsätter att fascineras över den fågeldans som uppstår ur nya miljöer.

Denna vecka ska handla om gruppdynamik runt att lösa diverse olika fall, inget problem för en gammal [tema]-veteran.

Någon gång i tiden funderade jaget på den sociala kvoten och denna tanke kom återigen ovan ytan som ett flöte ur mörkt vatten. Idéer försvinner visst inte så lätt. Särskilt inte de fixa.

Tillbaka till den sociala kvoten. Den sociala kvoten är det behov man har av umgänge med andra människor. När den sociala kvoten är fylld behöver man alltså inte idka mer umgänge. Då är man nöjd, mätt och belåten.

Överjaget får lätt ångest när hon tänker på att den kvoten definitivt borde vara fylld inom kort, med så många handslag på så få dagar. Finns det symtom? Fall J fyllde på detta resonemang med att säga att genom att få en partner kan vissa människor anse sin kvot fylld.

Söndag = Meditation

Den dagen i veckan då synder skall begrundas och söndagsångest skall råda. Detta löste jaget bäst med en Årstapromenad med fall E förr i tiden i Fjollträsket. Den bästa fortbildningen om man någonsin önskar komma in på psykhuset. Överanalys kurs A. B, C, D, E bredning och F distans. Nu var det till att ta saken i egna händer för jaget och hon strosade längs med Umeälven tills hon hamnade vid världens ände. Om man stannar upp mitt i gången och termobyxornas sång slutar ljuda. Då kan man höra ingenting.

Efter lite mindfulness vid älvens kant gick färden upp mot väst på stan. Där finns ingenting. Särskilt inte om man stannar upp mitt i gången.

Nu frös också detet och tyckte att nog väl skulle det finnas något spännande i krokarna. Icke. Ingenting.

Efter att ha stuckit in näsan hos fall K & A på lite vindruvor var det dags att tänka på refrängen.

Tillbaka på rummet med lite pulverkaffe fortsatte söndagsångesten i tilltagen styrka som lite pluggande i vetenskapsteori inte gjorde bättre.

Varför finns jag? Vem är jag? Och framförallt.

Vad gör jag här?

Det finns en köttmarknad i Ume.

I Fjollträsket fanns något liknande en gång i tiden kallad Mangobar där man kunde träffa saftiga persikor att ta ett bett av för kvällen. Denna lades ner av förklarliga skäl.

Köttmarkaden flyttade in i saluhallarna och köttet blev mer melerat än tidigare.

Köttmarknaden var målet, för här i Ume lever konceptet vidare. Dess rätta namn är i det verkliga livet kallad efter en hemsk sommaröl som folk tror blir bättre genom att stoppa en limeklyfta i (nej, den blir inte bättre än så).

Kvällen började på Lottas krog. Med ett sådant namn förväntar jaget sig lite mer Twin Peaks-feeling med paj och jukebox-dans, besvikelse på den fronten. Jaget ringde in fall J för ett glas rödvin och kvällen blev riktigt trevlig med tillhörande rustning. Jaget tror nischen var menad som mys-engelsk pub, men det var mest mys-umisk pub. Syndromet fylleförskjutning slog in och detet och fall J fick plötslig craving efter bakfyllemat trots klockans arla 20.30.

I Fjällträsket avslutades varje våt kväll med falafel med fall M och E. Extra allt självklart, till fall M:s stora förtret. Det mest naturliga, serverat i ett pitabröd i en ful skål. Det jaget skulle få uppleva var en kulturkrock av grövsta lag.

När falafel beställs i Ume finns det inga pitabröd/ falafelbröd. Istället får man falafelfyllningen i en ihoprullad Margharita-pizza. Alltså en vanlig neutral pizza, med ost och tomatssås, gräddad och klar. Men ihoprullad, fylld med falafelns alla element. Detta kallas tydligen rullpizza. Överjaget kunde inte tro sina öron. Och försökte fråga:

”Men alltså inga pitabröd?

”Alltså vi gör vårt eget bröd”.

”Alltså. Jag måste nog tänka över detta…”

Och så gick överjaget vidare, till nästa och nästa och nästa falafelställe utan framgång. Samma sak överallt. Detta är inget undantag, utan en regel. (Inte ens på fyndiga stället Kebabjekajse (Parentes i en parentes, wooo! Den dåliga ordvitsen förtjänar att få hälsovårdsmyndigheten på sig.) )

Sedan mötte fall M upp fall J och det nedslagna överjaget. Promenad i tyst norrländsk vinter är gnistrande. Till köttmarknaden kom vi för tidigt, tro det eller ej. Ekonomipuben väntar. En övervägande stor del chipsbröst och ölkaggar. Tilläggas ska att det bara var män. Överjaget bestämde sig för att göra ett moove i bartenderbranschen. Sval och skön skrider hon mot bardisken. Stirrar chipstutten rakt i ögonen och säger,

”Det ser ut att behövas könskvotering här”.

I baren stirrar fem förvirrade efterpubertala killar upp från sina Illustrerade Vetenskaper. Trots de låga priserna på drinkarna kan det dock inte vägas upp för faktumet att en Cosmopolitan i den baren görs på en rosa Sourz och vodka och att denna procedur tar exakt 9.37 min. Rest my case.

Eftersom detet tänker sig inta nattlivet här i Ume försökte hon sig på att prata lite med DJ:n och klia honom lite under hakan (om något lärde hon sig det i Fjollträsket).

”Vad har du för nisch då? Spelar du inom specifik genre eller är du av den mer mångfacetterade sorten som satsar på temakvällar. "

”Ähh, asså. Jag spelar ju det folket vill ha liksom. Jo, visst faan. Vill de ha CaraMia ska de få CaraMia.”

” (…) Okej… Så vad tänker du spela nu?”

”Tänke mig godingen vill du ligga med mig..?”

Och just då hoppades överjaget innerligt att det faktiskt var något han ville säga mellan raderna, för om han menade allvar var det riktigt illa däran med staden.

Kvällen utvecklades mot att faktiskt slutlanda på köttmarknaden. Där fanns resterande del av psykfallen. Samt en del bestialiska läkarnollor. Överjaget kunde inte låta bli att tänka, ”Är det dessa människor som kommer vårda mig inom 10 års tid?”. Ibland ska människan inte tänka så mycket. Det kan bli överhettning i kraftverket. Därav tog detet vid och bra var väl det. Där utvecklades kvällen till att bli en riktigt bra utekväll, något som till en början enbart hade setts som ett underhållande socialt experiment eller ett sätt att skapa en realistisk jämförelsestock med andra utekvällar som skall bli till i staden som alltid sover.

Under alla dessa år har överjaget accepterat Fjollträskets infrastruktursdiktator SL:s värdelösa hantering av människors tid. ”Pga snö, löv, regn, signalfel och små omärkbara vindpustar stannar nu all trafik i hela länet. XOXO”.

Här, i Ume, är det tonvis med snö, is, glaciärer och tundror. Aldrig är trafiken sen. Chaufförerna har is i magen. Hårdare människor hittar man bara inåt landet i våglängd med Ume och opp.  Så vad är problemet?

Över detta satt överjaget och funderade på vägen mot vetenskapsteorin.

Efter en lång dag kallade dåliga TV-serier och lakrits i sängen och sen blev det mörkt.

Ikväll vankas Psykpub. Alla inlagda i olika åldrar taggar inför kvällen. Psykfallen har stället för sig själva till klockan slår 22 och sedan tillåts läkarna inta villan. Slaget arv V.S miljö kan inledas…

Innan det blir blodigt allvar gäller obligatorisk förfest hos en av de äldre patienterna. Detet slår slint när fall M köpt rödvin med kork (härliga kork…) men utan tanke på korköppnare. Det omöjliga görs möjligt och detet lyckas med stor finess få upp korken med smörkniv som enda hjälpmedel. Detet funderar stark på att starta ännu en blogg med namnet ”Hundra föremål att öppna en vinflaska med och teknikerna för att göra det”. Ännu ett av alla dessa koncept som skall genomföras.

En typisk, ja så kan man uttrycka det, sak med Ume är att vart man än går ut står det ALLTID chips-doodles-saltapinnar-kolakarameller- skålar på borden. Fin tanke – stor bakteriehärd. Bara en parentes i min upptäcksfärd.

Överjaget har alltid varit en stor rödvinsdrickare. Inget annat duger. Många fall har genom åren försökt övertyga överjaget om att överge kutym och hänge sig åt livets bärnstensfärgade elixir, ja så försöker fallen som fastnat förklara denna berusningsdryck. När detet fick övertag under kvällen föll hon för drycken, för första gången i livet kunde ölen vara mer än det någonsin varit. Och fina sorter kunde till förmånliga priser avnjutas. Fall C hade varit stolt, det är detet övertygad om.

En sak att veta om Ume. Efter klockan 23.15 går INGA bussar längre. Då är det cykel som gäller. Alternativet gång, men risken för att somna i en snödriva vid denna osaliga timme är stor. Fall S följde detet och som infödd Umebo förklarade han närmaste väg över till centrum där detet bor. Då hände något otroligt. I Fjollträsket finns Silverpilen, legenden som tåget som transporterar döda själar till Kymlinge. I Ume kallas motsvarigheten buss 500, ändhållplats Ingenting. På fem minuter var detet hemma och kunde säkert vagga hem från stationen i sina sexiga termosar. Visslandes på soundtracket ”Ume är fantastiskt”. Då älskade detet Ume.

Ikväll vankas Taco-kväll på nationernas hus. Jaget minns tillbaka på fina diskussioner med fall A där båda hävdar att en guacamole innehållande vitlök i inte räknas till det mexikanska köket. Raljeringar från oss båda mot det försvenskade mexikanska ger kulturimperialism en ny innebörd. Efter svullande i svenxikanskt bar det hemåt i snöig norrländsk natur.

Jaget önskar hon fick se ett norrsken snart.

Jaget har nästan lärt sig hitta till mentalhuset. Nästan. Idag tog jaget bussen när hon gick vilse i snön och förfärades över kvinnorösten som ropar ut hållplatsnamnen. I Fjollträsket är hon sval och skön på det automatiska sättet. I Ume låter kvinnan som att hon har Downs syndrome och dessutom stoppat in två tamponger i munnen. Inte obegripligt, bara obehagligt.

Helgens nyanländande fick jaget att känna ett uns ensamhet som nu suddats ut av de likasinnade jaget nu omger sig med. Ett tag kändes schizofreni som ett tänkbart alternativt. Att alltid ha någon vid sin sida. Tresplittrad personlighet räcker tydligen inte för jaget.

Hur skulle jagets alterego te sig? Den absoluta motsatsen? Besitta de egenskaper jaget alltid avundats andra? Eller jagets precisa tvillingsjäl? Då narcissistiska sidor ofta styr jaget och detet alltför ofta simmar i hybris är en tvillingpersonlighet mycket tänkbar.

Psykpatienterna på avdelningen är fantastiska och gnistrande efter första psykdagens intryck. De äldre intagna ska under lite mer än två veckor lära oss hur man för sig på avdelningen och på resten av universitetsområdet. Framför allt lära oss intagna hur man lär känna varandra utan att försöka strypa varandra. Det kommer bli episkt.

Detet hoppas att de andra är lika galna som henne själv, annars kommer hon bli normal och ensam på det där sättet då ensamheten inte är frivillig. Att vara ensam tillsammans är nog det hemskaste som finns.

Här i Ume säger jaget inte gärna att hon är från fjollträsket. Det möts ofta av skepsis och lyfta ögonbryn. Samma sak gäller åldern. Överjaget har stora komplex över åldern och vill helst bli stor och vis på en gång, gärna 28 år. Helst nu. Men däremellan ligger flera år då jaget behöver lära sig all denna visdom också. Det vore ju synd att missa all smärta och lycka för att överjaget är lite fåfängt och har åldersnoja.

Överjaget trodde inte att ålder skulle vara relevant på psykhemmet, men tydligen är det viktigare än någonsin. De flesta intagna är runt 25 år. Det tycker några av de andra patienterna är en stor skillnad. Nu gäller det för överjaget att raskt hoppa över de låga förväntningar som ställs på henne med stor marginal.

I Ume är det tvärtomleken som styr staden. Det är roligare att se det på det sättet snarare än att systemet präglas av anarki. Alla går på fel sida på gatan och dörrar öppnar sig alltid (ALLTID) åt fel håll. Push blir Pull och vice versa.

Överjaget som kan vara ganska stiff ibland har anledning att bli irriterad. Tyvärr blir ordvalet stiff problematiskt att använda, precis som att säga ”Jag dampar på att dörrar öppnas åt fel håll” (Inte PK att använda ordet dampa utan viss försiktighet i vardagens språkbruk) är stiff enligt Socialstyrelsen också ett syndrom. En person (EN PERSON!) insjuknar varje år i Sverige i denna stiffa sjukdom kallad, stiff person syndrome. Kanske är jaget årets svensk som insjuknat utan att veta om det? Borde jaget ringa vårdguiden? Ännu värre är att jaget inte vet numret till Umes vårdcentral...

(Stiff länk)

http://www.socialstyrelsen.se/ovanligadiagnoser/stiffpersonsyndrome

Imorgon startar första dagen på mentalhemmet. Vet ännu inte vilken tvångströja jaget ska ha på sig. Ingen litteratur har heller införskaffats. Mycket faller bort när det är snabba ryck som gäller.

Provade att promenera mot studentområdet och jaget ställde sig och stirrade utanför psykhuset. Det som Google/ Big Brother sa skulle ta 7 min gång tog i själva verket 45 min och var heller inte 2 km utan närmare 6 km. All snow and no rest makes detet a dull det.

Att vara ny i en ny stad känns inte alls skrämmande. Detta beror helt enkelt på att jaget inte förstått att hon ska bo i Ume i fem år. Just nu tror hon mer att det är en trivsam semester i ett idylliskt snörike. Det finns dock sätt jaget använder sig av för att känna sig mer hemma.

Detet spiller lite kaffe på duken för ökad hemtrevnad men detta får överjaget att oroa sig över eventuell borttagande av fläckar och frågor som, sätter ICA basvarors pulverkaffe sig djupare än Nescafés lyxvariant?

Att handla mat, särskilt att äta den, kan trösta. Det vill säga om man har en spis. Eller ett kylskåp. Eller en fläkt. Och inte är rädd för att ha en överväldigande kroppshydda. En fläkt vore att föredra. Inget av detta existerar i jagets rum. Katterna hånspinner förnöjt utanför jagets dörr. Detta leder till nödlösningar. Rawfood. Hej 2009!

Detta påminner detet om fallet Mannigrynet och detet blir saknadsfull efter fjollträsket. Tur att överjaget kan ta över och skjuta det till framtidens jaget att ta itu med.

Första dagen i Ume utvecklades till en solo stadsvandring. Ingen mano-a-mano. Ingen tete-à-tete. Ingen tu-man-hand. Jaget är inte van vid att inte kunna ringa in ett fall att ströva runt med, men jaget föddes ensam och ska dö ensam.

Hur mycket två människor än älskar varandra, myser i sängen och har det fint ihop är trots samhörigheten det alltid med sig själv man blir med när hon vänder ryggen om från sin partner för att somna.

Så tänker jaget för att trösta sig själv när hon vänder sig om i sin smala säng för att somna till det intakta brummandet från en ventil i rummet.