NORRLANDS SILVER

 

Jaget har varit på semester i snart 2 månader. Den tanken slog henne när hon drog sina stövlar uppför Tvistevägen på en visit hos en vän på Ålidhemmet. Hon tänkte, "Jaha, nu ska man hemåt alltså. Borta bra, men hemma... Hmm". Den vägen hade hon vandrat, upp och ner genom den anarkistiska trafiken från Universitetet. 

 

Men det har inte varit en semester, detta är hennes vardag. Att bo i rivingskåken vid kanten av E4:an är inget temorärt semesterfirande. Nu, fram tills att Crackhouse II rivs med grunden.

Varje dag är ett äventyr i villan. I köket sitter arkitekterna och skrålar i sina preppy outfits. Där bälgar Fall M sin 8:e kopp kaffe och bedjar en att göra honom sällskap på Ballen. Där river Fall Z sitt hår, iförd den märkesbeströdda overallen, över den nybörjade utbildningen. 

 

I vardagsrummet, A.K.A Raverumme, blir det på eftermiddagarna spontandans. På det golvet, golvet som sviktar där man trampar i takt över det och antagligen kommer göra världen två arkitekter fattigare, har det stukats och brutits fötter. 

 

Och så jaget rum, som någon tyckte såg ut som en enhörnings livmoder. Sällan sover hon där, det blir mest på övervåningen. Man vaknar ju så bra när man går ner till köket för morgonkaffet i trapphuset som är lika kallt som utomhus eftersom isoleringen är vad den är. Och så är det fint att vakna upp till Cat Stevens och dra upp ansiktet som fastnat i hans brösthår i någon form av dregel-rage under natten. 

 

Rutiner, disciplin och fåfänga existerar bara i marginalerna. Ofta rusar hon till skolan i knulligt hår och utan de där extrapennorna hon hade förr (för tänk om de två andra slutade fungera under en föreläsning(!!!). 

 

På mornarna blir det standardmackan, creamcheese /sambal olek, och om SKöldpaddan får välja, även gurka på, men det är en lyx jaget sällan unnar sig, (den innehåller ju mer vatten än Östersjön och kostar mer än kurslitteraturen!) proklamerar hon ständigt. 

 

 

Och that's life eller hur? Man gör intrång, släpps in, tränger in, gör entré i varandras liv - vissa stannar kvar för alltid, andra bara gästspelar, det är ju så det ser ut. Vissa fasar man ut själv, vissa slår sig fria med knytnävar, andra bleknar utan att man inte ens tänker på det, det bara händer. 

 

 

 

Hoohooo!

 

Dagarna går in i ett och hösten som jaget älskar håller på att drypa av grenarna på träden. 

 

Det har varit en höst fylld med både det ena och det andra, men främst grupprocesser i drivor. Gruppsykologin som jaget går nu, har skapat någon form av bitsk mask som ständigt äter lite på högra hjärnhalvan. Undrar om det är en mask vars favoriträtt är kreativitet, eller om hon bara börjar utarbeta kronisk huvudvärk. Nåväl.