Olek, dregel & extrapennor
Jaget har varit på semester i snart 2 månader. Den tanken slog henne när hon drog sina stövlar uppför Tvistevägen på en visit hos en vän på Ålidhemmet. Hon tänkte, "Jaha, nu ska man hemåt alltså. Borta bra, men hemma... Hmm". Den vägen hade hon vandrat, upp och ner genom den anarkistiska trafiken från Universitetet.
Men det har inte varit en semester, detta är hennes vardag. Att bo i rivingskåken vid kanten av E4:an är inget temorärt semesterfirande. Nu, fram tills att Crackhouse II rivs med grunden.
Varje dag är ett äventyr i villan. I köket sitter arkitekterna och skrålar i sina preppy outfits. Där bälgar Fall M sin 8:e kopp kaffe och bedjar en att göra honom sällskap på Ballen. Där river Fall Z sitt hår, iförd den märkesbeströdda overallen, över den nybörjade utbildningen.
Varje dag är ett äventyr i villan. I köket sitter arkitekterna och skrålar i sina preppy outfits. Där bälgar Fall M sin 8:e kopp kaffe och bedjar en att göra honom sällskap på Ballen. Där river Fall Z sitt hår, iförd den märkesbeströdda overallen, över den nybörjade utbildningen.
I vardagsrummet, A.K.A Raverumme, blir det på eftermiddagarna spontandans. På det golvet, golvet som sviktar där man trampar i takt över det och antagligen kommer göra världen två arkitekter fattigare, har det stukats och brutits fötter.
Och så jaget rum, som någon tyckte såg ut som en enhörnings livmoder. Sällan sover hon där, det blir mest på övervåningen. Man vaknar ju så bra när man går ner till köket för morgonkaffet i trapphuset som är lika kallt som utomhus eftersom isoleringen är vad den är. Och så är det fint att vakna upp till Cat Stevens och dra upp ansiktet som fastnat i hans brösthår i någon form av dregel-rage under natten.
Rutiner, disciplin och fåfänga existerar bara i marginalerna. Ofta rusar hon till skolan i knulligt hår och utan de där extrapennorna hon hade förr (för tänk om de två andra slutade fungera under en föreläsning(!!!).
På mornarna blir det standardmackan, creamcheese /sambal olek, och om SKöldpaddan får välja, även gurka på, men det är en lyx jaget sällan unnar sig, (den innehåller ju mer vatten än Östersjön och kostar mer än kurslitteraturen!) proklamerar hon ständigt.
Och that's life eller hur? Man gör intrång, släpps in, tränger in, gör entré i varandras liv - vissa stannar kvar för alltid, andra bara gästspelar, det är ju så det ser ut. Vissa fasar man ut själv, vissa slår sig fria med knytnävar, andra bleknar utan att man inte ens tänker på det, det bara händer.
Fredsduvor
Hoohooo!
Dagarna går in i ett och hösten som jaget älskar håller på att drypa av grenarna på träden.
Det har varit en höst fylld med både det ena och det andra, men främst grupprocesser i drivor. Gruppsykologin som jaget går nu, har skapat någon form av bitsk mask som ständigt äter lite på högra hjärnhalvan. Undrar om det är en mask vars favoriträtt är kreativitet, eller om hon bara börjar utarbeta kronisk huvudvärk. Nåväl.
Visste ni att Kim Jong Un äter 3 fredsduvor till frukost varje dag.
Och varje gång Robinson Robban är i tv så dör 3-5 fredsduvor, det är dom duvorna som skickas till Nord Korea och äts upp av KJU. En tanke detet vaknade upp med bredvid sköldpaddan i sängen.
Och varje gång Robinson Robban är i tv så dör 3-5 fredsduvor, det är dom duvorna som skickas till Nord Korea och äts upp av KJU. En tanke detet vaknade upp med bredvid sköldpaddan i sängen.
Återupplivad prokastineringskedja
Baaabaaabam! Hela prokastineringskedjan ska nu startas upp igen. Sommaruppehåll och nu en septembermånad av uppstartsgyttrigheter har fått skrivandet att hamna i lä för annat.
Imorgon fyller alla tre dimensioner av henne år. Ett år äldre. Vad hände egentligen? Var är hon nu?
Deepshiiet-reflections to be continued.
Se det här inlägget mer som en liten vink, "Hej-hej-jaget-lever-och-frodas-och-är-tillbaka-i-etern-igen-vink".
På återseende inom kort alla dudes, dudettes och dudehens!
På återseende inom kort alla dudes, dudettes och dudehens!
If they don´t have books, don´t fuck´em!
” Kroppen,den lever av sig själv när det hela väl har kommit igång .Men tanken,det är jag som fortsätter den,som nystar upp den. Jag existerar. Jag tänker att jag existerar. Vilken lång spiral,den där känslan att existera – och jag nystar upp den försiktigt…Om jag kunde hindra mig själv att tänka! Jag försöker,jag lyckas:jag tycker att hela mitt huvud fylls av rök…och så börjar det om igen:rök…inte tänka…jag vill inte tänka…jag tänker att jag inte vill tänka .Jag får inte tänka att jag inte vill tänka .Därför att det är också en tanke .Blir man då aldrig färdig med det? Min tanke,det är jag,det är därför jag inte kan sluta .Jag existerar genom vad jag tänker…och jag kan inte hindra mig själv från att tänka. Just i detta ögonblick – om jag existerar är det därför att jag fasar för att existera .Det är jag,det är jag som drar mig upp ur det intet jag strävar efter:hatet mot, avsmaken för att existera ,det är lika många sätt att få mig att existera ,att pressa mig in i existensen.Tankarna föds bakom mig som en svindel ,jag känner dem födas bak i mitt huvud…om jag ger vika kommer de fram ,mellan mina ögon – och jag ger alltid vika, tanken växer,växer och där är den, jättelik,och fyller mig helt och hållet och förnyar min existens.”
Tack Sartre för dina fina ord. Det händer att hon känner igen sig emellanåt.
Böcker är nog det bästa som finns. Detet har egentligen en enda regel att leva efter.:If you go home with somebody and they don´t have books,don´t fuck them!
Om Göken och Höken hade lärt henne det, utöver det andra, från början, hade jaget kunnat vara fullständig vid det här laget.
Excalibur på Glunten
Heldag. Att börja 09.00 trodde jaget aldrig skulle kännas just som nio svåra liv. Direkt efter film och seminarium bar det av till fall J och E:s bohemliv på stan. Kaffebälgande timmar senare, lite sköna klipp och taco blev det visning av senaste avsnittet av morbida Games of thrones. Kändes som en söndag. Precis som det bör göra en blåsig måndag som denna.
Cykeln står kvar. Ett under. Den avbrutna nyckeln lika fast i låset som Excalibur. Får kirra det där någon gång när det inte kliar så mycket i huvudet.
Út fyrir endimörk alheimsins!
Jaget startade ju isländskan, och sen la hon ner den lika snabbt.Ambivalenta jävel, det var nog detet som hade fingret med i spelet. Eller överjaget som fick spel. Över för många bollar i luften. Jobboll, studieboll, hej-jag-har-ett-socialt-liv-boll.
En sak lärde hon sig i alla fall:
Út fyrir endimörk alheimsins!
[Bortom ändarna av universum!]
Inkomma
"Beakta ordformen inkomma. I vanlig sakprosa kan den kännas invecklad och byråkratisk." Story of my life as a psychology student, bitchin' Word.
Journalgrodor
Ibland mår patienten bättre, ibland sämre. Ibland mår hon inte alls.
Patienten har inte ont för jämnan, bara för det mesta.
Mår alldeles utmärkt, har sökt läkare ett flertal gånger för det.
Sköldpaddan
Det finns ett annat kollektiv ditt jaget brukar gå. Det är en plats med mycket att titta på.
Där lagas maten i underkläder. Där står kaffet alltid färdigt för att drickas. Där vimlar det av arkitekter. Där är taket högt och stuckaturerna många. Där slutar tiden att gå.
Det finns mycket att berätta om det kollektivet. Det har betytt mycket när jaget levt i djup saknad över de fall som föll bort nu under terminen. En snuttefilt av högre mått.
Där finns ett rum också. Med gobelänger, rökelser och sköldpaddor i trä, porslin och i berlocker runt halsen i sällskap med flera andra snören, trådar och kedjor. Där slutar ofta vistelsen, och där börjar vistelsen oftast också.
Och där finns en annan sköldpadda. Sköldpaddan. Som inte har några begränsningar, som är dumglad och som kan säga de mest häpnadsväckande saker. Och så skrattar jaget, som hon inte gjort på väldigt länge. Och låter Sköldpaddan få träda in i folkhemmet, lite då och då. Och alltid är hon som pånyttfödd när hon går därifrån, för då finns det inget överjag, inga framtidsbekymmer och cynism. Det är skönt att ha det så. Och det ligger ibland som honung runt hjärtat. Och skinnet på näsan peelas av. Och så är det. Och samtidigt är det inget speciellt. Vilket gör det väldigt speciellt. Och så är det.
Josefinnska kollektivet
Igår var det fest i Josefinnska kollektivet, en hel del nya fall, några gamla. SJälvklart involverade det fyllegräl med civilekonom, gråtdans i vardagsrummet, och massor med skoj och rosa skumpa. Så som det ska vara. Somnade i en hög med män. Hade ätit hela kvällen för att grunda inför stunden i kollektivet. Men ändå. Bananer är inte alltid så gula och kula.
Och en morgon fylld med svimmande getter- och uttergemenskapsvideor. Och go mat, som man alltid får på den där speciella platsen i kollektivet.
Innan kollektivfest var det bokmaskerad och jaget gjorde livets första musikquiz med fall L. Stående ovationer. Såklart. Jaget var en go karaktär från de kära HarryPotter-böckerna, reportern Rita Skeeter. Tantigt till tusen var dresscoden. Och där avslutades nollningen som hållit på föreva.
Ikväll blir det mathäng med fall J. Aptiten är tillbaka igen, jaget bara äter och äter. Feeder sökes. Mat är så¨gott. Blir så glad över tanken på all mat jaget kommer att få stoppa i munnen under livet. Fånleer. För det, och enda andra gången när detet fått med sig schyssta Bordeaux-viner från Sysse. Man ska inte le så stort påvägen ut från Sysse. Verkligen inte. Men vad ska folk tro? Jaget leer kanske för att vinden blåser i ryggen, för att snön töat bort i stora lass och för att denna CPseminariumvecka är ÖVER.
Jaget tror det är i levern som sjukdomen sitter
Jaget är en sjuk människa... Jaget är en ond människa. En frånstötande människa. Jaget tror det är i levern som sjukdomen sitter.
Det måste ju vara så eftersom hon har fått klagomål från sina enda två läsare om total undanflykt från skrivandet. Sorry, detet har levt och inte levt lite för mycket på sistone.
Det har hänt otroligt mycket sen senast, så därför kommer en hel del att falla bort och ruttna i något skrymsle någonstans. Men en liten resumé ska hon väl ändå få till.
* Vinkursen, kirrad och klar.
* Fått proletärjobb på Viktoria i stan.
* Varit uppe för sent och gått på ravefester.
* Börjat isländska.
* Slutat isländska.
* Vårstädat i haremet.
* Funnit mitt totemdjur. (de e en uggla)
Lite så har tiden varit. Nu kommer ni inte bli av med henne i fortsättningen.
Deflorera
Deflorera måste vara bland de mest underligt fantastiska ord som finns.
Låtom mig deflorera dig.
Falla fadder fall
Ibland inträffar såna där moments som följer med en under dagarna som går i Ålidhemmet.
Efter att desperat ha försökt få med några av dårarna, dog jaget lyckodöden när fall S tackade ja till att uppfylla jagets läkarabstinens.
Kvällen började med sweettalk och utläggningar om Parissyndrom, med tillhörande AT. Vinylerna haglade, vinet flödade.
Sen blev det sent och redo för avfärd med flärd, dylika fulvin.
Läkarvillan ekade av tomhet, i entrén satt den modstulna personalen. Där fanns inga pilska läkare, inga sadistiska tandläkare. Det var vi och baren. Ett helrör beställdes in, sedan tillbringades tiden med att hålla låda för samtliga i personalen, och de två sidekicksen gjorde ett bra jobb. För en kväll var vi de viktigaste människorna. Väldigt importenta personer.
Som två hybrider spelade vi många roller, terapeuten, underhållaren, DJ:n, de goda vännerna. Goffis hade varit stolt.
Jaget slängde av sig skorna och bjöd upp fall S på en vals. Nylonbeklädda fötter trippade över Läkarvillans trägolv. Personalen moppade, och stannade upp i rörelsen för att betrakta det underliga rörelsemönstret. Och sen stängdes det, i samma tag som den sista klunken från Rhônevinet drogs ner.
Utanför hade det som först varit vår återgått till midvinter. De unga tu stämde upp till Bowie och gick mot NH, efter ett stopp utanför det alltid så tilldragande E-puben. Attraktionen ligger i att få nyttja lite praktik på vilsna ekonomsjälar. Så de två öste klyschor över den intet ont anandes ekonomen. Varma i själen med frostiga i huden styrde stegen mot NH, medan Ludde med kudden skrek "Lägg till mig, jag är en jävla hora!!!".
NH låg i mörker och kylan blev plötsligt påtaglig. De två börjar rusa mot jagets Ålidhem. Detet skriker. Medan hon springer. "JAG VILL DÖ, JAG DÖR. NU DÖR JAG".
Uppe på rummet, efter lite kycklingsallad, sjunker detet faller ner i en liten hög och låter tempuren göra sitt. De unga tu omsluts i en sked, för ikväll behövde detet något annat än den sedvanliga kniven och gaffeln. Skeden får **** prickar i registret.
Och så kommer morgonen. Spy i kastrull, Indiskas tekoppar, salladsskålar. Vadsomhelst, så länge du räcker mig den. I morgonljuset ser Rhônevinet inte så aptitligt ut. (nåä, detet mådde fint, det var ytspänningen hon ville åt, vi spar den dekadenta beskrivningen till ikväll). NU lever man.
Som avslutande valslåt spelades denna.
Osexigt är det nya svarta
Bra saker just nu.
* När fall L kommer över spontant på äppelkaka och tjattrar över ginger-te. Like old times.
* När fall A ger ifrån sig ett vettigt livstecken.
* Att jaget ska få vakta två katter inklusive en projektorduk och en bra vinylspelare i nästa vecka. Kan hända att jaget glömmer mata katterna med alla dessa distraktionsmoment.
* Stora mormorstrosor i beige kulör från Ge-kås. Fucking love those grannypanties.! Osexigt är det nya svarta, LOVAR!!!
* Basister. Därav nedanstående låt. Alltså. This is how you fuse funk 'n darkness.
Vänta nu
Vänta nu, valet i Italien står alltså mellan;
• en vänstergubbe
• Berlusconi
• en komiker
wtf?
• en vänstergubbe
• Berlusconi
• en komiker
wtf?
