Pseudomentalist javisst!
Heldags helgdag av psykodynamisk personlighetspsykologi-inläsning.
Det värsta är att jaget tillbringat dagen med att applicera teorierna på sig själv. Efter 12 timmars pluggande är hon helt övertygad om att hon lider av svår påträngande pseudomentalisering. Under utvecklingspsykologin var jaget övertygad att det enda hon behövde i livet för att fullfölja sin metamorfos var ett barn. Tänk då vad som kommer hända under block om patologiska störningar. Kan man dö om man hoppar från ett studenttak på två ynka våningar? Kanske om jaget djupdyker ner genom asfalten. Tillbaka till jaget problematik med sina nyfunna pseudomentala sidor.
Hon respekterar helt enkelt inte att hon aldrig någonsin kommer ha full insyn i sitt eget eller i andras inre.
Tillslut är hon både vara inadekvat och överaktiv. Insikten idealiseras för insiktens skull. Liksom. För det är ju bara så det är.
Jaget är extremt detaljrikt men har aldrig en punkt(.) Och förvirringen tilltar i styrka när man frågar.
De är dekadintervallet jaget håller sig till. Låten senare. Men trots att den blir frenetisk efter 5 gånger under samma dag, är den inte superb?
