Ligga sked eller kniv och gaffel
Jaget drömmer att hon blivit helkroppsförlamad. Försöker röra armarna men de lyder henne inte. Fångad. Skriker till och vaknar. Men forfarande fast. Fast i en mänsklig rävsax. Ben över hennes ben, armar runt hennes armar, och hans näsa mot hennes hals.
”Nu får det vara nog” Skriker jaget. Han vaknar upp, tittar på henne som ett fyllo som försöker se klart i dimman.
”Va?” Harklar han sig.
”Jag står inte ut. Sova sked. Det kväver mig. AJ NEED MAJ SPEJS!” Jaget lägger sig på rygg. Han gör detsamma. Han ser inte trött ut längre. Han ser rädd ut.
”Från och med nu sover vi kniv och gaffel” Säger hon och kniper igen ögonen.
Det hade varit en vanlighetens uppvaknande. Men denna lördag tillhörde till de ovanligare. När jaget låg i denna mänskliga bastusaxen var av den behagligare sorten. Och utan nedknuffning, flackande blick eller paniksvett i pannan. Och hennes betende möttes inte av en blick som såg på henne som om hon vore en fara för rikets säkerhet.
Till Skarren for vi, jaget, fall J och E. Ett himla sött par som fortfarande lyckas se det goda i varandra. Dubbel förfest öst på stan och sen cykeln tvärnitandes utanför Skarren.
Detet äntrade klubben med den käcka vita baskern på svaj, som hon denna gång höll hårt i så att den inte skulle bli knyckt av Ume-ligan. En kort stund senare stod de där. Och de stod där länge. Sen gick de länge. Satt en stund på Ålidhemmet länge, gick till fall H:s efterfest länge, gick tillbaka till Ålidhemmet och talade länge. Tittade på Sånger från andra våningen länge, tills att det brast.
Sent på dagen vaknade hon efter att egentligen legat vaken en hel natt och inte vågat röra sig ur lavamassan som hotade att förinta henne, i rädsla över att bryta symbiosen. Allt var behagligt och regnet smattrade mot rutan. Det hela bröts som det alltid måste och för att jaget led svår vätskebrist. Och där slutade länge.
