Livets förgänglighet
Vanmakten över alltings jävla bräcklighet. Så jaget grät i en gränd igår efter att en liten kille sarkastiskt anmärkt på gatan hur otroligt fult jaget hoppade på sin cykel. Det var jävligt fult, men det är en fu*ing herrcykel! Vad begär du??! Var länge sen en sådan sak hände. Sånt händer ju inte, utan det är ju bara sådant som händer i huvudet för att man ska skämmas ordentligt över stört små saker. "Ah, schhitte, någon såg att jag snubblade där". Det finns ju ingen som bryr sig. Men jaget lyckades väl stöta ihop med den enda personen som bryr sig i Ume. Åh, han var typ 14 år. Varför bry sig? *gråtigränd
Har gråtit varje dag sen i lördags. Umm, okej, det är bara fem ynka dagar... Men i allafall. Jaget gråter inte av princip. Men nu. Det är så mycket sjukdom och jävlighet och folk som far illa och mår dåligt överallt, det är inte bara de egna små bristningar inuti, det är all over the place. Och det har liksom inte varit självömksgråt, mer... fan, livets förgänglighet, människor som kommer och går, med vilje eller med motspjärnande fötter. Det är döden, det är en brist på engagemang, det är en förtvivlad önskan om att få stanna kvar. Det är vänskapsband och relationer och familjeförhållanden.
Jaget grät för att hon kvedsov sig igenom sin seminariumtid och vaknade med ett ryck fem minuter innan det slutade och att helabiologiskapsykologingåråthelvete. Jaget grät när hon på gårdagens morgon ville ha en svart basker till sin outfit för att det skulle se prima ut, men strax därpå kom på att den blev snodd. Jaget grät för att hon inte får bort det hånleende gemet i word som hon råkade trycka fram och nu inte får bort. Jaget grät för att hon inte har pengar till ägg och ingen mobil att ringa någon på. Jaget gråter för att "Spotifyhasbeenpausedbecausetheaccountisusedbysomeoneelse" mitt i försökttillattmutrauppsigdansmedCaoticodetmestglättigabandet. Jaget gråter.
Det har bara varit dagar helt utan skydd. Allting känns. Gråta är något bra. Bara det att. Det liksom inte tar sluuuuut-eh! Det hinner knappt avta innan det liksom börjar igen. Ett jävla av och på-smetande av smink.
Ett monster i spegeln på morgonen, varje morgon. Och jaget har inget att sminka över det med. Sminket snott. *Gråt i halsen.
