Sköldpaddan
Det finns ett annat kollektiv ditt jaget brukar gå. Det är en plats med mycket att titta på.
Där lagas maten i underkläder. Där står kaffet alltid färdigt för att drickas. Där vimlar det av arkitekter. Där är taket högt och stuckaturerna många. Där slutar tiden att gå.
Det finns mycket att berätta om det kollektivet. Det har betytt mycket när jaget levt i djup saknad över de fall som föll bort nu under terminen. En snuttefilt av högre mått.
Där finns ett rum också. Med gobelänger, rökelser och sköldpaddor i trä, porslin och i berlocker runt halsen i sällskap med flera andra snören, trådar och kedjor. Där slutar ofta vistelsen, och där börjar vistelsen oftast också.
Och där finns en annan sköldpadda. Sköldpaddan. Som inte har några begränsningar, som är dumglad och som kan säga de mest häpnadsväckande saker. Och så skrattar jaget, som hon inte gjort på väldigt länge. Och låter Sköldpaddan få träda in i folkhemmet, lite då och då. Och alltid är hon som pånyttfödd när hon går därifrån, för då finns det inget överjag, inga framtidsbekymmer och cynism. Det är skönt att ha det så. Och det ligger ibland som honung runt hjärtat. Och skinnet på näsan peelas av. Och så är det. Och samtidigt är det inget speciellt. Vilket gör det väldigt speciellt. Och så är det.
Kommentarer
Trackback
