NORRLANDS SILVER

Psykologi har ofta fungerat som en form av städgumma åt medicinen och tagit hand om kontexten eller resterna efter det att medicinen har angivit den tunga vetenskapliga förklaringen. 

 

Jaget påmindes som den alltid pågående kamp mellan det biologiska och sociala perspektivet på människans varande när hon hamnade i dispyt med två läkare på en togafest härom dagen (mer om den i ett annat inlägg, togafest får inte gå omärkt förbi). 

 

Även på psykologprogrammet finns den motsättningen, även om det sociala är den självklara PK-hållningen. Där går det istället åt andra hållet. Det finns ingen biologisk prägel. What so ever. Även det ett skadligt perspektiv att anta. Många diskussioner med den alltid så biologiske fall N brukar sätta saker i perspektiv till den annars så allmängiltiga hållningen, genom sin radikala arvmässiga ståndpunkt. 

 

 

 

 

Den övre bilden föreställer en cylinder. Om man projicerar den mot ett plan framstår den som en raktangel. Om man projicerar den mot ett annat plan är den en cirkel. Båda typerna av reduktion är alltså missvisande. För att förstå att det är en cylider behövs båda projektionerna. 

 

Den nedre bilden projicerar tre olika föremål mot ett plan, varvid samtliga framstår som cirklar - man uppfattar inte skillnaderna mellan dem. 

 

Om vi nu tänker att cylindern är en människa och projektion mot ett av planen är biologi och mot det andra är socialpsykologi så inser vi att båda projektionerna behövs.

Om tre olika människor projiceras mot endast ett plan famstår de som lika. Alltså behövs båda projektionerna, och vi kan naturligtvis tänka oss att projektioner mot fler än två plan är nödvändiga för att förstå det komplexa fenomenet människa och skillnader mellan olika individer.