NORRLANDS SILVER

 

I lördags avgick jungfrufärden med reaggechauffören på väg hem från Äpplet med fall M, O och M. 

 

Sedan jaget flyttat till staden som alltid sover har hon flera gånger hört talas om denne mytomspunne chaufför. 

När hon går in genom dörrarna på bussen möts hon av en leende man som vägrar att detet ska sätta betalkortet mot dosan. "Ikväll är det gratis för alla!". Detet blinkar frenetisktförvirrat och börjar stappla sig genom bussen. Så hör hon tonerna som fyller bussen.

 

Det är sista avgång innan busstraffiken i Ume tystnar, men innan dess bjuds det allsång bättre än skansen. Reaggen flödar ut från bussens alla högtalare, idag har chaffisen dragit på lite extra. Kvalitén på musiken kan diskuteras, men samtliga fyllekajor på bussen ser ut att njuta i fulla drag när "Don´t worry, be happy" kör igång. Alla sjunger med, och så sätts bussen i rörelse. 

 

Chaffisen släcker ner bussen och börjar istället blinka med läslamporna över huvudet på passagerarna. Det känns dekadent och klubbigt. 

 

När vi kommer till den stora rondellen innan sjukhuset kör chaffisen hela 6 varv innan han tar in på rätt väg, fyllekajorna kraxar av glädje. Och så börjar de flaxa av, en efter en. Till tonerna av Bob Marley. 

 

Fin kväll. Jaget kom tillslut hem, även om hon för en stund befann sig i Kingston.