NORRLANDS SILVER

En ny tradition. Cava-måndag. Då dricker vi helt enkelt cava. Är vi fler än två dricker vi den ur kaffekoppar för att vi inte har tillräckligt med vinglas. 

Förra veckan. På hipsterfest. Fuldansat. Sprungit in i gammal flört och cyklat hem. Lyssnat på Beatles och lagt sig med kläderna på ovanpå sängen för att vakna med smaken av döda hundvalpar i munnen kl 06.27 för att gå till kunskapsfängelset. 

Detet tryckte i sig en halv påse chips till middag. Fast detet inte ens ville ha såg hon handen röra sig från påsen till sin mun, fram och tillbaka. Fram och tillbaka. Tills fick detet panik och tryckte ner dem i papperskorgen. Efter en kvart plockade hon upp dem igen. (amen vaddå de låg ju i påsen). Men ångrade sig och slängde ut dem genom fönstret.

Måste. Jobba. Med. Projekt. 

Tillsist fick detet till några tecken. Hon somnade nämligen på tangentbordet och när hon vaknade hade pannan komponerat: ”fffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffgh". Skapligt.

Idag genomfördes experimentet för projektarbetet. Ingen signifikans. FML. Vill strypa nollhypotesen.

Dagarna går i Ålidhemmet. Kylapanik på kylapanik har avlöst varandra. 

I fredags bjöd detet över några dårar på fidelcastro, hennes egen favorit longdrink. I klamydia/rabiesköket pågick en intensiv halloweenfest. Sedan bar det av mot TC. Håret frostade sig i fartvinden och detet hann få en liten prydlig vit mustasch som smälte bort när hon kom genom dörren på TC. 

Hem i svingen upp fick hon sällskap av en äldre herre som senare bad att få utbyta nummer efter att ha eskorterat detet till dörren. Full av förundran över att detet kommit till en sådan skaplig ålder att man plötsligt har blivit lovligt byte för 50-åriga herrar i svingar muttrade hon fram något om att ödet fick se till att man träffades i så fall, och nej, och godnatt. Tack för tugguminnet!

Dagen efter hann detet precis nyktra till innan nästa dekadenta tillställning ägde rum. Detet gjorde en snygg middag med aubergine och bjöd in fall A och H för att matcha ihop dessa två.

Efter lite finfint italienskt vin och tomatsåsstabbig middag bar det av cyklandes mot the other side (a.k.a Teg). Hemma hos fall D fanns obegränsade mängder alkohol och galet fin halloweenpyntning.

Sist kvar blev en alltid  långrandig men himla rar fall H och detet självt som försökte övertyga fall H om att nu var det nog dags att gå så att denna arma fall D skulle få sin skönhetssömn. 

11- c . Kalla kårar längs med detets ryggrad. Fall H som infödd Umebo fick ta täten, men lyckas cykla bort de unga tu på teg. 2 km i fel riktning i iskyla, och fall H som envisades med att rätt och slät vända cykeln och sig själv i horisontellt läge, ligga kvar där ett tag visslandes, upp på fötter för en anekdot utan slut. Först var det kul, sedan blev det outhärdligt. Efter två timmar ute i kylan, efter 10:e fallet från fall H:s sida gick slutligen bakdäcket av på hans arma cykel som då drog en sista suck. Där och då ville detet gråta, nu var det överlevnad som gällde.  Rent och slätt. Skulle detet kunna ta sig hem? Skulle hon dö? Skulle hon frysas ner för att i en framtid tinas upp av de moderna människorna och sedan bli experimenterad på och sedan satt på freakshow-cirkus?

-Titta, denna varlse är från en dåtid då man hade rutig skjorta, ifån och ingen världsuppfattning eller självdistans överhuvudtaget.

 Då ringer det på fall H:s mobil och det råkar vara en vän som råkar vara delägare i ett taxibolag i Ume. Tack Gud. Där var tecknet som behövdes för att detet skall bli religiös på livstid.

Jaget drömmer att hon blivit helkroppsförlamad. Försöker röra armarna men de lyder henne inte. Fångad. Skriker till och vaknar. Men forfarande fast. Fast i en mänsklig rävsax. Ben över hennes ben, armar runt hennes armar, och hans näsa mot hennes hals.

”Nu får det vara nog” Skriker jaget. Han vaknar upp, tittar på henne som ett fyllo som försöker se klart i dimman.

”Va?” Harklar han sig.

”Jag står inte ut. Sova sked. Det kväver mig. AJ NEED MAJ SPEJS!” Jaget lägger sig på rygg. Han gör detsamma. Han ser inte trött ut längre. Han ser rädd ut.

”Från och med nu sover vi kniv och gaffel” Säger hon och kniper igen ögonen.

Det hade varit en vanlighetens uppvaknande. Men denna lördag tillhörde till de ovanligare. När jaget låg i denna mänskliga bastusaxen var av den behagligare sorten. Och utan nedknuffning, flackande blick eller paniksvett i pannan. Och hennes betende möttes inte av en blick som såg på henne som om hon vore en fara för rikets säkerhet.

Till Skarren for vi, jaget, fall J och E. Ett himla sött par som fortfarande lyckas se det goda i varandra. Dubbel förfest öst på stan och sen cykeln tvärnitandes utanför Skarren.

Detet äntrade klubben med den käcka vita baskern på svaj, som hon denna gång höll hårt i så att den inte skulle bli knyckt av Ume-ligan. En kort stund senare stod de där. Och de stod där länge. Sen gick de länge. Satt en stund på Ålidhemmet länge, gick till fall H:s efterfest länge, gick tillbaka till Ålidhemmet och talade länge. Tittade på Sånger från andra våningen länge, tills att det brast. 

Sent på dagen vaknade hon efter att egentligen legat vaken en hel natt och inte vågat röra sig ur lavamassan som hotade att förinta henne, i rädsla över att bryta symbiosen. Allt var behagligt och regnet smattrade mot rutan. Det hela bröts som det alltid måste och för att jaget led svår vätskebrist. Och där slutade länge.