If they don´t have books, don´t fuck´em!

”  Kroppen,den lever av sig själv när det hela väl har kommit igång .Men tanken,det är jag som fortsätter den,som nystar upp den. Jag existerar. Jag tänker att jag existerar. Vilken lång spiral,den där känslan att existera – och jag nystar upp den försiktigt…Om jag kunde hindra mig själv att tänka! Jag försöker,jag lyckas:jag tycker att hela mitt huvud fylls av rök…och så börjar det om igen:rök…inte tänka…jag vill inte tänka…jag tänker att jag inte vill tänka .Jag får inte tänka att jag inte vill tänka .Därför att det är också en tanke .Blir man då aldrig färdig med det? Min tanke,det är jag,det är därför jag inte kan sluta .Jag existerar genom vad jag tänker…och jag kan inte hindra mig själv från att tänka. Just i detta ögonblick – om jag existerar är det därför att jag fasar för att existera .Det är jag,det är jag som drar mig upp ur det intet jag strävar efter:hatet mot, avsmaken för att existera ,det är lika många sätt att få mig att existera ,att pressa mig in i existensen.Tankarna föds bakom mig som en svindel ,jag känner dem födas bak i mitt huvud…om jag ger vika kommer de fram ,mellan mina ögon – och jag ger alltid vika, tanken växer,växer och där är den, jättelik,och fyller mig helt och hållet och förnyar min existens.”

 

Tack Sartre för dina fina ord. Det händer att hon känner igen sig emellanåt. 

 

 Böcker är nog det bästa som finns. Detet har egentligen en enda regel att leva efter.:If you go home with somebody and they don´t have books,don´t fuck them!

 

Om Göken och Höken hade lärt henne det, utöver det andra, från början, hade jaget kunnat vara fullständig vid det här laget. 

 


Excalibur på Glunten

 
Heldag. Att börja 09.00 trodde jaget aldrig skulle kännas just som nio svåra liv. Direkt efter film och seminarium bar det av till fall J och E:s bohemliv på stan. Kaffebälgande timmar senare, lite sköna klipp och taco blev det visning av senaste avsnittet av morbida Games of thrones. Kändes som en söndag. Precis som det bör göra en blåsig måndag som denna.
 
Cykeln står kvar. Ett under. Den avbrutna nyckeln lika fast i låset som Excalibur. Får kirra det där någon gång när det inte kliar så mycket i huvudet. 

Út fyrir endimörk alheimsins!

 
Jaget startade ju isländskan, och sen la hon ner den lika snabbt.Ambivalenta jävel, det var nog detet som hade fingret med i spelet. Eller överjaget som fick spel. Över för många bollar i luften. Jobboll, studieboll, hej-jag-har-ett-socialt-liv-boll.
 
En sak lärde hon sig i alla fall:
 
Út fyrir endimörk alheimsins!
 
[Bortom ändarna av universum!]

Inkomma

 
"Beakta ordformen inkomma. I vanlig sakprosa kan den kännas invecklad och byråkratisk." Story of my life as a psychology student, bitchin' Word.

Journalgrodor

 
Ibland mår patienten bättre, ibland sämre. Ibland mår hon inte alls.
 
 
Patienten har inte ont för jämnan, bara för det mesta.
 
 
Mår alldeles utmärkt, har sökt läkare ett flertal gånger för det.

Sköldpaddan

 
Det finns ett annat kollektiv ditt jaget brukar gå. Det är en plats med mycket att titta på. 
 
Där lagas maten i underkläder. Där står kaffet alltid färdigt för att drickas. Där vimlar det av arkitekter. Där är taket högt och stuckaturerna många. Där slutar tiden att gå. 
 
Det finns mycket att berätta om det kollektivet. Det har betytt mycket när jaget levt i djup saknad över de fall som föll bort nu under terminen. En snuttefilt av högre mått. 
 
Där finns ett rum också. Med gobelänger, rökelser och sköldpaddor i trä, porslin och i berlocker runt halsen i sällskap med flera andra snören, trådar och kedjor. Där slutar ofta vistelsen, och där börjar vistelsen oftast också.
 
Och där finns en annan sköldpadda. Sköldpaddan. Som inte har några begränsningar, som är dumglad och som kan säga de mest häpnadsväckande saker. Och så skrattar jaget, som hon inte gjort på väldigt länge. Och låter Sköldpaddan få träda in i folkhemmet, lite då och då. Och alltid är hon som pånyttfödd när hon går därifrån, för då finns det inget överjag, inga framtidsbekymmer och cynism. Det är skönt att ha det så. Och det ligger ibland som honung runt hjärtat. Och skinnet på näsan peelas av. Och så är det. Och samtidigt är det inget speciellt. Vilket gör det väldigt speciellt. Och så är det. 
 
 

Josefinnska kollektivet

 
Igår var det fest i Josefinnska kollektivet, en hel del nya fall, några gamla. SJälvklart involverade det fyllegräl med civilekonom, gråtdans i vardagsrummet, och massor med skoj och rosa skumpa. Så som det ska vara. Somnade i en hög med män. Hade ätit hela kvällen för att grunda inför stunden i kollektivet. Men ändå. Bananer är inte alltid så gula och kula. 
 
Och en morgon fylld med svimmande getter- och uttergemenskapsvideor. Och go mat, som man alltid får på den där speciella platsen i kollektivet. 
 
Innan kollektivfest var det bokmaskerad och jaget gjorde livets första musikquiz med fall L. Stående ovationer. Såklart. Jaget var en go karaktär från de kära HarryPotter-böckerna, reportern Rita Skeeter. Tantigt till tusen var dresscoden. Och där avslutades nollningen som hållit på föreva. 
 
Ikväll blir det mathäng med fall J. Aptiten är tillbaka igen, jaget bara äter och äter. Feeder sökes. Mat är så¨gott. Blir så glad över tanken på all mat jaget kommer att få stoppa i munnen under livet. Fånleer. För det, och enda andra gången när detet fått med sig schyssta Bordeaux-viner från Sysse. Man ska inte le så stort påvägen ut från Sysse. Verkligen inte. Men vad ska folk tro? Jaget leer kanske för att vinden blåser i ryggen, för att snön töat bort i stora lass och för att denna CPseminariumvecka är ÖVER. 
 

Jaget tror det är i levern som sjukdomen sitter

Jaget är en sjuk människa... Jaget är en ond människa. En frånstötande människa. Jaget tror det är i levern som sjukdomen sitter.
 
Det måste ju vara så eftersom hon har fått klagomål från sina enda två läsare om total undanflykt från skrivandet. Sorry, detet har levt och inte levt lite för mycket på sistone.
 
Det har hänt otroligt mycket sen senast, så därför kommer en hel del att falla bort och ruttna i något skrymsle någonstans. Men en liten resumé ska hon väl ändå få till. 
 
* Vinkursen, kirrad och klar.
* Fått proletärjobb på Viktoria i stan.
* Varit uppe för sent och gått på ravefester.
* Börjat isländska.
* Slutat isländska.
* Vårstädat i haremet.
* Funnit mitt totemdjur. (de e en uggla)
 
Lite så har tiden varit. Nu kommer ni inte bli av med henne i fortsättningen. 
 
 
 
 

RSS 2.0