NORRLANDS SILVER

Freitag!

Överjaget hurrade över att första kursen nu är avklarad, 7,5 HP! Nu är det bara 272,5 HP kvar! Hepphepp!

Firas skulle det definitivt. Med fallgupp 5 gick färden mot Skarre, hipsterklubben i stan som finner sin motsvariget i en blanding av Debaser slussen /Spybar i Fjollträsket, otroligt men sant. På ett förhållandevis trångt ställe där den mesta publik var teddybjörnar med skägg och ölkagge var det svårt för detet att finna tillhörighet. Gruppen hade det trevligt och detet utmanade fall S om att utmana någon på klubben på en svärdduell med de små coctailsvärden gruppen fått till att äta ostkuber med. Denne Arn såg detta som en definitiv invit och satte sig genast med gruppen och började försklara sin kärlek till fall S.

”Att du dödade mig är det bästa som någonsin hänt mig...”

Detet flydde ur skituationen och ner till bakfikan där de två kvarstående fallen L och S bestämt sig för att bilda raggpakt på de arma hipsterpojkarna. Efter runtminglande med diverse trevliga DJ:s med förfärande gammalmodiga namn som Ulf, Alfred, Jan och Lars blev de tre musketörerna inbjudna på efterfest av Umes mest udda killgäng. En 18 åring och fyra andra killar i åldrarna upp till 26 år, alla med kanske skeva världsbilder.

Gåendes på bron långt bort från civilisationen börjar jaget undra om detta verkligen var en så bra idé, men staden flöt bort allt längre ur ögonvrån och snart låg ett snöigt teg i förgrunden. Killarna hade börjat kasta snöbollar på varandra och jaget kände sig trött.

In kommer jaget i den värsta ungkarlslyan någonsin skådad. På 14 m2 trängs en årsförbrukning av tomma ölburkar, halvätna chipspåsar, cigarettfimpar överallt på golvet, en madrass så smutsig att den börjat dra sig själv ut över golvet. Antagligen var madrassen suicidal och tänkte att om den lyckades ta sig er på golvet skulle den kunna bli fimpad på och i bästa fall brinna upp och slippa detta avskyvärda liv. Där sätter vi oss och fick antagligen både stifta bekantskap med skabb och bedbugs.

Fall S bestämmer sig för att haffa det 18-åriga lammstycket. Kompisgänget runt denne yngling hade dock bestämt sig för att nej, du borde haffa den där andra tjejen och pekar på jaget. Och aldrig någonsin kunde en situation bli mer awkward turtle.

Dessutom sitter samtliga ynglingar och kedjeröker ikapp i den lilla ettan och när överjaget ber om en öppnad balkongdörr (ja, det fanns balkong) så möts hon av oförstående blickar. Pyrotekniken var slående.

Killarn är trevliga med aningen skeva och värden för sammanhanget, en missförstådd filosof, börjar känna vittring på intelligens i rummet och sniffar i överjagets riktning som duckar snabbt för att ändå bliupptäckt. Synd bara att detta enbart kom från ett håll.

Film hamnar på tapeten och fyllosofen drar fram en dvd med Langs Metropolis, i ett försök att få omkull överjaget. Och här kommer vi till ett avgörande moment i att bedöma giltighetsgraden hos någon. Att kunna skilja på posör och verklig fascination. Vi kan börja vid insikten om att någon som inte vill posera inte heller lägger Lang-filmer i knät på arma flickor i alltför smutsiga sängar.

När överjaget i ren frustration över avsaknad av intelligent liv börjar förflytta sig runt i rummet för att hitta bästa tänkbara position så långt bort från posören som möjligt följer han henne hack i häl.

”Såå, har du sett nåt Daniel Lynch?..”

Där och då nådde överjaget överhettning och inte i positiv bemärkelse. Försöket att lyckas stänga ute frustrationen över denna kunskapens avgrund misslyckades och överjaget bestämde sig för att ta sitt pick och pack.

”Men ska du redan gå? Du får gärna stanna… Hand runt midja”

”Och vem sa att du fick lägga handen där?”.

”Så du tycker inte om Daniel Lynch?”

”Nej jag tycker inte om Daniel Lynch”

Där bestämmer även resterande sig för att gå. Den missförståda fyllosofen tränger sig fram i hallen mot ett kokande överjag,

”Så får jag ditt nummer? Det vore trevligt”

Överjaget rabblar något. Och fyllesofen provringer. Såklart. Och varför inte bara säga nej? Ett enkelt nej hade räckt.  Så han får överjagets nummer och hinner ringa innan hon ens hunnit hem. Och tre gånger nästa dag och så ett sms. ”Vill du se en film om människans utsatthet och ensamhet i världen, tänkte köra Melonkolia idag. Är du på lite Tryär?” Ja. Det kunde visst bli värre.

Väl ute skingras alla och överjaget blir kvar med den mest sympatiske av de fem killarna. Och hon misstänker starkt en övervägande del ADHD. Vilket gjorde det lättare att ta till sig denna hysteriska kille.

Den fallande snön utanför kylde av den överhettade överjaget och förbytte henne till en ganska så tillfreds pågränsen till det.

Snön faller intakt som i en snöglob denna morgon klockan 05.23.

Med denna ADHD-spoling blir plötsligt världen väldigt underlig.

”Snön anfaller oss!” och så börjar han springa runt och slå bort snöflingorna. Detet står nöjt och tittar på, tittar upp mot himlen och fångar en och annan långsam flinga på tungan.

Sedan slänger sig ADHD-spolingen och halvdetet ner i varsin snöhög och vevar snöänglar som blir till monster och demoner. Sedan lägger de sig och tittar upp mot skyn och låter snön bilda ett mjuktäcke över dem.

”Imorgon kanske apokalypsen inträffar”  ”Ja. Kanske det.”

Sedan bar det hemåt. Och staden som alltid sover blev genast lite bättre och ett par decimeter snöigare.