Den pregenitala fasens önskning
Måndag. Igen. Isberget håller sig flytande.
30 (minus) grader ute idag. Vädervärdigt. Blodkärlen imploderar och jaget ser härligt kavat ut när hon kommer in i korridorerna på dårhuset. Lite överflödigt att nämna att temperaturen ligger på minusskalan, ungefär som att fråga om det finns falafelbröd till falafeln på en Kebabnekajse i Ume.
Nytt fall inför veckan med fler 3x3 H föreläsningar. Tider som kan få det mest härdade överjaget att vackla.
Skuppy med fall M till att börja med. Knyta igen banden och testa lite teorier kring samtalsmetodik.
Skuppy med fall A, och senare tillkom även fall E. Jaget fick se henne för första gången på två och en halv vecka. Längre tid än så har inte jaget varit ifrån sin symbios på åtminstone 4 år. Det smärtade i jaget att få se det nattfixade krullsruffset med PopArt i bakgrunden.
Skuppy med fall A var ett lika kärt återseende. Hjärtat sitter dock inte lika hårt i skruvstädet eftersom det på något konstigt vis, antagligen med hjälpande hand från diverse försvarsmekanismer, känns som att han sitter i källarvåningen till villervillan i Limebluedalen med sina avantgardistiska filmexperiment. Och jaget är en våning upp spelandes, dun-Dun.dun.Dun-dun-dun- dun- dun- duuuun-(duun). Eller i bästa fall en sliten LP, iordninggörandes obligatoriska nattfösardrinken.
Högst uppe i villan finns fall E, skrattandes åt en grotesk zitpop-video.
Tänk den som kunde haft ett sådant fint dockhus under sina pregenitala faser.
