Ett förlorat vanteliv +2012 R.I.P
Finns det något sorgligare än en tappad vante?
Mitt i tappningsögonblicket. Hur den svävar i tidlöshet för att sedan träffa den hårda marken. Särskilt vid ett övergångsställe. Det finns ingen värre plats att bli tappad på. Nertrampad och tillintetgjord i grå sörja.
Jaget har nu tappat en vante av båda sina par. Nu sitter dess partner ensamt på andra handen i sin värdelöshet. För vem behöver EN vante?.
Det är så sorgligt att jaget tar riktigt illa vid sig. Jaget kan nästan föreställa sig hur vanten ligger där i kylan. Hur snön täcker allt mer av vantekroppen och hur den kvider. Kvider i den bitande kylan och över att den aldrig fick uppfylla sin mening med vantelivet. Att värma en hand. Vantarna bara ger och ger och tappas och tappas som tack.
Nä, det här går inte längre. Nu ska jaget ge sig ut på vantejakt för tredje gången. Mirakel har skett. Bara inte i detta vanteliv.
.
.
.
