Ingen mano-a-mano
Att vara ny i en ny stad känns inte alls skrämmande. Detta beror helt enkelt på att jaget inte förstått att hon ska bo i Ume i fem år. Just nu tror hon mer att det är en trivsam semester i ett idylliskt snörike. Det finns dock sätt jaget använder sig av för att känna sig mer hemma.
Detet spiller lite kaffe på duken för ökad hemtrevnad men detta får överjaget att oroa sig över eventuell borttagande av fläckar och frågor som, sätter ICA basvarors pulverkaffe sig djupare än Nescafés lyxvariant?
Att handla mat, särskilt att äta den, kan trösta. Det vill säga om man har en spis. Eller ett kylskåp. Eller en fläkt. Och inte är rädd för att ha en överväldigande kroppshydda. En fläkt vore att föredra. Inget av detta existerar i jagets rum. Katterna hånspinner förnöjt utanför jagets dörr. Detta leder till nödlösningar. Rawfood. Hej 2009!
Detta påminner detet om fallet Mannigrynet och detet blir saknadsfull efter fjollträsket. Tur att överjaget kan ta över och skjuta det till framtidens jaget att ta itu med.
Första dagen i Ume utvecklades till en solo stadsvandring. Ingen mano-a-mano. Ingen tete-à-tete. Ingen tu-man-hand. Jaget är inte van vid att inte kunna ringa in ett fall att ströva runt med, men jaget föddes ensam och ska dö ensam.
Hur mycket två människor än älskar varandra, myser i sängen och har det fint ihop är trots samhörigheten det alltid med sig själv man blir med när hon vänder ryggen om från sin partner för att somna.
Så tänker jaget för att trösta sig själv när hon vänder sig om i sin smala säng för att somna till det intakta brummandet från en ventil i rummet.
