NORRLANDS SILVER

Psykpatienterna på avdelningen är fantastiska och gnistrande efter första psykdagens intryck. De äldre intagna ska under lite mer än två veckor lära oss hur man för sig på avdelningen och på resten av universitetsområdet. Framför allt lära oss intagna hur man lär känna varandra utan att försöka strypa varandra. Det kommer bli episkt.

 

Detet hoppas att de andra är lika galna som henne själv, annars kommer hon bli normal och ensam på det där sättet då ensamheten inte är frivillig. Att vara ensam tillsammans är nog det hemskaste som finns.

 

Här i Ume säger jaget inte gärna att hon är från fjollträsket. Det möts ofta av skepsis och lyfta ögonbryn. Samma sak gäller åldern. Överjaget har stora komplex över åldern och vill helst bli stor och vis på en gång, gärna 28 år. Helst nu. Men däremellan ligger flera år då jaget behöver lära sig all denna visdom också. Det vore ju synd att missa all smärta och lycka för att överjaget är lite fåfängt och har åldersnoja.

 

Överjaget trodde inte att ålder skulle vara relevant på psykhemmet, men tydligen är det viktigare än någonsin. De flesta intagna är runt 25 år. Det tycker några av de andra patienterna är en stor skillnad. Nu gäller det för överjaget att raskt hoppa över de låga förväntningar som ställs på henne med stor marginal.

 

På kvällen träffades patienter i grupperna, men också de äldre och umgicks och fikade. Fika är gott, men detet saknar Slevens brownies. Det finns inga Slevar så långt ögat når i Ume. Men var sak har sin plats.