Överjaget och undantaget
Jaget har nästan lärt sig hitta till mentalhuset. Nästan. Idag tog jaget bussen när hon gick vilse i snön och förfärades över kvinnorösten som ropar ut hållplatsnamnen. I Fjollträsket är hon sval och skön på det automatiska sättet. I Ume låter kvinnan som att hon har Downs syndrome och dessutom stoppat in två tamponger i munnen. Inte obegripligt, bara obehagligt.
Helgens nyanländande fick jaget att känna ett uns ensamhet som nu suddats ut av de likasinnade jaget nu omger sig med. Ett tag kändes schizofreni som ett tänkbart alternativt. Att alltid ha någon vid sin sida. Tresplittrad personlighet räcker tydligen inte för jaget.
Hur skulle jagets alterego te sig? Den absoluta motsatsen? Besitta de egenskaper jaget alltid avundats andra? Eller jagets precisa tvillingsjäl? Då narcissistiska sidor ofta styr jaget och detet alltför ofta simmar i hybris är en tvillingpersonlighet mycket tänkbar.
Dagen gick fort förbi, eftersom soltimmarna går att räkna på en hand. På kvällen skulle jagets egna stor-patienter bjuda på middag. Studentstandarden purjo-och potatissoppa med hembakat bröd. Detet åt med god aptit den första lagade maten på dagar. Följt av charader. Överjaget gjorde ett undantag för sin egen regel ”aldrig säga aldrig” just i fallet med charader. Nu fick överjaget förutom soppan också äta upp dem orden. Efter en perfekt gestaltning av en dammråtta kunde detet sussa sött.
