The third force
Tisdagsmorgonen ägnades åt samtalsmetodik. I äkta Carl Rodgers-anda var överjaget i sitt esse. Hur, var, när? Och känslan, ja hur känns det? Inners inne i russinet du kallar din själ?
Överjaget känner sig attraherad av the third force och existentiell psykoanalys, fränt som fall M skulle säga. När något kallas the third force kan det inte vara något annat än awesome. Den banan låter mer än lite lockande.
Sammanfattat handlar det om den fria viljan och det personliga ansvaret inom käre C.R:s humanistiska psykologi. Mysfarbrorn Maslow hade också sina sidor, där psykologins försök att tränga sig upp för att stå sida vid sida med vetenskapen görs central. Ja, till och med smälta samman med den genom att stå tillräckligt nära och gnugga näsor. Men spelar det egentligen någon roll? Ja självklart. Men psykologin kommer alltid brottas med att det unika för varje individ inte passar in på det vi kallar vetenskap. Tur att man inte är helgjuten behaviorist, de sötnosarna har svåra komplex med det här med att psykologin inte skulle vara en vetenskap.
Efter hemkomst fortsatte utbildningen i samtalsmetodik. En telefonförsäljare,. Då inte överjaget var anträffbar var det detet som fick svara. Hon var riktigt slipad och jaget befann sig för tillfället i en mental grop – anti-telefonförsäljarsystem var inte påslaget. Var hon ens mänsklig?
Så nu sitter jaget här, utan att begripa hur det har gått till och väntar på att få hem informationsmaterial om något som jaget inte behöver och knappt ens vet vad det är.
Jaget kan alltid glädja sig åt att hon har fjorton dagar på sig att bestämma huruvida hon vill returnera eller ej.
