När temperaturen är hög ut i tempuren
Jaget vaknade upp som liten sked med fall L bakom sig i den smala tempuren. Temperaturen höjdes när hon avslöjade att jaget legat och stönat mot väggen under morgontimmarna. Drömdagböcker kom upp som förslag senare under dagen men jaget bävar aningen inför vad som kan tänkas uppdagas. Bäst att tränga undan det man inte kan hantera till framtida jaget att ta hand om.
Efter fredagens tv-spelskväll vaknade jaget upp blåslagen över överkroppen. Wii, tekken och diverse bilspel hade planterat vackra blå toner över armar och händer då svängarna i tennisen blivit väl intensiva, kanske förstärktes detta av Brooklyn Lager-intaget, men likväl kunde detta ha berott på att fyra spelare skulle samsas om lika många kvadratmeter.
Med stela armar som inte kunde räckas upp mer än ett par decimeter från utgångsläge gick sedan jaget till universitetet för att få lite pluggande gjort. Gick hyfsat, men de två ölen dagen innan hade gjort jagets oresistentakropp lealös och tung i kombo med tv-spelstärdhet. Detsamma gällde för fall L och fall A som båda förfärades över slakheten efter en ytterst blygsam andel alkohol kvällen innan.
Efter att ha kvicknat till hemma efter plugg var jaget bjuden på middag hemma hos fall L. Tanken var en risotto lagat på det vita vinet som lämnats att stå i källaren som svämmat över av avloppsvatten från kvarterets toaletter och duschar. Men denna box hade slängts (vem slänger en bajsvattenbox?!) och istället improviserades en enkel men god pasta ihop. Inte alls fy skam! Franskt vin och sen mot förfesten där jaget hade bestämt sig att stanna en stund och sen gå hem och plugga lite till. Men sådana planer genomförs bara i sagorna och strax hade detet suttit i studentkorridoren och slurpat vin under flera timmar, i stunden efter strax var hon dessutom påväg ut i natten för att hitta en klubb som kunde tänkas fungera.
Origo blev målet och där svullades det i 90-tal, något som för detet bara uppfattades som otroligt awkward musik i form av Britney- och Barbadosdängor. Ingen vill låta oss glömma 90-talet, alltid är det någon som ska…
Gruppen drar sig sedan iväg efter tjo och tjim på Origo och delar upp sig till att fall L och detet går hem och äter osttortillini (Le Speciale noche al dente amour) och går och knyter sig och så är vi där vi började. De underliga ljuden från detet och torrjuckandet/självskadebeteendet mot väggen.
På morgonen vändes klockan och en timme tjyvades precis i tentaruschen (inte schysst världen). Strax efter sitter fall A & K, H & J, Fall L och detet hemma hos fall C öst på stan och firar henne på födelsedagen med det gottiastegotta. Våfflor, hembakad morotstårta, bullar, choklad och trocadero.
Sockerhög rultade jaget hem och här är hon nu, i pluggautism. Det här fungerar bara inte. Inte ens väggen vill stå till tjänst, trots den passionerade natt detet och väggen delade. Typiskt väggar att bli tyst som en vägg när en kvinna är i nöd.
