Buddha time
“I was going to the worst place in the world and I didn't even know it yet. Weeks away and hundreds of miles up a river that snaked through the war like a main circuit cable plugged straight into Kurtz.”
Överjaget skakar i extas. Tentan är över och framför henne ligger Ume till hälften i vårläge. Rännilarna av smältvatten ringlar sig genom fårorna i den mörka asfalten. Som om näsan riktad ner i statistikboken fått henne att undgå vårens första tecken.
Det gick sådär, faktiskt egentligen alls inte så bra. Ena delen blir det antagligen omprov på och den andra delen är det antagligen på håret att överjaget skrev godkänt på. Men känslan. Åh denna känsla. Frihetensvingar slår överjagets kinder och ger den lämlästade stackars tentanedgångakroppens hy ny färg.
Efter veckor av tröstätande, sena nätter på Campus, drömlösa drömmar, vaknandes kallsvettig, hallucinationer, ofantliga mängder koffein, socker i drösar. Nu ska de fina tenta-handledsen bort och hjärnans synapser ska återigen få knyta sina band.
Nu är det över. För tillfället och tre veckor framåt då resultaten kommer.
