Domino & Peter Doketiyy
Just nu pågår UmeåOpen, festival med säkra kort, uteslutande.
På Västerbottensnytt kunde man på morgonen höra de finaste uttalanden av Pete Doherty namn. Peter Doketiyy. Dessutom börjar jaget tro att Pete faktiskt bytt namn till Peter, eftersom varje affisch i staden säger likadant. Kanske var det därför han heller inte vågade visa sitt höga ansikte i staden som alltid sover? Att festivaler fortfarande bokar honom är ju en gåta. Hur kan något så opålitligt över huvudtaget tas in i etern? Tydligen säljer rock-imagen fortfarande. Varför vettefaan.
Och allt på UmeåOpen hade redan setts av jaget, så hon fick stanna hemma. Och i trisstressen köpte hon fem dussin ägg. Vad gör man med fem dussin ägg? Jaget hade ingen aning och tillbringade därför tre timmar framför flashback för att hitta ett passande användningsområde. Det bästa hon kunde hitta var att utmana korridoren på äggätartävling. Men med tanke på att korridorsroomisarna alltid ska sitta klistrade i soffan under de mest opassande tider och hålla sig undan när jaget står i kortkort i snålblåst fick henne att strax glömma den idén. Inte är de värda ägg, ännu mindre med Hellman´s till.
I natt sov jaget djupt och drömde för första gången på länge. Slutscenen utspelades i Paris där husen föll likt dominobrickor. Detta efter att ha styckat upp vampyrkroppar i fyra delar för att försäkra sig om att de inte skulle komma tillbaka från andra sidan. Fyra delar kommer hon ihåg var ytterst viktigt, det hade drömmens läromästare poängterat. Lite Inception-plagiat på den (ja inte vampyrerna då, har något varit den-nya-svarta är det fritt fram att ta det man vill ha). Jaget måste helt enkelt bli noggrannare med refereringsmarkeringar i sina drömmar.
Gårdagen innehöll varken sex, drugs or rock´n´roll. Bara massor av buttycalls. Så istället ställde överjaget sig och storstädade klockan ett i natten och stängde av mobilen. Efter att ha klättrat väggar lyckades hon lura ut tentapluggande fall J på gården, medvetet eller omedvetet glömde detet nyckeln och kom därför inte in i studentkorridoren. Detta kanske för att få några till minuter med fall J, men med sin lilla sommarklänning med tydliga Bergman-influenser blev det inte roligt att stå i porten i 35 minuter och banka. Tillslut öppnade korridorens uppfinnare och detet kysste honom innerligt och utlovade kakor och gröna skogar.
