Lögn, förbannad lögn och statistik
Tentafirande tar slut fasligt fort i Ume. Redan klockan två. Oförståligt? Jaget är med er.
Vin ur sportvattenflaska till förfest i Tomtebo hos fall N. Paradoxalt nog. Sportvattenflaskan alltså. Texten räddade jaget från sporten, och texten härrör från rödvinets starka livgivande kraft som skapar texten. Hur ska det stackars vägande jaget balansera detta? Ner slank det. Och åt ena och andra sidan. Och så ner i diket.
På Nationernas Hus var det sådär lagom livat en lillördag kan bli i Ume. En hel del duschpåsar. Varav en envisades med att kalla jaget för både hipster och Kafka.
”Du är en hipster, embrace it!!" *trycker detets huvud mot sitt kallhyggebröst*
”Kan jag kalla dig för Kafka? Det blir lättare att komma ihåg. Du är ju liksom smart. Som ingen jag träffat.”
Ibland är folk för intellektuella för sitt eget bästa. Det har inget med intelligens att göra, utan enbart att ställa andra mot väggen och trycka ner massan mot marken med sina Wikipediasök.
”Vadå, jag frågade ju dig om du kunde förklara plotten i Processen, och så säger du att han blir en kackerlacka?!. Vafaan, han va ju en SKALBAGGE, det begriper ju vemsomhelst!”.
Och honom gick detet hem med… Cliffhanger
Nej inte så farligt Göken och Höken. Det får ni inte tro om jaget. Ibland spelar bara detet farligt för att få ytterligare imaginära läsare. Det är ju lösnummersälj som gäller i cyberrymden, då fungerar det inte att vara fin i kanten. Inte för att det någonsin skulle komma till jagets sinnesvärld att vara fin i kanten. Sånt lämnar hon åt andra. Här får ni the truth and the truth only. Förutom när det överdrivs för att få extra läsare. Gärna när det gäller sex, drugs & rock´n´roll (sex säljer, det är en sanning, gärna i kombination med stympade kroppsdelar).
Egentligen ligger överjaget iförd kyskhetsbältet på tempuren och rullar tummarna medan hon tar en kopp kamomillte. Sådant som Höken och Göken vill höra. Eller inte. Snart ringer de och tjatar på att jaget måste ut ur rummet och leva livet, om jaget känner dem rätt. Så var finns sanningen? Ja, ingenstans. Allt är relativt och blir vad man gör den till.
Men är inte mytomaner bra härliga? Är något sant egentligen? Existerar något ens? Då är väl själva huvudsaken att man har roligt medan man tar in sin matrixvärld och försöker begripa vad den föreställer? En bra historia förlänger livet, en bättre gör det levnadsvärt.
(Jaget vill bara tillägga att detet inte gick hem med Kafka-mannen, det hade varit skandalöst, något som säljer snaskiga lösnummer. Sådant håller inte i längden - det får man på sin höjd presstöd för.)
(Fult att jaget avbröt sin fina slutledning med utläggningen om levnadsvärt blahablaha. Jaget hade ju läsarna i sitt retoriska strypgrepp.)
(Jaget skrev i själva verket allt stupfull.)
Nej, det är lögn. Lögn, förbannad lögn och statistik.
