Injironi

Jaget är så jäkla trött på självömkan nu. Nu är det nya tag.


Här har jaget nu fördrivit två veckor med en rå falukorv i ena handen och en halvfull baginbox i andra på äkta Kicki-manéer. Och vad var det värt?
.
Statistiken ska tas vid hornen (åh, Texas Long horn, åt helvete att det skulle finnas i jagets nya bosättning i den mest vegetarian-täta orten i Sverige trots trängande behov (antagligen pga diverse PMS och tröstätande) ) och kan ta sig själv för den delen (tyvärr kommer den inte göra det). (Där fick överjaget till en drypande long mening.)

Överjaget har återvänt från sin oförtjänta semester och tycker detet dansat lite väl hårt på bordet.  Så nu har det vankats bibliotekköttande i 8 timmars pass två dagar i rad. Har mer fallit på plats? Nej, absolut inte. Känner överjaget i alla fall att hon gör något åt situationen, kanske till och med sitt bästa? Ja, det kan tänkas.
.
Kanske slog fall J lite välbehövd jävlaranamma i jaget efter gårdagens kvällstebjudning. Det var länge sen jaget gav något mothugg eller ens mottagit lite välbehövlig kritik. Han påstod att jaget skulle komma från en överdrivet ironiserande generation. Och det finns två sidor i det som upprör jaget till yttersta grad och kan få jagets tolerans att nå yttersta Kelvin-punkten. Dels att sätta klyftor med begrepp som, "på min tid" "din generation" osv. Priset jaget får betala för att vilja umgås med de yttersta. Synd att dessa ibland ser det som att man lever i helt olika temperaturskalor när det egentligen bara är en fråga om varmt eller kallt. 


Dessutom. En generationsskada, ironi? Det vore extremt om ett drag som ironi överförts på en hel generation, någon forskning borde väl göras? Jaget förstod hans poäng, men samtidigt, vad gjorde poängen i det stora hela?

Men visst låg det en sanning i det hela. Annars skulle jaget rusat ut på andra premisser än att det var sent och att hon skulle missa bussen.


Så nu har jaget under hela dagen varje gång någon ironiserat varit extra eftertänksamt och fångat varje egen  drypande ironisk kommentar ner i svaljet. Mer för sin egen skull än fall J:s skall tilläggas.
Och det har varit svårt. Att det skulle vara så svårt? Är det svårt? Jaget har i själva verket knappt kunna föra sig i det sociala spelet under dagen utan behövt ifrågasätta 50% av det som fall runtom henne myntat. Och fallen har blivit förskräckligt besvärade och istället trott att jaget ironiserar över ironin och i sin tur mött detta med ironi, eller frasen som garderar mot allt, "Hah, du trodde väl ändå inte att jag menade allvar va, allvarligt? ha..Ha...va?"


Så att vara aningen restriktiv med ironi kan vara ett bra sätt att hamna i rätt omloppsbana runt sin egen axel. Samtidigt, mysigare retoriskt strypgrepp får man leta efter. Och faktum är, jaget har fått de flesta generationer på fall genom sin hetsiga ironi, varför ska hon sluta med något som är så skönt å så skadar det ju ingen annan va. Och liksom jaget mår ju så bra av det. va?      ----Injironi-----


Nu måste jaget lämna biblioteket. Hon börjar tro att det står ekonomer bakom hyllraderna och tittar på henne. Ah, där var en!
.
.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0