Drakens manifestation av jantelagen
Jaget läste idag i den store draken (tack för prenumerationen Höken) om den utbredda narcissismen hos unga i dag. Att kunskap är ett helvetes luftslott och att unga lär sig mindre och mindre men tror mer och mer på sin egen kapacitet. Journalisten lyckades väva in några slutrader som gav någon slags motbild, men överlag var det ett jäkla häcklande av unga som mest utvecklades till en stor manifestation av jantelagen.
Jaget tänkte på sig själv och sin stundtals påtagliga hybris. Hon tänkte också på hur den stundtals tagit henne långt i ett samhälle som kräver just entreprenöranda och vassa armbågar. Det är vad man behövt utveckla för att ta sig framåt och bli attraktiv på den här arbetsmarknaden som folk fortsätter att tjöta om.
Att vara attraktiv mot något man aldrig mött är ganska svårt. Hur ska jaget veta vad arbetsmarknaden tänder på och var någonstans denne gillar att bli kliad på, eller för den delen om hur denne gillar sina ägg på morgonen? Enda sättet är att bli bäst på allt helt enkelt. Eller i alla fall låtsas som att man är bäst på hela filjongen.
Dessutom går detta inte ihop med jagets bild av unga idag som har bland de sämsta självbilderna, är mest deprimerade och utbrända. Skulle detta vara någon slags effekt av att inte överhuvudtaget ha ett begrepp om hur faktiskt medioker man egentligen är? Det låter sannerligen inte som någon idealiserad självbild utan snarare motsatsen.
