Med varje andetag

 
På föreläsningarna går vi igenom reflexiva system. Hur kroppen instinktivt gör de basala grejerna och man själv kan tänka på annat. Men vad gör man när allt lägger ner? När man måste tänka på att dra in luft, ner genom bronkerna och upp igen med varje andetag, på att äta/sova, på att ena foten sätts framför den andra när man går. 
 
Så går det när en hel värld rämnar. Onkel tog sitt sista andetag i tisdagsnatt. Han kunde inte välja att ta det där andetaget och det fanns ingen biologisk funktion i världen som kunde få honom att göra det. 
 
Igår satt sorgen på utsidan och den var ohanterlig efter att ha vaknat upp till den värsta av sanningar. Utanför pågår livet i samma tempo som det alltid gjort, det är hon inte längre en del av. 
 
Allt man borde sagt som hon tänkt. Älskar verkligen dig, du betyder så mycket. 
 
Cyklade med tunga tag mot nydala för att se film med fall A och J. Royal Tenenbaums. Det kändes inte bättre, men hade slutat gråta av vätskebristen. Om man kunnat gråta galla hade så nog varit fallet.
 
Cyklade sedan hem. Naturen var i mörker och dimman cirkulerade över Marieängarna. Luktade avlopp från några rör. Någonstans där blev hon lugn och stillsam. Det var inte bättre, men det var uthärdligare. Den kalla fartvinden kändes skön mot det svullna ansiktet. 
 
Så kom hon hem i sitt mörka rum i Ålidhemmet. Persiennerna hade varit nerdragna under lång tid. Hon tände ett ljus i en av ljushållarna i koppar som avger hjärtformationer på väggarna. Bredvid en bild på onkel och korset av pärlor hon hade fått i alternativ konfirmationspresent. För länge sen. 
 
När hon ser på mönstren som spelar över väggarna dras plötsligt en plansch ner från väggen. Hon sitter tyst, som i andakt. Hon ler, känner värme. En tanke förbi i bakhuvudet. Kanske. Kanske. 
 
Från ingenstans börjar hon tala. Ut i ingenting. Eller var det någonting? Allt det hon ville säga. När sista ordet lämnat läpparna hade sorgen som förut låg på ytan nu flyttat in och lagt sig tillrätta inuti. Där kommer den ligga för alltid. Men hon kunde plötsligt dra ett andetag. Utan att tänka. Och när hon lade huvudet mot kudden var det inte förtvivlade, hysteriska tårar som vätte kudden. De var varma, och kom någonstans djupt inifrån. Längre in än tårkanalerna leder.
 
Och andetaget. Igen. 
 
 
 
 
 

Livets förgänglighet

 

Vanmakten över alltings jävla bräcklighet. Så jaget grät i en gränd igår efter att en liten kille sarkastiskt anmärkt på gatan hur otroligt fult jaget hoppade på sin cykel. Det var jävligt fult, men det är en fu*ing herrcykel! Vad begär du??! Var länge sen en sådan sak hände. Sånt händer ju inte, utan det är ju bara sådant som händer i huvudet för att man ska skämmas ordentligt över stört små saker. "Ah, schhitte, någon såg att jag snubblade där". Det finns ju ingen som bryr sig. Men jaget lyckades väl stöta ihop med den enda personen som bryr sig i Ume. Åh, han var typ 14 år. Varför bry sig? *gråtigränd

 

Har gråtit varje dag sen i lördags. Umm, okej, det är bara fem ynka dagar... Men i allafall. Jaget gråter inte av princip. Men nu. Det är så mycket sjukdom och jävlighet och folk som far illa och mår dåligt överallt, det är inte bara de egna små bristningar inuti, det är all over the place. Och det har liksom inte varit självömksgråt, mer... fan, livets förgänglighet, människor som kommer och går, med vilje eller med motspjärnande fötter. Det är döden, det är en brist på engagemang, det är en förtvivlad önskan om att få stanna kvar. Det är vänskapsband och relationer och familjeförhållanden.

 

Jaget grät för att hon kvedsov sig igenom sin seminariumtid och vaknade med ett ryck fem minuter innan det slutade och att helabiologiskapsykologingåråthelvete. Jaget grät när hon på gårdagens morgon ville ha en svart basker till sin outfit för att det skulle se prima ut, men strax därpå kom på att den blev snodd. Jaget grät för att hon inte får bort det hånleende gemet i word som hon råkade trycka fram och nu inte får bort. Jaget grät för att hon inte har pengar till ägg och ingen mobil att ringa någon på. Jaget gråter för att "Spotifyhasbeenpausedbecausetheaccountisusedbysomeoneelse" mitt i försökttillattmutrauppsigdansmedCaoticodetmestglättigabandet. Jaget gråter. 

 

Det har bara varit dagar helt utan skydd. Allting känns. Gråta är något bra. Bara det att. Det liksom inte tar sluuuuut-eh! Det hinner knappt avta innan det liksom börjar igen. Ett jävla av och på-smetande av smink.

 

Ett monster i spegeln på morgonen, varje morgon. Och jaget har inget att sminka över det med. Sminket snott. *Gråt i halsen.

 




Pyspunka

 
Vet varken ut eller in vad allt är idag. Överjaget, jaget eller detet. Det är omöjligt att välja modus. Vad är jaget liksom? Ingen jävla aning längre. 
 
I går fick jaget total pyspunka. Luften gick ur henne. Och framför henne väntar den längsta Gammliabacken. Prövat cykla i 90graders vinkel, motvind med pyspunka? Vi kan slänga in 40- grader också. Nää. 
 
Dårarna förstod nog. Ville ha en kram, ändå inte. Fick kramar ändå. Fokuset på hormonsystemet var illa riktat. Hon satt mest och led sig igenom och tänkte på tempuren hemma. Fast vill hem egentligen. På riktigt. Inte Ålidhemmet, utan hem. Vara med junior syrsa och göken. 
 
Fall J köpte en center, en sån där krämig äckelhärligt sockrig sak. Gesten betydde mer än sockerruset. 
 
Allt händer på samma gång, allt dåligt. Glider hela tiden nedför backen hur mycket hon än trampar på pedalerna. Och denna jävla motvind. Stormbyar ersätts av nya orkaner. 
 
 
Ibland undar man varför människan överhuvudtaget står på benen, varför står man på benen? Det borde jaget veta vid detta lag, efter dagar som passerar av neuroner och aktionspotentialer. Men frågan kvarstår fortfarande, varför står vi? Är det blodsvetttårar, ren vilja eller hopp?
 
I natt kunde hon inte sluta tänka på ordspråket om att hoppet är det sista som lämnar människan. Blev irriterad. Men vad finns kvar sen då? Ja, enligt ordspråket ingenting. Så det finns alltså ingenting kvar av henne? Det är i alla fall så det känns nu. Det kanske är ett rätt ordspråk att använda ändå. 
 

Hur gör man om man varken vill spola fram, eller bak, eller stanna där man är? Det är så mycket som är crap nu. Saker och tings välbekanta form är inte längre fast i konturerna, jaget kan köra handen rätt igenom och jaget gör det med knuten näve.



Shitty

Fredagkväll och jaget har inte sett civilisation idag. Överjaget har helt satt kroppen i besittning och trans. Mycket biologisk psykologi gjort, men med ett tyngre sinne mot kvällen. En urven dag med regn hackandes mot rutan och utan dårar som ringer på. Jo, en ringde på. Korridorsretard. För att säga att hon slängt jagets svampar som plockades i veckan. Jaget, stelnad i en rörelse. Igenstängd dörr. Senare i köket frågade hon om jaget var sur. Ehh, du slängde just en halvliter kremlor??? Men visst, nej, allt är shittybra.
 
I kontrast mot igår. Då cyklade jaget på kvällsvisit hos kära fallen A och K. Fall K och jaget hade förtroligt och innerligt möte innan fall A stapplade in genom dörren och förkunnade nyanställning på Baloogrillen som kallskänka. Vissa har tur och trion firade i excellenta ost/skink-mackér.  Jaget skall bli glasögonorm på deltid och behövde hjälp med att pricka ut pupillerna, vilket visade sig mot all förmodan vara svårare än det låter. Kalmen gick av och det blev ett evigt roddande med bågen. 
 
Sedan cyklade jaget själv över nydala i den avföringsluktande natten. 
 
 
Nu tröstäter detet lakrits efter insikten om att nog inte få sticka fram näsan på hela helgen och tittar på Breaking Bad, medan hon hånskrattar åt Umes nöjesmagasin (ripoff nöjesguiden) City (shitty). Bittert och kväljande är vad detet är. Såja, en vecka utan fezt har ingen dött av. 
 
 
Wellwell. Nu vet hon i alla fall vad en aktionspotential är. NU kan hon dö lycklig, av uttråkning...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Assså, bästa killarna evaa. Vilket påminner jaget om att skaffa bandana i nästa vecka.
 

Akademiska tristesskvartar

 
Börjar först kl 13 med akademisk kvart. Akademisk kvart. Vikken grej. Som gjord för detet. Jävligt bra idé förutom att det tar ut sig själv efter en vecka. Man skriver liksom lite lurigt 13-.... och oupplysta studenter förstår inte att detta lilla binde är en hel liten värld av snoozekvartar. Att inse det är som att återuppstå, dö och återåteruppstå igen till en kärnvapenfri värld (här blev det cheesy). Nu skulle detet behöva akademisk kvart på den akademiska kvarten. Alltid lika struli e hon.
 
Har hört att många av dårarna lever på jagets entréer i föreläsningssalen. Börjar få prestationsångest över att det måste bli bättre och mäktigare för varje gång. Nu kan det behövas att jaget kommer inflygande på en GOT-drake för att överträffa sig själv. Att det skulle behöva komma till denna punkt...
 
Börja sent. Tristressen påtaglig. Har till och med hunnit stända rummet (läs: sopa in allt under sängen).
 
Imorgon ledig dag. Jisses, känns mer som att jaget är på rehab uppe i norrland, med obegränsade mängder alkohol i och för sig. Men liksom, bergsluft, timmar av stirrande genom fönstret. Abstinensryckande kropp. Trisstressryckande kropp. Känner att detta kommer bli gelatinseg dag. 
 
 
 
Får verkligen inte nog av 80-tals musikvideor...

Synapsklyftan

 

Det här fenomenet då man rannsakar bilderna från helgen och gör den hemska upptäkten av att man tagit kanske 20 bilder på sig inne på en toalett där man poserar över en bidé på en hemmafest någonstans i Ålidhem. Sett superglad ut, lite mystisk, tokig, spexig? Visat synapsklyftan, bara sådär lite och lagom. Ehhh... Rosig om kinderna när jaget såg dem. Who AM I??

 

Aja. Nog svamlat för den här förmiddagen. Jaget fattar typ inte själv vad jaget menar längre. *har druckit sju koppar kaffe på tom mage*

 

 


Gud. Giv. Mig. Styrka. Att acceptera det jag inte kan få in i huvudet, mod till att öppna neuroboken och förnuft nog att inse när det är dags att ta BreakingBad-rast.

 

Kalendern = Ångest. Hej lilla framtid, vad tom du ser ut. Här handlar det mycket om vilken inställning man har, kan man tycka. Du kanske tänker "åh smörgåsbord". Jaget tänker mer "åh djuphavsgrav". Kul det ska bli.

 

Studentlivet. Vikken grej. Helfart, gonna take all your life away. Tittar nog mer på tv-serier och funderar på vilken färg jaget ska måla naglarna i än gör skolrelaterade saker. Seriöst. Det jobbigaste är att gå runt och ha ångest över att man inte gör något, det är faan på heltid alltså. Ser liksom inget likhetstecken till 100%. Vad är det meningen att jaget ska göra? Jo läsa förstås. Åh borde verkligen läsa på.

 

Sa det till fall A, - Alltså, vi borde faan klara det! Neuropsykologi. Det är ju liksom inte hjärnkirurgi. Sedan kom jaget på sig själv. - Jo det är det ju. Ja, men det är åtminstonde inte raketforskning!. 

 

Säger som göken så många gånger före mej: Gud. Giv. Mig. Styrka. Att acceptera det jag inte kan få in i huvudet, mod till att öppna neuroboken och förnuft nog att inse när det är dags att ta BreakingBad-rast.

 

 


Bot mot temporär posttraumatisk stress

 
Fall A föreslog efter seminarium om visuella systemet, som orsakat jaget temporär posttraumatisk stress, att dra åt skogen och ventilera systemet. Slå mot björkar, sparka mossa. Sådant där terapeutiskt. 
 

Jaget var inne på den norska vädersajten yr.no ungefär fem gånger idag (bra dag) och uppdaterar sig själv om vad det ska bli för väder. Big surprise, dåligt väder. Dimma. Kallt. På hösten finns inget dåligt väder, bara urrigt mys. Det är jaget i allafall. Som en mycket mycket gammal människa. Blir typ glad när hon kommer på att hon inte kollat på ett par timmar och klickar sig dit helt nyfiken och pepp. Asså.

 

MVH

Jaget 95 år

 
Blåbär upp till skrevet. Myrgyttja upp till midjan. IndianaJones-style. Idag har jaget varit mest norrlänning sedan invigningssmaket av rullpizza, ett tag sen alltså. Att gå från silver mot guld känns inte lika avlägset.
 
Mot skogen bar det på gnisselcykel. Dimman tät, urvig höstdag. Perfekt att stiga in i bergakungens sal. Efter ett bra tag av gång började vi finna skogens guld. Och kremlor, som fall A tyckte jaget var galen som plockade, det är ju flugsvamp. Hardcore som jaget är drog hon också upp några andra mer eller mindre ätliga sorter. 
 
Att vara ute i skogen igen var precis vad jaget behövde. Ren fokus inåt, rivande grenar i ansiktet, blåbärsfläckar på de snajdiga happysocksen. Det sista sthlmsuppladdet gick ur henne där. Svetten lackande när det började nalkas den femte timmen i skogen. Med trötta steg styrde de barriga tu mot skogens slut, för att finna vägen spärrad av djup myrmark markerad av en bred bäck. Med survialinstincts likt aldrig någonsin lyckades de två välta en björk och sakta snava över den sliriga barken. Ute på torr asfalt segnade de ner i en blöt liten fläck, för att upptäcka att påsen med svamp gått sönder och släppt ut halva ransonen. Well, inget trill utan spill.
 
Hemåt i ett mörknande Ume bar det. Vid spisen vankades det rengryta med egenplockade lingon och kantareller i. PALTKOMA (hemligheten är hälften grädde hälften övriga ingredienser).
 
 
 
 
 
 
 
 
 

NO means erection!

 
Måndag. Äntligen är söndagsångesten över och diverse substanser ur systemet. 

Firade det med att ge blod i en buss. Det var spexigt. Utan mat var inte en bra idé. Trodde bussen hade satts i rullning för att ta jaget ut i skogen, hänga upp henne i ett träd och dränera henne på allt blod (de giriga asen). Och så var jaget egentligen bara lite yr. Snopet, jaget som hade hoppats på äventyr i Norrländska skogar.
 
Fall A gjorde henne sällskap med på stan. Trevligt som få. Införskaffade cykellås men var sugen på motorcykelkädjan. Ingen ska få ta jagets gnisslande horseonweels. 
 
Cyklade sedan vidare på den svarta springare mot högborgen för att plugga lite. Blev en del, men sedan upptäckte detet en himla rolig sak i kursboken. 
 
Signalsubstansen/blodkärltjoket som gör mannens penis erigerad förkortas NO. Helt sant. Detet blev utslängd från biblioteket för sitt asflabbande. No means erection!
 
Det påminner detet om att vi har en ny föreläsare. Han har äppelknyckarbyxor och ett gigantiskt skrev. Fall S fick genast höra detta av detet och kunde inte fokusera (liksom detet) på den vääldigt intressanta föreläsningen om ögats receptorer, tappar och stavar. Ögats receptorer träffades med besked av både en tapp hit och en stav dit. (nej men allvarligt, har lärt mig saker idag)
 
Slutade med att fall A och detet diskuterade eventuell nattlig svampplockning. Blev inte så. Blev 7 sorters bönkok istället. Ensam. Heja studentliv!


 
 
 

Hunnit plugga nåt idag?

Näää, men jag är nära på att lugga någon...
 
 



 
 
 

Filmer killar gillar när de försöker vara smarta

Hade en rätt rolig konversation med fall H idag. 
 
Fall H frågade om Tinker, Tailor, soldier, spy var en film att ha. Jo, tyckte överjaget.
 
 
- Den kommer du nog gilla.
 
-Hört att man inte kan skilja karaktärerna åt, är det liksom bara massor med gubbar i exakt likadana kläder och allt är brunt?
 
-Eh, jo så är det nog. Men den har ju en del andra kvaliteter också...
 
- Killar gillar filmen eller hur? Alltså, jag älskar ju filmer killar gillar om killar gillar filmerna pga av action, sex, coola effekter osv. men gillar aldrig filmer killar gillar när de försöker vara smarta
 
-Ok, då kommer denna nog inte vara något för dig.
 
 
 

Att leva på återställarna

Terminens första efterfest igår. Nu har detet varit bakis 5 dagar i sträck. Att leva på återställarna. Att sno urslagen ica-cola ur korridorsvännernas kylskåp börjar bli regel snarare än undantag. 

 

Kvällen började med rödvin ur flaskan i en öde park med många broar. Fall J med. Annars hade det varit att bränna broarna. Nattens ord blev dekadent. 

 

Sedan vidare mot skarren. Snygga människor som vanligt. De kryper liksom fram ur sina hålor för jaget ser dem faan aldrig annars. 

 

Kollaps på dansgolv. Galen dans med fall J. Vi hetsar varandra till stegkavalkad där den ena trumfar den andre i varje rörelse. Men kul har vi. Mot slutet går sista droppen ur. Vi cyklar hem över svingen och förbi läkarvillan. 

 

Utanför nyrenoverade lokal väntar vi på att hitta sängplats åt henne. Juristsittning. Fattades bara det...Macarena på högsta. 

 

Ville hem och läsa om neuroner. Blev meddragen hem hos några excentriker. Roliga människor. En fin efterfest som blev kort för detets del. Ingen alkohol, häftig inredning och underliga utklädningar. En cowboy bredvid detet i soffan i ett WesAnderson-vardagsrum. Så vill jaget ha det i framtiden. Får en att minnas de bästa efterfesterna i tidigare sthlm. Sex personer i en soffa, bra (!) musik, ett fönster att röka ur, ett fint litet samkväm i en helt bananas mysig lägenhet. Solen gick upp, sken in genom fönstret, spridda fågelkvitter från den gröna innergården, Muddy waters på lagom volym, någon kom in från köket med ännu en laddning isklirriga groggar i fina glas. Hemvägen var som ett happy 48 timmar senare, inte en själ ute, allt ljud vadderat och avlägset, soldiset värmde i ryggen och andetagen av den branta backen på cykel rev sönder mej inuti men det spelade ingen roll. Så himla fint.

 

Idag sov jaget ut. Vaknade inte med disig blick. Det kändes okej. Varmt i tempurmadrassen och den hade börjat omsluta kroppen i en tafatt kram.

 

Ändå låg dagens göromål som en tjock hinna. Massor med läsning, städa upp korridorsvännernas fest. Till och med frukosten kändes jobbig att göra. Vill ligga i sängen och andas lite. En vecka liksom, låt mig få andas. 

 

Synonymer till vanmakt: maktlöshet, svaghet, oförmåga, hjälplöshet, frustration. 

Synonymer till harm: indignation, vrede, ilska, förtrytelse, upprördhet, irritation, förbittring.

Och här är några andra: raseri, ursinne, nervositet, ångest, oro, ängslan, rädsla, fruktan, bävan, isolering, tomhet.

 

 Orkar inte föreläsning imorgon. Orkar inte städa efter korridorssvin.

 

Såg en doumentär om en örn i ett laverad öken av vulkaner. Lite som jaget denna dag. Öken. Lavanoln. Isolation. Livet är såå värt.

 

Det där sista kan vara topp tre töntigaste saker jaget någonsin skrivit. Men jaget känner sig storslagen i dag. Som en Kent-text, raljerande och svulstig. Dramatisk. Men också märkbart liten och tyst.

 

 

(Såhär såg vardagsrummet ut)




One more cup of coffe before I go.

Regn. Läkarnollning på andra sidan väggen. Borde plugga. Låter som att nån får sitt huvud inkört i väggen. Kunde varit mitt eget. Mängder med kaffe. Börjar mörkna. Ska ut och träffa fall J. Kommer bli gnistrande. Men så trött så trött. Den lilla tonårskroppen klarar inte av en dag till fest. 4 ggr den här veckan. Absurt. En kopp till. Bara en till.







Raviers moder

Igår utegång på läkarvillan. Efter inflyttningsfest med de andra dårarna. Fin fest, fina människor. Dålig musik, våldtog spellistan och gjorde den sämre med min musikimperialism. Att jaget aldrig kan låta bli. Queue... Mmm...

 

På läkarvillan ehhh civilekonomer???! Vad hände här? "Jag är tajjjt så va." "Utbildning är helt onödigt, jag tjänar 10 mille om året på försäljning". Visst. "Ehh, du ser va ut som att du har något i huvudet, du kom liksom fram och pratade redan INNAN jag skulle bjuda dig på vad du vill ha, ta taxi, taxiiiiii???". Detet skrattade hätskt. Just nu är biologisk psykologi på schemat. Neuropsykologi. Så det finns en HEL del hon kommer bli tvungen att lära sig utantil som faktiskt finns i detta huvud. 

 

Annan rolig grej, det heter raviers noder, och inte moder som jaget först trodde. Flabbade hela seminariumet dagen efter. Kan ni tänka er? Vilken läkarforskare döper en neurondel efter sin goa mor? Raviers moder, hahahahahahahha. "Eh, nod. Det heter nod". Tystnad.... Tror det var detet som kommit till lektionen, fortfarande lite lullig. Bomullsstoppat huvud mer påtagligt 1,5 timme in på seminariumet. Jeeeweeööh....



Fall A om att detet dök upp i tischan hon sov i. Men snälla, låt mig.

 

"Asså, vafaan haru på dig? Du ser inte klok ut. Har du gått hem med en hårdrockare och fick låna hans tischa för att du inte skulle bli påkommen med att ha samma kläder i skolan på morgonen. Bra försök. Ha. Ha."

Jo, jaaa. Det är ju min liksom? Fall S kommer och ger fall A knogen. Detet orkar inte bry sig.

 

Tillbaka till läkarvillan kvällen innan. Ingen bra röd tråd här. Vi ger det ett försök.

 

Detets öga möter annans. Okej, men nu bryter ingen den här blicken, vad fan händz (tänker hjärnan). Äh, men glor väl lite till då. Aaaah, det kanske är nåt här! *glad smiley* Går ju bra det här. Umm. Ok. Vänta lite nu, är inte hans ögon liiiiite väl... liksom öppna? Stora liksom? Jaha. Han har ett "skönt stirr". Ni vet, när hjärnan fasar ut och man fastnar med blicken. Jaget råkade ba stå i vägen. Jahopp. Äh, men går väl och köper en öl då. Tack och hej.

 

Körde hem ensam med en kundvagn. Tyckte den hörde hemma på Ålidhem.



Livet asså. Vicken grej.


 


Halvfabrikatets livmoder

Tillreder i detta nu vakumförpackade burgare och en rejäl portion Coop Pommes Barbecue. Massor med vitlöksyoghurt. Som ni säkert förstår har jaget tittat djupt i "halvfabrikatens livmoder" (aka frysdisken) och festat loss. Vi ses i helvetet.


 

 


Spik och sånt

 Jaget har blivit med cykel. Köpt av Mrs. Islam via blocket. Fall A ackompanjerade utifall Mrs. Islam skulle visa sig vara väl excentrisk och cykeln inte fullt så rolig. Slog till. Efter oändligt provcyklande runt historiegränden. Fall A började mecka med det ena hjulet som verkade vara felbelastat och snett och lyckas få av det helt. Mrs. Islam, han var inte så glad utan gav de udda två en tvivlande blick. Lite gnissel. Men en stadig militärare som går genom is och snö. Fyfaan va tungt det är i tvistebacken. Skyller på den stabila cykeln. Eller kanske är det att enda motionen idag var 50 meter ICA.

 

 

Jagets lilla dag.

1. Skulle hämta lite spik och sånt i källaren, insåg att nyckeln var försvunnen.
2. Cyklade ner för att köpa spik och sånt. 
3. Kom hem med frukost för drygt en tvåhundring. Ingen spik. (Tack CSN)
4. Cyklade ner för att köpa spik.
5. Köpte spik. Och en liten sak man tydligen också behövde (vad är det för något??).
6. Målade en stol, ställde det i duschkabinen (?) pga snörisk/snorisk på gården.
7. Åt frukost, som kostat en dryg tvåhundring.
8. Mätte ut de första två hålen. 
9. Spikade.
10. Insåg att vattenpass hade varit en god idé.
11. Använde ögonmått.
12. Lade på tavlan, visade sig diffa 16 mm. 
13. Spikade nya hål.
14. Lade på tavlan, visade sig diffa 5 mm åt andra hållet.
15. Klädde av mig för att duscha bort svett och ångest. 
16. Insåg att det står en nymålad stol i duschkabinen. 

 

 





Svep ett glas limoncello/grapefruktjucie med sugrör och yla när ni är klara


Efterfestgrannen är tillbaka, och det med besked. Efter att jaget har festat 4 dagar i rad börjar sommarbatteriet användas upp. Juste. Hej. Det var galet länge sedan. Mår ni bra? Lite brunare kanske? Lite sorgsnare?

Efterfestgrannen ja. I natt avgjordes ljudet att döma av såväl kullerbytte-VM som introtävling med temat inspirerat av gamla riddarfilmer. Funderar på att gå och låna en kopp socker nu, bara för att "kolla läget".

Igår utvecklade detet en ny lek som denne kallade "svep ett glas limoncello/grapefruktjucie med sugrör och yla när ni är klara", den gick ut på att laget skulle svepa ett glas limoncello/grapefruktjuice med sugrör och yla när man var klar. Lekledare är underskattade.

Lite seriösare "jaget-har-återvänt-till-Ume-talk" lite senare. Men helvete vad skönt det är att vara tillbaka. Du förbannat goa stad. Du är go att återse. 
 
 
 
 
 

RSS 2.0