Just nu står livet stilla. Sociologin går framåt i snigelfart, och det enda som kan ge lite mer aktivering av sinnena är just nu vin- & matkursen. Nollningen drar ut på tiden, jaget är inte en studentikos människa. Vännerna är borta i utlandsstudier eller tillgodoräknade. Föreläsningssalen gapar tom.
Det finns många drycker i världen, och så finns det vin.
Överjaget hade kursstart på vin & mat och känner sig fortfarande i extas över sin nya livsstil. Tänk bara att ha flytande kurslitteratur, bygga upp doftbanken på ICA genom att sniffa på allt som ligger stilla. Och att faktiskt kunna säga att man läser läxor när man sitter och dricker rödvin i veckan.
Och kursledaren har fortfarande OH. Men det gör ingenting, för varje blad är fläckat med rödvinsfläckar, som viftas bort med orden "Höhö, lite rödvin där... Jag kan tillägga att de tillkom på betald arbetstid!!
Han är muntert tjock, ser sådär behagligt överklassig ut, med tjocktröjan knuten runt halsen, en lite för tajt piké över en illa dold ölkagge. En bullig alkonäsa i nyansen tegelröd. Svullna läppar. En sån där gubbe som man kan hitta utanför sysse, fast maskerad med överklassens skira toner av Lacoste
Överjaget levde sig in i rollen som riktig rödvinsvänstrare igår. Först Marxs alienationsteori, avrundat med introduktion av kurs i vin & mat på kvällen. Denna vecka har en bra kropp och viskositet!
Pinot Noir: Uppfostran, lagring och änglarnas andel
Nu är det så att överjaget börjat sin vin & mat-kurs. Det innebär VÄLDIGT mycket vinsnack i bloggen framöver. Och överjaget tänkte att ni noviser därute i cyberdjungeln också vill ta del av denna kunskap unnan för unnan.
Vi börjar med det väsentligaste av starter. HUR. GÖR. MAN. EGENTLIGEN. VIN?
Efter denna genomgång kommer ni aldrig mer stöna över sysse-priserna, eftersom processen är så jävla KOSTSAM och LÅNG. Bara ett ekfat kan kosta 7000 kr (dvs. 250 liter vin) och används ofta enbart en gång. Tål att tänkas på.
Ni kanske tänker att överjaget kopierat in info från Wiki här, men så äre inte! För att bevisa det har överjaget använt all sin estetisk kapacitet för att producera en smakfull bild av hur Pinot Noir-vinet ligger och gosar i några ekfatstunnor.
Hur gör man vin? - Pinot Noir
Vinrankan, vacker i motljus. Lite om vinrankans livscykel.
På våren temperatur +10 som stiger sakta men säkert .
Mars-april. Saven och knopparna börjar utvecklas. Nattfrosten försöker man undvika genom att värma upp luften med eld eller kaminer runt stockarna. Eller bespruta vinstockarna med vatten som fryser till en skyddande hinna runt bladen.
Början på juni sker blommningen och grenarna. Här bestäms kvaliten. Väder och ohyra påverkar fortfarande. Måste vara perfekt väder. Början till små klasar.
100 dagar från blommning sker skördningen. Solsken och temperatur runt 30+. När klasarna har bildats blir det väldigt många. * Vendange vert/green harvest. Hur många potentiella vinklasar? / 6-8 vinklasar per gren ultimat. Klipper bort defekta och överflödiga. (kvalitetsvin) * Generationssifte gällande kvalitetsframställnignen.
Början på augusti. (20e) Regnet kommer. Fram tills dess är druvorna gröna. Röda druvor byter färg. / Sockerhalten ska nu öka och syran ska minska.
Dag 85 börjar man att smaka av / tar prover med refraktometer vid dag 90 ca. Då syns sockerhalt, syra och potentiell alkoholhalt. Mäter sedan exakt på labbet. Skördar på natten (För att undvika spontanjäsning på fältet).
Stjälken, tanniner (strävhet). Skalet (färgen), smakämnen, garvsyra (sorts tannin) + naturlig druvjäst. Yttre pulpan- vatten, socker, syra och smakämnen. Ju närmare kärnan desto större koncentration av dessa. Kärnan undviks att pressas då det frisäter garvsyra och bittra ämnen / perfekt mogna och oskadade druvor , en urvalsmatta används (vibrerade gummimatta).
Sedan ner i en tratt * skalen spräcks utan att kärnorna krossas, skruven tar port stjälkarna. * druvkrosset pumpas över för jäsning i ett jäskar. Dator ser till att sörjans temperatur hålls 28-32 grader. Kallvatten på utsidan.
Jäsningen startar genom att jästen börjar äta av sockret. Jästen är antingen naturlig jäst eller odlad och speciellt framtagen för vinets karaktär. * Pumpar ut vinsaften över slagget. Skalen ska komma i kontakt med själva musten. 3-4 veckor. Alkohohalt ca 12-15%. Alkoholistiska jäsningen avslutad.
Hur ska vinet uppfostras?
Jäsningen klar. Druvkrosset på botten. Kärnorna intakta. 100% pinot noir än så länge. Ståltank i 6 måndader till. Drickes ganska ungt. /
Doft och smak av ekfat. Vaniljdoft, rostat kaffe, mörk choklad. Tannin (strävhet). Ju längre desto mer karaktär.
När ska vinet drickas?
Läggs oftast på ekfat under år. Låter vinet rinna rakt ut i kran, kallas självrunnet vin (godaste, renaste, viner av egen kraft runnet) Kan låta rinna ut i ekfat.
Slagget ligger kvar och tas ut i en press, vinet rinner av och blir ett färskt pressvin- kärvare mer robust*läggs separat. Sedan den andra pressningen.
Tre produkter som ska uppfostras. Tre olika viner, tre olika karaktärer/ uppfostras med * ståltank * ekfat (nya eller använda) * blandning av ståltank och ekfat. Allt beror på det framtida vinets karaktär.
Självrunna vinet tappas upp på ekfat. (Nov). upp till 24 mån beroende på vinets karaktär. Under tiden får vinet : garvsyra, tanniner, olika aromämnen samt oxidation. Under uppfostran sker en rad olika omtappningar från fat till fat.
Ekfaten, ju mer rostning av tunnorna desto mer karaktär.
Omtappningar under 1a året.
I november har vinet genomgått den alkoholistiska jösningen * andra jäsningen malolaktisk jäsning = 1 gram äppelsyra förvandlas till 0,67 gram mjölksyra som gör vinet mildare och resten koldioxid. 1-1 1/2 månad.
I januari pirrar det i fatet (kolsyreaktig).
I mars är vinet lugnt igen. I mars, efter att vinet genomgått den malolaktiska jäsningen, samt att man tar bort vinterfällningen (änglarnas andel - vinet avdunstar).
Juni-juli ( tappen sätts i fatet igen och rullas över på andra sidan Nu andas vinet bara genom träet).
Sep-okt, innan vinet ska flyttas över till 2:a årets källaren (ej mycket fällning kvar).
Feb-mars vill ha fatet rent, tar äggvita och vispar upp till ett litet skum 6-8 per fat. Häller i fatet, rör med visp. långsamt sjunker äggvitan och tar med sig flytande produkter mot botten, klaras med äggvita. Vinet är klart!
April- Tar fram rent fat. Pumpar försiktigt över till rent ekfat (ett och ett halvår efter) 3 olika viner, nu bestäms vad som ska göras med de andra faten , Hur smakar faten?
Huvudvinet blir det bästa vi har. 1a press mindre kostnad för försäljning, pga inte lika fint. Fet tredje är inte kul. Kan säljas vidare till kooperativ och bli en trevlig box att avnjuta i studentrummet.
Det färdiga toppvinet tappas i ståltank av alla faten, egalisering, jämn blanding. Därefter buteljeras vinet vinet (1 a juni).
Det här med ungdomsmottagning är ju ett jäkla underligt koncept. Egentligen. Fast bra. Egentligen.
Man smyger in genom en liten lucka i väggen, sådär obemärkt. Lite som att försöka ta sig in i Diagongränden. För att inte någon tvärsöver gatan ska skrika, "HARRU KLAMME ELLER!??". Hemska tanke.
Upp för alla trappor, fort som faan. Så att inte företagsgubbarna som delar hus med ungdomsmottagningen ska börja tänka, "Nejmen, kjolatygen nuförtida. Lössläppta, så var det inte på min tid minsann!". Hemska tanke.
Upp till receptionen, andfådd till multimum. Hon i receptionen, "Men du röker väl inte gumman? För då skriver vi inte ut NÅGE till dig, upp och sätta dig på, ner och sätt dig."
Och så vänterummet. Det värsta av allt. Här har man levt hela sitt liv i tanken om att man är pryd, och så sitter man där en dag. Med 14-åringar som är där för att snatta kondomer för att blåsa upp på sommarens festivaler Och med ulligullande tonårspar som sitter och spelar mylittleponnys. Och tjejen ler. Faan va hon ler. Och dumförklarar alla med blicken. "Jasså, jag har åtminstone en kille som tar ansvar för vår sexualitet! Men han vägrar att gå ner på mig. Tihi!"
Och sen undersökningsrummet. Gynstolen. Ah, så den tornar upp sig. Känner sig som en avelhäst som ska insemineras när man ligger där med benen i sär. Och man bara väntar på "NÄÄMEN, det här var det SJUKASTE jag sett! Du, är det ok om jag kallar in kollegorna så vi har något att snacka över bullarna på fikat sen eller?".
Men det kommer inte. Det som kommer är nästan sju resor värre. "Jo, men det är ju så kul det här med livmodern! Åh, känn på ordet, L.I.V.M.O.D.E.R. (säger hon med tre fingrar och sju instrument uppkörda i det heligaste). Men det är ju så underligt, killarna kan ju pilla och kolla allt som finns där. För det sticker ju liksom UT. Så nu ska jag förklara för dig minutiöst hur det ser ut. Men åh vad fina slemhinnor. Men åh, du har ju en framåtliggande livmoder, nej men ojojoj, din livmoderstapp sitter ju riktigt högt! Vad trång du är, det är säkert jättegosigt för din partner".
Kastrerad. Så känner sig jaget nu. Kastrerad på sin integritet. Även om livmoder är ett himla mysigt ord, och att det är nice att veta att slemhinnorna still going strong. Nästa gång betalar jaget hellre någon på gatan för rutinkontrollen.
Genusfotografen är det bästa som hänt mig, nästan. Artikeln "Färsk fiskporr", fick detet att vika sig dubbel.
Summan av kardemumman. I samma anda som att hästar helt plötsligt inte är hästar, utan frukter, visar det sig att fiskar egentligen inte är fiskar, utan kukar. Människor måste få veta! Sprid kunskapen!
”Sssschhh. Din kuk viskar nåt i mitt öra. Vad säger den…”
Funderar lite på att klippa till det snyggt. Vad kan inte vara bättre än stilikonen Sherilyn Fenn, känd från Twin Peaks främst, där kallad Audrey Horne. Kanske passar det jaget? Med obligatorisk mouche.
(Håller sig inom dekadintervallen och är dessutom i live action!)
I lördags avgick jungfrufärden med reaggechauffören på väg hem från Äpplet med fall M, O och M.
Sedan jaget flyttat till staden som alltid sover har hon flera gånger hört talas om denne mytomspunne chaufför.
När hon går in genom dörrarna på bussen möts hon av en leende man som vägrar att detet ska sätta betalkortet mot dosan. "Ikväll är det gratis för alla!". Detet blinkar frenetisktförvirrat och börjar stappla sig genom bussen. Så hör hon tonerna som fyller bussen.
Det är sista avgång innan busstraffiken i Ume tystnar, men innan dess bjuds det allsång bättre än skansen. Reaggen flödar ut från bussens alla högtalare, idag har chaffisen dragit på lite extra. Kvalitén på musiken kan diskuteras, men samtliga fyllekajor på bussen ser ut att njuta i fulla drag när "Don´t worry, be happy" kör igång. Alla sjunger med, och så sätts bussen i rörelse.
Chaffisen släcker ner bussen och börjar istället blinka med läslamporna över huvudet på passagerarna. Det känns dekadent och klubbigt.
När vi kommer till den stora rondellen innan sjukhuset kör chaffisen hela 6 varv innan han tar in på rätt väg, fyllekajorna kraxar av glädje. Och så börjar de flaxa av, en efter en. Till tonerna av Bob Marley.
Fin kväll. Jaget kom tillslut hem, även om hon för en stund befann sig i Kingston.
Bloggen har bytt utseende under gårdagen med hjälp av fall M, annat hade slutat i katastrof. Jaget hoppas att bloggen lockar till läsning och att ni gillar den nya layouten!
Den fastspända flickan - en P1 dokumentär - går varm på jagets stereo just nu. En mörk historia som man inte kan tro är sann. En betraktelse av den slutna psykiatriska vården i Sverige, ännu en lång rad av ignoranta människor. Jaget hoppas att hon aldrig blir en av dem. Sverige, ett samhälle som struntar i sina svagaste ungdomar. Vad faan är grejjen med det?
Sorry för all denna rage against society. Det blir bara för mycket frustration i dessa dagar.
– Jag tycker att det blev snett alltihop. Jag tycker att jag är orättvist dömd. Det som hände var att jag simmade på badet. Hon och jag kom samtidigt in i kaklet. Jag är ju en sådan vänlig människa så jag klappade henne på bröstet. Hon hade väldigt stora bröst och det ser ju jag, så jag klappar en gång till på bröstet för att de är så stora, säger kommunpolitikern.
- Hon sa att jag skulle ge fan i att ta henne på brösten och att jag skulle ge fan i att behandla henne på det sättet. Det var riktigt överdrivet. Jag har inte ens funderat över att detta skulle kunna påverka min politiska roll, säger han.
Blev jävligt förbannad. Denna cyberdagbok har ju verkligen inte haft en politisk prägel (ja, om man inte följer ståndpunkten om att allt är politik) men blir så illa tvungen nu.
Problemet heter Janne Josefsson. Mannen som kastar en hel del rätt stora stenbumlingar på sin egen inglasade groggveranda. Hur kan man vinkla ett inslag så till den grad att barnfattigdom i Sverige förvanskligas och förnekas? Detta var mannen som jaget själv satt på pidestal under sina tonårsår.
"Så samhället ska finansiera hennes rökning?!" Janne. Jag blir så jävla ledsen. PÅ dig.
Att dra Sverigesituationen i relation till barnen i Afrika med uppsvällda magar och flugor i synen är problematisk på så många nivåer. Även om situationen i många delar av Afrika är panikartad i jämförelse med Sverige. Men det går heller inte att göra den jämförelsen. Blir så trött på människor som drar till med "men barnen i Afrika minsann...". Allting är relativt säger man, men är det det alla gånger?
Vi har en standard i Sverige, vi har en illusion om ett välfärdssamhälle som på många sätt inte stämmer med verkligheten som många människor i vårt land lever i. Vi kan ha de bättre, det går att förbättra livet för människor, om politisk vilja finns och människor som Janne Josefsson slutar vara så grymt ignoranta. Sveriges förställda välstånd borde innebära att ALLA har rätt till ett drägligt liv, med eller utan barnen i Afrika-jämförelsen.
Med en framtid där jaget kommer möta dessa människor känns detta som ett riktigt snedsprång. Förhoppningsvis blir det jagets kall i livet. Men som det ser ut för psykologer i Sverige är det kanske inte vad jaget egentligen kommer göra. Mer troligt blir att hon sitter och lyssnar på en vit kränkt medelålders man i divanen framför henne. Inte det heller att förkasta tanken på. Men tanken slog henne under våren och fick henne att fundera på sitt yrkesval. Men de socionomstuderande vänner hon har är garanterat dem som kommer få detta problem levererat framför sig varje dag i resten av sitt yrkesverksamma liv. Där har vi samtidens hjältar.
Det finns en bild av socionomen som lägre i rang än psykologen, både hos andra och många av dem själva. När jaget kom in på psykologprogrammet för snart ett år sedan var det en socionoms arbete hon gick in i programmet för. Kanske var det ignorant. Bilden av diagnostisering och konsultering istället för att agera som det sista skyddsnätet att falla tillbaka på när allt annat i livet fallit samman fick jaget att fundera över psykolog som framtid. Och för att vara ärlig. Lönen är högre, men det var inte det som var betydande för henne. Snarare var det den höga status yrket som psykolog skulle komma att föra med sig. Hon har börjat fundera igen. Hon skämdes över sitt ställningstagande. Att hon just varit så ignorant att hon trodde att hon kunde göra skillnad. Kanske kommer hon kunna göra skillnad. Skillnad för människor som kan betala 900:- i timmen. Hon får helt enkelt kliva av sin vita springare. Hon är inte längre räddaren i nöden. Det skulle hon aldrig bli.
Förhoppningsvis kommer hon ändå göra skillnad. Fast skillnad på ett annat sätt. Skillnad i form av att sudda ut tabubilden för psykiska sjukdomar, hjälpa människorna som är ensamma och vars sinne krackelerar med skild problematik. Men jaget önskar, verkligen, att socionomstudenterna inte skulle vända ner huvudet varje gång man presenterar sitt yrkesval på minglet på en fest. För deras arbete är det största beviset på att Sverige inte är den uppmålade välfärdsstat som alliansen så frenetiskt vill putsa fram. Med eller utan barnen i Afrika.
Jaget har nu köpt konsertbiljetter till The Residents på Södran i sthlm i maj! It´s gonna be epic!
Lite av vad jaget och förhoppningsvis fall A har att förvänta sig... Om det nu är möjligt att kunna förvänta sig något gällande detta konstnärskollektiv.
Jagets personliga favorit. Skivan The King And Eye full med covers baserade på Elvis Preasley är enorm innovativ. Denna koreografi var också förra årets nyhetslöfte att träna in under året som skulle komma med fall A och fall E. Vi får nog jobba lite mer på finputset...
Mer gråtmilt, mindre runkvänligt och absolut ingen Bieber.
Fick en dålig känsla av lägenheten efter visningen. Kanske berodde det på märgfrysning vid busshållplatsen tillbaka i 50 minuter. Kanske ville hon ha andrahandsuthyrning. Kanske ville hon något annat och allt. Velig tid det här.
Ville gå hem och ligga och gråtrunka i duschen till Justin Bieber, men såg Hanekes senaste, Amour, istället. Mer gråtmilt, mindre runkvänligt och absolut ingen Bieber.
Nackdel med litet Ålidhem är att så fort jaget vänder ryggen till ser rummet ut som en hel dammtuss.
Nu har hon fått erbjudande om ett förstahandskontrakt. Det skulle förändra jagets liv betydligt, till det bättre. Kanskekanskekanske att detta går vägen. Annars får hon helt enkelt förlika sig med faktumet om att även en dammtuss kan ha sin charm. I varje fall för ett litet tag till.
MIddagen i söndags var suverän och sällskapet ännu bättre. Bulgursalladen komponerades ihop med fallen M, H, C och L. Och en flaska Cono sur. Schysst vin. Finaste ettiketten på Sysse. OM man nu ska gå på utsidan.
Det blir väl till att börja skriva vindagbok i anslutning till extrakursen Vin och Mat som jaget börjar läsa denna termin. Kanske ska hon följa Fall M:s exempel med det. Förutom i avseendet att han faktiskt helt seriöst skriver om Chill out som en del i denna digra upplevelsejakt, och beskriver vinet med orden, "Vinet har en tydlig alkoholsmak". På många sätt charmerande och jaget kan inte bestämma sig för om det är pretentiöst eller istället motsatsen till pretentiöst. Hon lutar mot att klassa det som pseudopretentiöst. För enkelhetens skull.
Detet tryckte i sig en halv påse chips till middag. Fast hon inte ens ville ha såg hon sin hand röra sig från påsen till sin mun, fram och tillbaka. Fram och tillbaka. Tills hon fick panik och tryckte ner dem i papperskorgen. Efter en kvart plockade detet upp dem. (amen vaddå de låg ju i påsen). Men ångrade sig och slängde ut dem genom fönstret.
Tillsist fick detet i alla fall till några tecken på rapporten om ungdomars livsvillkor. Detet somnade nämligen på tangentbordet och när hon vaknade hade pannan komponerat:
Min känsla för möbler som slängs vet inga gränser.
Människor som gör sig lustiga över möbler som borde slängas, hur kan ni?
Jaget förbarmar sig ständigt över slängningsobjekt, vilket har resulterat i en kaskad av fula möbler i hemmet. Det råder loppisstämning i Ålidhemmet.
Det gör det inte bättre av att hon ger möblerna mänskliga egenskaper och ser värdet i att något är fulsnyggt. Detta har övergått alla gränser för vad som kan uppfattas som shabbychict och utvecklats till ett neurotiskt samlarskap. Hon kommer bli som en galet kattant, fast snarare crazy furniturelady. I en framtid nära dig.
Som ni förstår kväver fjollträsket allt vad skrivlusta kan kopplas till. Nu ska hon väl komma igång igen.
Dagarna har gått fort sedan ankomsten. I och med att jaget har grupparbeten i ämnet fostran och socialisation har hon heller inte stött på de andra dårarna. Bättre blir det nog i nästa vecka då blocket sociologi inleds. Givetvis saknar hon dem, och ännu påtagligare blir det när en efter en lämnar Ume i spåren av tillgodoräknanden och utlandsstudier. Varje dag sedan hon kom tillbaka, men också innan jul, har det varit någon hon ser för sista gången (på 9 månader, inte galet dramatiskt egentligen).
Igår var det söndagsmiddag som vankades hos fall L. Förfest hos fall M med te och bullar ur Berså. Gediget. Sedan var det marsch ut i -23. Den magiska gränsen.
Jaget har sett fram mot att passera denna magiska -20 gräns i temperatur. Förra året var det nästan i klass med dödsångest. Hudcellerna liksom kristalliserades och dog av en efter en (känslan, inte verkligheten, så jaget ser inte ut som ett MountEverestoffer ännu). När temperaturen sedan klättrade ner mot -30 var det inte alls lika farligt. Med kylans intensifiering blev också fuktigheten i luften betydligt mycket mindre. Alltså blev -30 upplevt som betydligt mer behändigare.
Saknar inte paniken i att skriva ett sms häruppe. Även om mycket annat har varit tråkigt att inte ha nära under Sthlmsvistelsen. Man måste liksom kommunicera, men det är ju rent suicidalt att ta av sig vantarna för att skriva. Det största norrlandsdilemmat genom tiderna. Antingen står jag här utan att ta av mig vantarna och hoppas på att lyckas stöta ihop med människan jag ska möta, eller så riskerar jag att dö av men kan kanske bli funnen i tid.Där jag ligger och vrider mig i dödsryckningar i snödrivan.
Det blir till att unna sig själv ett par touchvantar i nytermin-present.
