NORRLANDS SILVER

Jaget hade terroriserade fall S via sms och spekulerade i huruvida man kunde begå självmord genom att göra chokladmousse på de 50 äggen och sedan äta upp dessa 50 liter mousse på en gång själv. Detta främst på grund av olidlig trisstress och för många ägg. Han tog det lite väl bokstavligt och sms:ade jaget som var på väg in mot stan för att köpa en kakform, om hon fortfarande var vid liv. Det var hon självklart inte utan svaret kom från andra sidan.

 

Andra sidan är inte vidare vackert utan ganska fult. Fullt med tegelhus med lus i tvåplanshus. Det finns en eldröd byggnad kallad IKSU. Jaget tror att det kan vara skärselden, men är inte helt säkert.

 

Att vara på stan i Ume en lördag var bland det mest intetsägande stressande någonsin. Överallt likadana människor. Inget att he blicken på. Billiga bomullsplagg. Ingen jäkla streetsmarthet. Stannar upp och stirrar gör de. Stockholmssyndromet kickar in och de trubbiga armbågarna glider fram. De måste tro att jaget är en levande Rambo-bulldozer.

 

Dessutom har jaget försökt lyssna på Andrew Birds nya skiva, en omöjlighet på en dator från mitten av 2000-talet. Det låter lite som en mygga i de ljusaste tonerna som närmar sig köttet en tidig söndagsmorgon i sängen. Hur man gör för att få Andrew Birds ljuva stämma att bli direkt obehagligt oljuvlig. Bara i Ålidhemmet, denna lördag. 



:

Just nu pågår UmeåOpen, festival med säkra kort, uteslutande.

 

På Västerbottensnytt kunde man på morgonen höra de finaste uttalanden av Pete Doherty namn. Peter Doketiyy. Dessutom börjar jaget tro att Pete faktiskt bytt namn till Peter, eftersom varje affisch i staden säger likadant. Kanske var det därför han heller inte vågade visa sitt höga ansikte i staden som alltid sover? Att festivaler fortfarande bokar honom är ju en gåta. Hur kan något så opålitligt över huvudtaget tas in i etern? Tydligen säljer rock-imagen fortfarande. Varför vettefaan.

 

Och allt på UmeåOpen hade redan setts av jaget, så hon fick stanna hemma. Och i trisstressen köpte hon fem dussin ägg. Vad gör man med fem dussin ägg? Jaget hade ingen aning och tillbringade därför tre timmar framför flashback för att hitta ett passande användningsområde. Det bästa hon kunde hitta var att utmana korridoren på äggätartävling. Men med tanke på att korridorsroomisarna alltid ska sitta klistrade i soffan under de mest opassande tider och hålla sig undan när jaget står i kortkort i snålblåst fick henne att strax glömma den idén. Inte är de värda ägg, ännu mindre med Hellman´s till.

 

Tentafirande tar slut fasligt fort i Ume. Redan klockan två. Oförståligt? Jaget är med er.

 

Vin ur sportvattenflaska till förfest i Tomtebo hos fall N. Paradoxalt nog. Sportvattenflaskan alltså. Texten räddade jaget från sporten, och texten härrör från rödvinets starka livgivande kraft som skapar texten. Hur ska det stackars vägande jaget balansera detta? Ner slank det. Och åt ena och andra sidan. Och så ner i diket.

 

På Nationernas Hus var det sådär lagom livat en lillördag kan bli i Ume. En hel del duschpåsar. Varav en envisades med att kalla jaget för både hipster och Kafka.

 

”Du är en hipster, embrace it!!" *trycker detets huvud mot sitt kallhyggebröst*

”Kan jag kalla dig för Kafka? Det blir lättare att komma ihåg. Du är ju liksom smart. Som ingen jag träffat.”

 

Ibland är folk för intellektuella för sitt eget bästa. Det har inget med intelligens att göra, utan enbart att ställa andra mot väggen och trycka ner massan mot marken med sina Wikipediasök.

 

”Vadå, jag frågade ju dig om du kunde förklara plotten i Processen, och så säger du att han blir en kackerlacka?!. Vafaan, han va ju en SKALBAGGE, det begriper ju vemsomhelst!”.

 

Och honom gick detet hem med… Cliffhanger

 

Nej inte så farligt Göken och Höken. Det får ni inte tro om jaget. Ibland spelar bara detet farligt för att få ytterligare imaginära läsare. Det är ju lösnummersälj som gäller i cyberrymden, då fungerar det inte att vara fin i kanten. Inte för att det någonsin skulle komma till jagets sinnesvärld att vara fin i kanten. Sånt lämnar hon åt andra. Här får ni the truth and the truth only. Förutom när det överdrivs för att få extra läsare. Gärna när det gäller sex, drugs & rock´n´roll (sex säljer, det är en sanning, gärna i kombination med stympade kroppsdelar).

 

Egentligen ligger överjaget iförd kyskhetsbältet på tempuren och rullar tummarna medan hon tar en kopp kamomillte. Sådant som Höken och Göken vill höra. Eller inte. Snart ringer de och tjatar på att jaget måste ut ur rummet och leva livet, om jaget känner dem rätt. Så var finns sanningen? Ja, ingenstans. Allt är relativt och blir vad man gör den till.

 

Men är inte mytomaner bra härliga? Är något sant egentligen? Existerar något ens? Då är väl själva huvudsaken att man har roligt medan man tar in sin matrixvärld och försöker begripa vad den föreställer? En bra historia förlänger livet, en bättre gör det levnadsvärt.

 

(Jaget vill bara tillägga att detet inte gick hem med Kafka-mannen, det hade varit skandalöst, något som säljer snaskiga lösnummer. Sådant håller inte i längden - det får man på sin höjd presstöd för.)

 

(Fult att jaget avbröt sin fina slutledning med utläggningen om levnadsvärt blahablaha. Jaget hade ju läsarna i sitt retoriska strypgrepp.)

 

(Jaget skrev i själva verket allt stupfull.)

 

Nej, det är lögn. Lögn, förbannad lögn och statistik.

“I was going to the worst place in the world and I didn't even know it yet. Weeks away and hundreds of miles up a river that snaked through the war like a main circuit cable plugged straight into Kurtz.”

 

Överjaget skakar i extas. Tentan är över och framför henne ligger Ume till hälften i vårläge. Rännilarna av smältvatten ringlar sig genom fårorna i den mörka asfalten. Som om näsan riktad ner i statistikboken fått henne att undgå vårens första tecken.

 

Det gick sådär, faktiskt egentligen alls inte så bra. Ena delen blir det antagligen omprov på och den andra delen är det antagligen på håret att överjaget skrev godkänt på. Men känslan. Åh denna känsla. Frihetensvingar slår överjagets kinder och ger den lämlästade stackars tentanedgångakroppens hy ny färg.

 

Efter veckor av tröstätande, sena nätter på Campus, drömlösa drömmar, vaknandes kallsvettig, hallucinationer, ofantliga mängder koffein, socker i drösar. Nu ska de fina tenta-handledsen bort och hjärnans synapser ska återigen få knyta sina band.

 

Nu är det över. För tillfället och tre veckor framåt då resultaten kommer.

 

Statistikisch. Tentisch. Slaktisch.

Med stukad fot och efter att ha suttit på universitetet till 05.00 i natt är överjaget inte mer redo för den stundande tentan.

 

Studentlivet är det mest ambivalenta som finns när det kommer till relationer.

 

I ena stunden är man omringad och bedövad av fyllehundar, retarded turtles och allmänt duschpåsiga människor, för att i nästa stund totalt utlämnas åt ensamheten. Att ligga på sitt rum och komma på allt det där som det krävs en till för att kunna genomföra. Som att spela twister, kolla garderober efter monster eller för den delen identifiera det som kliar mitt på ryggen som ett bedbug-bett eller bara ren hallucination.

 

Då får man göra sig lycklig på de små sätten som erbjuds en arm student som jaget. Som att köpa extra stora ägg på ICA, istället för de små, äckligare och billiga, eller att äta havregrynsgröt ur en faktiskt diskad tallrik, istället för en som återanvänts till halva veckans frukostgrötar och är sådär härligt lager-på-lager-intorkad.

 

Jaget tror föresten att det spökar inne i Ålidhemmet. Under natten hörde jaget någon gå runt i hallen och ibland när hon står framför badrumsspegeln kan hon känna ett tryck över axeln, som om någon lade handen på och så svartnar det i hörnet av spegelkanten. Först blev jaget mörkrädd, men nu har hon förlikat sig med att bo två i en liten etta. Med tanke på storleken på studentrummet (19,7 kvadratmeter) borde en snar sammandrabbning vara oundviklig.

 

Antingen är detta ett hjärnspöke eller ett faktiskt spöke av kött och blod/lakan och kedjor. Möjligheten att det spekulerats fram ett spöke för att hålla jaget sällskap under statistikinläsningen och den ensamma tid det innebär är fullt möjligt, för förutom att spöket är en nattuggla som håller jaget vaken är det faktiskt helt okej att få en hand på axeln innan man ska bege sig mot universitetet.

 

Jaget frågar sig själv om det är möjligt att träna upp ett spöke till att titta efter bedbug-bett och spela twister. Hon tänker inte förkasta den hypotesen än på ett tag.

Jaget vaknade upp som liten sked med fall L bakom sig i den smala tempuren. Temperaturen höjdes när hon avslöjade att jaget legat och stönat mot väggen under morgontimmarna. Drömdagböcker kom upp som förslag senare under dagen men jaget bävar aningen inför vad som kan tänkas uppdagas. Bäst att tränga undan det man inte kan hantera till framtida jaget att ta hand om.

 

Efter fredagens tv-spelskväll vaknade jaget upp blåslagen över överkroppen. Wii, tekken och diverse bilspel hade planterat vackra blå toner över armar och händer då svängarna i tennisen blivit väl intensiva, kanske förstärktes detta av Brooklyn Lager-intaget, men likväl kunde detta ha berott på att fyra spelare skulle samsas om lika många kvadratmeter.

 

Med stela armar som inte kunde räckas upp mer än ett par decimeter från utgångsläge gick sedan jaget till universitetet för att få lite pluggande gjort. Gick hyfsat, men de två ölen dagen innan hade gjort jagets oresistentakropp lealös och tung i kombo med tv-spelstärdhet. Detsamma gällde för fall L och fall A som båda förfärades över slakheten efter en ytterst blygsam andel alkohol kvällen innan.

 

Efter att ha kvicknat till hemma efter plugg var jaget bjuden på middag hemma hos fall L. Tanken var en risotto lagat på det vita vinet som lämnats att stå i källaren som svämmat över av avloppsvatten från kvarterets toaletter och duschar. Men denna box hade slängts (vem slänger en bajsvattenbox?!) och istället improviserades en enkel men god pasta ihop. Inte alls fy skam! Franskt vin och sen mot förfesten där jaget hade bestämt sig att stanna en stund och sen gå hem och plugga lite till. Men sådana planer genomförs bara i sagorna och strax hade detet suttit i studentkorridoren och slurpat vin under flera timmar, i stunden efter strax var hon dessutom påväg ut i natten för att hitta en klubb som kunde tänkas fungera.

 

Origo blev målet och där svullades det i 90-tal, något som för detet bara uppfattades som otroligt awkward musik i form av Britney- och Barbadosdängor. Ingen vill låta oss glömma 90-talet, alltid är det någon som ska…

 

Gruppen drar sig sedan iväg efter tjo och tjim på Origo och delar upp sig till att fall L och detet går hem och äter osttortillini (Le Speciale noche al dente amour) och går och knyter sig och så är vi där vi började. De underliga ljuden från detet och torrjuckandet/självskadebeteendet mot väggen.

 

På morgonen vändes klockan och en timme tjyvades precis i tentaruschen (inte schysst världen). Strax efter sitter fall A & K, H & J, Fall L och detet hemma hos fall C öst på stan och firar henne på födelsedagen med det gottiastegotta. Våfflor, hembakad morotstårta, bullar, choklad och trocadero.

 

Sockerhög rultade jaget hem och här är hon nu, i pluggautism. Det här fungerar bara inte. Inte ens väggen vill stå till tjänst, trots den passionerade natt detet och väggen delade. Typiskt väggar att bli tyst som en vägg när en kvinna är i nöd.

 

 

Detet intog campus och istället för att göra allt det där som borde göras (statistik) njöt detet i fulla drag av att sitta på trädäcket utanför biblioteket och luta sig mot glasrutan.

 

Inför henne föll snövärlden samman av den starka solen och jaget kvävde ett ”You met me at a very strange time in my life” riktat till fall A som drog fram en tredje prilla bredvid henne.  Tillsammans med fall A dracks det kaffe, svullades d-vitamin och åts jagets hemmagjorda chokladbollar, extra mycket kaffe, tills att några av de andra dårarna slog sig ner bredvid och påminde de två om att pluggandet behövde inledas. Från engagerad konversation med fall A till oengagerat pluggande med densamme, fall L och fall N.

 

Efter att ha dragit ner mot centrum ligger nu detet på sängen och trycker i sig toxida mängder chokladbollar och slurpar ur den nyinförskaffade dead-in-box:en. Ensam. Var steget såhär knivskarpt till att bli dead-in-box-ett-litet-glas-till-skadar-väl-inte? För så tilla är det väl inte?

 

Nu ska jaget iväg på tv(öl)-spelskväll. Surrealistisk upplevelse för de som känner jaget och hennes natur.

Ume har gått från isrike, moddhelvete, atlantis, snörriterande till idag. Idag vara den varmaste, soligaste dagen sedan jaget tog sina första stapplande steg i staden som alltid sover.

 

Efter dagens redovisning satt detet lutad mot husets tegelfasad, lagrade upp energi och levde i nuet (något som inte alls är en självklarhet när det kommer till överjagets dominans över denna krake kallad kropp). Jaget passade även på att utnyttja välvilliga föreningars agenda att värva medlemmar (läs Credo) genom att svulla våfflor på campus. Med sig fick jaget en lapp med ett kristligt budskap, ”Jesus tog straffet för att du ÄR en syndare”. Fylld av kärlekens budskap vände hon kinden mot Ålidhemmet för att bege sig.

30- är plötsligt väldigt avlägset. Snöhögarna överlever likt kackerlackor under atomkrig men snart ska väl även de brista ut i tårar.

 

Det får jaget att funderar över uttrycket ”det som göms i snö kommer upp i tö”. (Ni kommer märka den obekväma vanan jaget har att komma med diverse passande ordspråk, även under de mest opassande omständigheter. )

 

Förutom faktiska saker som att det faktiskt finns en grill på gården (!), några använda kondomer, fimp everest:s och arma vantstackare utan partner, finns det också en rent symbolisk mening i det hela.

 

Igår förflöt jubileet för två månaders polarexpedition. I liggaren har ni kunnat läsa om tiden som förflöt och i sig markerar två månader ett behagligt bokslut-intervall.

 

Två månader har ibland varit en liten evighet och i andra stunder en lavin där upp och ner inte görs någon skillnad mellan, bara att fort går det. Och oftast har det inte alls gått som på räls eller över en räkmacka, inte ens på rosor har jaget dansat. Snarare har livet varit en räls med solkurvor, en räkmacka som någon glömt bre på Hellman´s majonnäsen på (hemska tanke) eller rosor med en hel del taggar. (Konstigt att dansa över en blomma som har taggar och kalla det för lätt, när det finns så många arter att välja mellan med bättre lämpade egenskaper, varför inte ”dans över tussilago” eller något annat sådär mysigt och ulligt?).

 

Men nu. Nu står i alla fall den där majonnäsen i kylskåpet och väntar på att bli påbredd, banarbetarna är också de på banan för att räta ut kurvorna och rosorna har börjat snittas. Snart kommer det bli flow. Både gående, glidande och dansande. Det finns i Umeluften just idag.

 

 

Lördagen ringde dödskalle svärmaren. Jaget var så rädd för tillämpande av tre-dagarsregeln. Detet har aldrig förstått spelets regler. Och svärmaren bjöd in till St.Patricksday-firande. Grön lassa utlovades och jaget sprang ner till Ålidcentrum och köpte grön efterrätt. Pistageglass, kiwi och gröna godispastiller. Och gröna kläder. Typiskt svenskt att fira något osvenskt för att få en anledning till att supa och klä ut sig.

 

I ett fint rum på Haga tillbringades sedan kvällen med henne och hennes väninna. Ibland måste man bryta principer som att aldrig ingå treenighet för det bästas skull. Vad gör man inte om man är kär och galen?

 

Senare drog detet på hemmafest hos fall S från hennes egen division. På hela taget trevligt men med sina mansförtryckande höga klackar blev kvällen kortare än anat och krypandes tog detet sig hem till fall J som öppnade både dörren och famnen och bjöd på te. Ibland är det bra att ha något sådant på krypavstånd från det egna Ålidhemmet. En sådan.

 

 

Måndag. Igen.

 

Tiden rasar plötsligt fram på samma sätt som snöstormen utanför rucklets fönster i natt. Ja, staden som alltid sover ligger återigen begravet under ett snötäcke.

Helgen gick i stöpet och trots att jaget gärna haft en lugnare helg var det fulltösmedvetslös under större delen av tiden. På grund av stundande statistisktenta är att softa ner inte att tänka på, och därför dansar detet bort bekymmer för att morgonen efter vakna upp till de samma problem i förnyad styrka.

 

Fredagen vigdes åt förande med fall L. Den röda vinboxens nivåer sjönk likt tidvattnet och klockan blev till att gå. Socialize stod på schemat, new wave-klubb (bland annat) och jaget var exalterad över konceptet. Dagen innan hade hon under lunchkonserten, denna torsdag Cleo, som anordnas på campus under kulturpåcampus-torsdagar, råkat sätta sig bredvid denna yngling som för klubben i rätt riktning, även denna fall O en äldre dåre.

 

Väl där vankades det klubbor och klubbkids. I en lokal som kändes aningen bratig, men med inslag av både café String men också Marie.L drog detet runt ett bra tag. Fler äldre dårar anslöt sig. Aningen besviken på ”new waven” men sådant kan finputsas och åtgärdas. Halva charmen med hela Ume är att staden ser ut och är som en oslipad diamant, med stor potential att nå stora saker. Synd bara att inget av detta engagemang riktas mot inlandet. Det är dock en annan debatt.

 

På Socialize träffade detet sin stora förälskelse. Kärlek vid första ögonkast som bjöd detet på lite firework (kanelwhiskey). Kemin var där. Från sin del av rummet dras detet som en nattfjäril mot sin säkra sprakande död, lysrörsslampan. Hon har en tatuering i nacken, en dödskalle svärmare. Undrar vad hon gör nu? Om hon tänker på jaget? Och vad hon annars kan tänkas bry sitt huvud med? Om hon är lika trevlig i dagsljus utan mörkret och röken? Suck

 

Färd hem med fall S, J och L. Fall L vek sig men de andra äldre herrarna fick följa med detet upp på nattsupé. Tortellini med ost och smör. Det bästa detet kunde komma med till Ålidghettot. Sedan gjordes det ansiktsmask. Fall J sussade sött på detets säng. Fall S och detet diskuterade brösthår och paktade sig om att visa behaget nästa gång de kolliderar i korridoren. Detet var mycket fascinerad av tanken på inåtväxta hårsäckar på manlig bringa. Tur att det finns fler Baloos i Ålidhem än grillen i köpcentrumet, som kan lära detet allt han kan.

 

Fall S går fram mot gryningen och fall J har tagit över tempuren. Detet sjunker ner bredvid och somnar för att vakna upp till sen lördagsmorgon. För första gången var detet inte först att lämna vilket roade henne långt in på lördagsmorgonen.

 

Målsnöret spräcktes och nu är det helg. Jaget har ”ledigt” idag (fredag) för första gången sedan hon började utbildningen.

 

Fall H:s katastrofpaket anlände igår och nu ligger detet och svullar i sängen. Finns inget som politiskt inkorrekt choklad en tidig fredagsmorgon.

 

Tre i topp med vad jaget saknar mest med Fjollträsket är Lidl. Denna kedja av guld som prisdumpar mat inte bara i Afrika, utan också i Sverige. Lycka i en liten blågul ask. I vilken annan butik kan man gå in och hitta ett prociuttolår 1meter för en ringa summa? Eller i vilken annan affär är människorna bättre lämpade för att göra psykologiska utredningar på, där även biträdena inräknade.

 

Sen har självklart överjaget analyserat sig själv och kommit fram till slutsatsen att det kanske inte är butiken i sig som är så bra att överjaget flämtar när hon känner lukten av fruktpriser utan moms.

 

Under sina dagar på söders tegelröda högborg var tygpåsen ett stående inslag i jagets vardag, om det på den tiden ens fanns ett jaget att tala om. Ett frö av ett jaget? Ett foster i alldaglig förklädnad? Ja, kanske ett foster med svarta pumps, rött läppstift och hög uppsättning. Definitivt alldagligt. Dessa tygpåsar överträffade alltid varandra i PK-slagord, feministisk pornografi i trycket och band som var så nya att de inte ens hunnit släppa sin första EP. Provokationerna stormade så hårt att de enskilda pustarna knappt märktes av. ”Jaha, du har låtit fotografera din penis och tryckt upp den i popart på en svart tygpåse. Du har inte tänkt på att det hade varit fränare med vitt tyg?”

 

En dag kom jaget intet ont anandes med sin vita tygpåse med Lidl-loggan käckt på svaj. Korridorer tystnade, matsalen blev tom på ett ögonblick och lektionerna meningslösa. Och sen började frågorna ta vid. ”Varför?” Jaget hade svårt att förstå frågan. ”Liksom du gillar Makthaverskan, ditt eget könsorgan och av och till tittar på feministisk porr vill jaget vissa hur mycket jaget tycker om Lidl. Och sen är den väldigt praktiskt stor.”

 

På något sätt trodde också jaget att hon hade garderat sig mot att kunna bära politiskt inkorrekta budskap eftersom hon gjort rapport på rapport om prisdumpningar och utfiskning i väst- öst- nord- och hela faderullan Sydafrika. Tydligen fungerar inte världen så. Man kan inte bila till affären och sedan kompensera det med att köpa ekologisk mellanmjölk. Efter den veckan av lynchning fick tygpåsen hängas in i garderoben på obestämd tid.

 

Men summan av kardemumman. Kan det vara därför jaget älskar Lidl? För att det provocerar mer än det mest anskrämliga könsorgan, kvinnliga armhålehår eller råaste feministiska porren? Lidl är den nya punken. Och punken är odödlig. Alltså betyder det att Lidl börjat existera utanför vad vi kan kontollera. Lyncha Lidl, visst. Strunta i att köpa dess mat, visst. Men Lidl kommer fortsätta finnas i all evinnerlighet, även efter den stora apokalypsen. 

Jaget är så jäkla trött på självömkan nu. Nu är det nya tag.

He är ett verb som förekommer flitigt i de flesta norrländska dialekter, och är från början en kortform av verbet häva (fornnordiska hefja) men har med tiden fått en något annan betydelse än grundordet. Det verkar dock vara tämligen okänt inom de sydligare dialekterna. Detta ord kan närmast jämföras med engelskans put eller franskans mettre. He används ofta i olika uttryck för att ersätta ord som sätta, ställa, lägga, placera.

Statistiken får detet att gå i bitar och överjaget gömmer sig bakom den gigantiska korkeken. Egentligen kanske skillnaden mellan detet och överjaget ändå inte är så stort.

 

6 timmar statistik satte sina spår och detet tröståt en bunke chili till middag. Burn the pain(t) away.

 

Tillbaka hos CrazyCatLady för att sova ett par nätter. The pain(t) is back. Men just nu springer målare runt med skitiga skor på den tidstypiskt 70-tals plastmattan i jagets rum. Imorgon skall resultatet skådas.

 

Fall E har åkt och jaget saknar henne så mycket att det gör ont. En resa ner till Fjollträsket är dock bokad så att jaget får träffa sina monster.

 

Från 3 april till 10 april.

Jaget vaknade upp med ett skutt ur sin pålurade tempursäng.

 

Ibland ser dock inte verkligheten ut som man först beskriver den. Masande händer efter vatten vid nattduksbordet. Ett glas! Lyckan att dricka den sista slatten rödvin i tron om att det är vatten en sen söndagmorgon är obeskrivlig.

 

Fall E ligger utslagen efter klämpande mot snuva och sena Umenätter och kanske förkastar hon jagets hypotes om Ume som staden som alltid sover efter denna helg.

 

Immigrationen till Ume kommer att ta oanade höjder när fall E återvänder till Fjollträsket idag och berättar om allt fantastiskt hon sett, hur staden verkade flöda i varm mjölk och honung. Nästan så att detet borde få gratis inträde på Sckarre i all framtid, för de fantastiska tjänster hon gjort kommunen. En nyckel till staden vore på sin plats.

 

Dagen tillbringades med fika med fall E och fall K. Efter det följde jaget och fall E med fall K ett kvarter in i ghettot för att måla läkarstudenter svarta och vita samt att jaget fick plantera en fejkspya på läkarkilles tröja då målet var att gestalta en afrikansk skapelseberättelse om en gud som spydde upp hela världen, dess planeter, människorna och dessutom en morot. Temat var ”gudomligt”. Med kanel- och rosmarindoftande havregrynssmet garderade sig killen från att få stoppa tungan i annan läkare alternativt psykolog med noll självkänsla.

 

Erbjudna blev symbiosen rödvin som stått öppnat i veckor, trots den arla tiden på 15.00 tog de båda varsitt glas.

 

Sedan var det dags att göra sig i ordning för den stundande förfesten ute hos fall D som precis flyttat in i en overkligt lyxig 8:a på Teg. Där hade hon dukat upp spritbuffé som hette duga. Och oduga. Den större delen bestod av Tallink-shoppad vodka i alla regnbågens smaker. Detet som aldrig förstått grejen med vodka höll sig pall på whiskey on rocks.

 

Sedan var det Sckarre som gällde. Glidandes över stadens isflak tog färden och färdkosten (G&T) sin tid att få ner. Väl där var det drag och symbiosen hade dessutom tur med bussen hem och kunde i god tid släntra in i studentkorridoren.

 

Detet tyckte inte kvällen var över utan bjöd över fall S på osttortillini och häng i tempursängen med fall E.

 

Klockan 06 är det färdigpratat och symbiosen faller ner i djupsömn samtidigt som fall S utdraget drar på sig p-sjalen och drar ut i kylan.

Jaget kikar ut ur sitt ide och säger hej.

Denna gång tänker hon för en gångs skull inte be om ursäkt för den långa tid som förflutit sedan senaste inlägget.

 

Mycket har hänt. Söstrami drog förbi. Det var gnistrande.

 

Fall E, den ständiga symbiosen, ligger nu och fnittrar bredvid jaget i den blå tältsängen på nätterna när detet drar ur sig råa utlägg eller när överjaget flosklar på. Fall E kom igår och solen skiner, tillskillnad från studentköket.

 

Jaget ska summera vad som hänt. Men inte här och nu när Ålidhem (Studentghettot) lockar därute.

 

Igår kom i alla fall fall S och fall J över på middag. En olycklig dubbelbokning i köket gjorde att det under en mörk timme såg ut som att middagen skulle ätas i sällskap med sju förfestande retarded turtles. Fall J föreslog att förflytta oss till hans eget studentkök i porten mittemot, med betydligt trevligare hellyhansen-iförda mjukisar. Bakom oss lämnade vi 6 retarded turtles iaktagandes den sjunde retarded turtlen ätandes tre kilo revbensspjell. Episk förfest…

 

Hos fall J intogs en fin måltid lagad av fall E och överjaget:

 

Ungsrostad pumpa med översprinklad honung och solrosfrön.

 

Ruccolasallad med tomat, rödlök och avocado.

 

Ungsstekt rödlök och vitkål gratinerad med chevré.

 

Matvete.

 

Samt kärleksmums med dubbel glasyr till efterrätt.

 

Kalla det studentmiddag, men gott var det.

 

Efter en helg i staden som alltid sover är man helt mörbultad och trött, mestadels efter flytt och konk över hela stan. Trots detta har jag och Jaget haft en väldigt mysig och effektiv helg med sånt som man gör i en stad som denna och under flytt. Saker som madrasser, tältsäng, husgeråd och matberg har införskaffats och burits under helgen.


Konkandet av detta över snö och is har satt sina spår i våra kroppar, men svullandet har också varit en del av helgen, god mat och bullar har gjorts i det kollektiva studentköket, med lite brist på nödvändig utrustning och ibland ett visst överflöd av konstiga och onödiga husgeråd. Bullarna blev goda trots att det inte fanns nog stor bunke för vår dubbla sats, och vi la till och med fram bullar för grannarna som en förgyllning deras söndag, till vår besvikelse var en av grannarna vi träffade dagen därpå laktosintolerant... typiskt.


Efter detta gick vi vidare till stugan så kallad "Skogis" trodde denna sorts smeknamn var något vi träsktroll använder, iallafall vad andra säger, men tydligen inte. Där fick vi iallafall en "återställare" vet inte från vad men det var iallafall värt. Vi räknade ut att det vi fick där skulle kostat ca dubbelt så mycket i hemstaden.

Det är väl kanske när man har vart med om en flytt och allt detta konkande som man kan känna sig riktigt hemma i en stad. För det gör jag. Känner mig hemma. Mitt hem är vart jag lägger min hatt säger man ju? Så sant så.

// Junior Syrsa